ARN 2001-2154

Då vissa komponenter på en bil inte bytts i enlighet med ett åtgärdsprogram utfärdat av tillverkaren ansågs den vara behäftad med fel. Felet ansågs utgöra skillnaden mellan beskaffenheten då A köpte den och det skick den skulle ha varit i, vid samma tidpunkt, om åtgärdsprogrammet hade följts.

A köpte den 1 september 1999 en Saab 9000 CDE 2,3 T av 1991 års modell. Ungefär ett år efter köpet upptäckte han att det var någonting som inte stämde med bilen. Vid undersökning på verkstad upptäcktes att vissa elektroniska komponenter på bilen inte hade bytts. Under 1991 hade Saab återkallat denna modell för byte av komponenterna, men på denna bil hade dessa inte bytts. A yrkade i första hand ersättning för de reparationskostnader som uppkom på grund av att komponenterna inte hade bytts. I andra hand yrkade han hävning av köpet.

Säljbolaget bestred yrkandena och anförde att bilen såldes med en månads trafiksäkerhetsgaranti, att bilen fungerade klanderfritt i 21 260 mil, att det inte fanns några direktiv från Saab som angav att komponenter som fungerade skulle bytas och att det inte fanns något samband mellan reparationen och att ABS-lampan tänts.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Av bestämmelserna i 16 § konsumentköplagen (1990:932) följer bl.a. att en vara skall anses felaktig om den avviker från vad som har avtalats mellan parterna eller i något annat avseende avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta. Om inte annat följer av avtalet skall varan bl.a. vara ägnad för det ändamål för vilket varor av samma slag i allmänhet används. Näringsidkaren är ansvarig för varans beskaffenhet oavsett om han känner till, borde känna till eller inte haft anledning att känna till det förhållande som gör att varan är att anse som felaktig.

För det fall att tiden för en garanti – som säljaren eller någon annan har lämnat – har gått ut, eller om felet inte omfattas av en sådan utfästelse, gäller enligt 20 § konsumentköplagen att säljaren svarar för fel som fanns när köparen tog emot varan. Frågan om en vara är felaktig skall bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Det är köparen som har bevisbördan för att felet förelåg vid tidpunkten för köpet, dvs. att felet är ”ursprungligt”. Av 27 § konsumentköplagen följer att säljaren har rätt att på egen bekostnad avhjälpa fel om han erbjuder sig att göra detta när köparen reklamerar. Om säljaren inte förmår avhjälpa felet får köparen kräva prisavdrag som svarar mot felet eller häva köpet.

Prisavdraget skall beräknas på objektiva grunder och motsvara skillnaden i värde vid tiden för avlämnandet mellan en vara i avtalsenligt skick och den felaktiga. Hävning är den strängaste påföljden om en vara är felaktig och kan endast komma ifråga om felet är av väsentlig betydelse för köparen. Frågan om felets väsentlighet skall bedömas från köparens synpunkt. (Se prop. 1989/90:89 s. 126 ff.)

Det framgår av utredningen att Saab genomförde ett åtgärdsprogram i början av 1990-talet som bl.a. tog sikte på den bil som A i dag äger. Programmet gick ut på att vissa delar i bilarna – bl.a. elektroniska spjällhus, säkerhetsventiler m.m. – skulle bytas ut eftersom de inte ansågs uppfylla uppställda kvalitetskrav. A:s uppgifter om att åtgärdsprogrammet inte följdes beträffande hans bil får stöd i ett utlåtande som den norska Saabverkstaden C har utfärdat. Mot denna bakgrund – och med beaktande av det som i övrigt har framkommit i ärendet – finner nämnden att det får anses klarlagt att de komponenter som omfattades av

åtgärdsprogrammet inte byttes på A:s bil. Bilen skall därför, trots att säljbolaget har bestritt att så är fallet, anses ha varit i ett felaktigt skick när A köpte den av bolaget.

Nämnden konstaterar att bilen hade körts över 21 000 mil när A köpte den och att den absoluta merparten av körsträckan måste vara hänförlig till tiden efter Saabs åtgärdsprogram för tio år sedan. Någon möjlighet till kompensation för att få montera in helt nya delar – utan att beakta den långa drifttiden och körsträckan samt det ansenliga slitage som även ”felfria” delar, om sådana hade monterats in 1991/1992, skulle ha varit utsatta för – föreligger inte. A:s yrkanden om ersättning för reparationskostnaderna kan därför inte bifallas.

Nämnden kan inte heller finna att A har visat att felet är av sådan väsentlig betydelse för honom att det kan motivera att köpet hävs. Hans yrkande om detta skall därför avslås.

Det fel som bilen är behäftad med kan sägas utgöras av skillnaden i beskaffenhet mellan bilen i det skick den var i då A köpte den och det skick den skulle ha varit i, vid samma tidpunkt, om åtgärdsprogrammet hade följts. För detta är A, enligt nämndens mening, berättigad till ett prisavdrag. I avsaknad av närmare uppgifter om skillnaden i värde mellan den aktuella bilen i avtalsenligt och felaktigt skick finner nämnden – vid en samlad bedömning – att det prisavdrag A har rätt till skäligen kan bestämmas till 2 000 kr.