ARN 2000-3354
Enbart den omständigheten att den skadelidande råkar ut för en olyckshändelse medför inte att den treåriga preskriptionsfristen börjar löpa. Rätten till försäkringsersättning ansågs därför inte vara preskriberad (29 § försäkringsavtalslagen).
Enbart den omständigheten att den skadelidande råkar ut för en olyckshändelse medför inte att den treåriga preskriptionsfristen börjar löpa. Rätten till försäkringsersättning ansågs därför inte vara preskriberad ( 29 § försäkringsavtalslagen ). Avgörande 2000-11-29; 2000-3354
Den 11 november 1992 råkade W ut för en trafikolycka. Hon blev inlagd på sjukhus med hjärnskakning och brutna revben. Hon fick åka hem efter några dagar. W upplevde förutom huvudvärk inga men den närmaste tiden efter olyckan. Därför fanns det ingen anledning för henne att ta kontakt med försäkringsbolaget. W sökte senare ett flertal gånger läkare för bl.a. nackbesvär och spänningsvärk men ingen kopplade besvären till olyckan. Det var först i början av 1997 som en sjukgymnast tog upp frågan om ett eventuellt samband mellan hennes besvär och trafikolyckan. Hon yrkade vid nämnden ersättning för sin skada.
Försäkringsbolaget bestred yrkandet under åberopande av att ersättningsanspråken var preskriberade i enlighet med 29 § försäkringsavtalslagen.
Nämnden gjorde följande bedömning:
Enligt 29 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall den som vill bevaka en fordringsrätt på grund av försäkringsavtal i laga ordning anhängiggöra sin talan inom tre år från det han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande. Bolaget har i detta fall gjort gällande att W har förlorat sin rätt till ersättning för att fordringen inte har gjorts gällande i tid (preskription).
Av utredningen framgår att fråga är om en barnförsäkring. W råkade i november 1992 ut för en trafikolycka. Det var först i början av 1997 som hon fick kännedom om att hennes besvär hade samband med trafikolyckan. Enbart den omständigheten att W råkat ut för en olyckshändelse medför enligt nämndens mening inte att den treåriga preskriptionsfristen har börjat löpa. Nämnden finner inte att bolaget har anfört något som visar att W skulle haft kännedom om sambandet mellan hennes besvär och trafikolyckan tidigare än vad W själv anfört, dvs. i början av 1997. Skadeanmälan har inkommit till bolaget inom tre år från det att W får anses ha fått kännedom om att fordran kunde göras gällande. W:s fordran på ersättning för skadan kan därför inte anses preskriberad. Vid sådant förhållande åligger det bolaget att inleda skaderegleringen med tillämpning av villkoren i övrigt.