ARN 2000-3757

Efter en ansökan bekräftade försäkringsbolaget i försäkringsbrevet att en försäkring innefattade bl.a. efterlevandeskydd. Av de allmänna försäkringsvillkoren framgick däremot att utbetalningarna från försäkringen upphörde vid den försäkrades död. Oklarhet i fråga om avtalets innehåll bör i denna situation gå ut över försäkringsbolaget som är den avtalspart som har ansvaret för hur avtalet har utformats.

G tecknade en fondförsäkring 1992. I försäkringsbrevet antecknades A, i egenskap av maka, som förmånstagare. Efter att G avlidit meddelade informerade bolaget A om att försäkringen upphört att gälla. A yrkade därför att nämnden skulle fastställa att hon, såsom förmånstagare skulle, erhålla utbetalningarna efter hennes makes död.

Bolaget bestred yrkandet. Grunden för bestridandet var att det aktuella försäkringsavtalet inte omfattade efterlevandeskydd och således kunde det inte heller finnas någon förmånstagare. Att A ändå var antecknad som förmånstagare i försäkringsbrevet berodde på ett misstag.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Av handlingarna i ärendet framgår att G i ansökan om fondförsäkring under p.5 ”Pensionsförsäkring, Förordnande som ska gälla vid den försäkrades död” kryssat för att ”Make eller, om sådan saknas, barn under 20 år” skall vara förmånstagare. Detta talar för att G, när försäkringen tecknades, ville och trodde sig teckna en försäkring med efterlevandeskydd och förmånstagarförordnande. Nämnden konstaterar att det är bolaget som har utformat och tillhandahållit den blankett som använts för ansökan om fondförsäkring och därefter försäkringsbrevet vari förmånstagarförordnandet uttryckligen bekräftats. Detta innebär att bolaget har det primära ansvaret för oklarheter beträffande avtalsinnehållet och att sådana oklarheter därför bör tolkas till bolagets nackdel.

Med den utformning som försäkringsbrevet har givits, med angivande av vem som är att anse som förmånstagare, ges intrycket att förmånstagarförordnande finns för den aktuella försäkringen. Mot denna bakgrund och då oklarhet om avtalets innehåll i första hand bör gå ut över den avtalspart som har ansvaret för hur avtalet har utformats, bör försäkringen av bolaget behandlas såsom att förmånstagarförordnande finns för den aktuella försäkringen och att makan inträder i den rätt G skulle ha haft om han fortsatt att leva.

Två ledamöter var skiljaktiga och ville ogilla yrkandet med följande motivering:

Försäkringsbolagets förpliktelser är uttömmande beskrivna under rubriken Egenpension. Där framgår att utbetalning sker under förutsättning att den försäkrade lever. Dessutom hänvisas till villkoren där det uttryckligen sägs att utbetalningarna upphör vid den försäkrades död.

Vad som sägs under rubriken Förmånstagare kan inte medföra att försäkringsbolagets förpliktelser utvidgas utöver vad som framgår under rubriken Egenpension. Förmånstagarförordnandet har enligt försäkringsavtalslagen endast den effekten att det styr till vem utbetalning ska ske för den händelse att utbetalning alls ska göras.

Enligt vår uppfattning har det faktum att make angivits som förmånstagare i försäkringsbrevet inte medfört en sådan otydlighet beträffande försäkringens giltighet att försäkringsbolaget ska vara förpliktigat att göra utbetalningar utöver vad som framgår av försäkringsvillkoren.

Vid bedömandet av otydlighetens betydelse måste också beaktas att försäkringstagaren haft hjälp av försäkringsmäklare både vid försäkringens tecknande och då ändring av försäkringen övervägdes. Det får förutsättas att dessa försäkringsmäklare varit kapabla att tillgodogöra sig informationen under rubriken Egenpension och i försäkringsvillkoren.