ARN 2001-6541

Färjeresenär har blivit försenad på grund av grundstötning. Fråga om tillämplig lag och om rederiets ersättningsskyldighet (15 kap. sjölagen).

Färjeresenär har blivit försenad på grund av grundstötning. Fråga om tillämplig lag och om rederiets ersättningsskyldighet ( 15 kap. sjölagen ). Avgörande 2002-04-11; 2001-6541

N och hans tre medresenärer skulle resa med bil till Belgrad. De hade planerat att på vägen övernatta hos släktingar i Frankfurt. De tog S-rederiets färja från Rödby i Danmark. Färjan skulle enligt avtal anlända till Puttgarden i Tyskland kl. 13.00. Färjan gick dock på grund vid infarten till hamnen. Händelsen var enligt N mycket obehaglig och informationen från rederiet bristfällig. Först kl. 19.30 anlände bogserbåtar. Även bogseringen upplevde N som obehaglig. Resenärerna anlände till Puttgarden kl. 21.00. Till följd av det inträffade tvingades resenärerna att ändra sina planer och blev tvungna att övernatta två nätter på hotell. De hann aldrig till Frankfurt.

N yrkade, för sig och tre medresenärer, ersättning med totalt 3 331 kr, varav 2 350 kr för hotellkostnader och 981 kr för båtbiljetter.

S-rederiet bestred yrkandet och åberopade att bortfraktaren jämlikt 15 kap. 17 § sjölagen inte har varit vårdslös.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Av utredningen i ärendet framgår att resenärerna rest med en färja tillhörigt rederiet S. Vidare framgår att färjan gick på grund och att resenärernas ankomst till hamn därför försenades.

N har i ärendet bl.a. yrkat ersättning med 2 350 kr för merkostnader för två hotellövernattningar som orsakats av förseningen. Rederiet har inte ifrågasatt det yrkade beloppets storlek i sig. Därutöver har han yrkat återbetalning för biljettkostnaderna för färjeresan.

Ärendet avser en färjeresa mellan Rödby, Danmark och Puttgarden, Tyskland. Enligt 15 kap. 29 § första stycket 1 sjölagen (1994:1009) är lagen tillämplig vid befordran från Danmark. Sjölagen skall således tillämpas i ärendet. Enligt 15 kap. 17 § samma lag är bortfraktaren ansvarig för skada på grund av att passagerare försenas. Ansvaret gäller dock endast om skadan har vållats genom fel och försummelse av bortfraktaren eller någon som han ansvarar för.

Enligt 15 kap. 20 § sjölagen måste bortfraktaren, för att inte vara ersättningsskyldig, visa att skada som avses i 15 kap. 17 § samma lag inte har orsakats genom fel och försummelse av bortfraktaren eller någon som han ansvarar för. S-rederiet har i ärendet endast anfört att det inträffade inte berott på försumlighet från rederiet sida, utan är att betrakta som ”et haendeligt uheld”. Rederiet har emellertid inte åberopat något stöd för sitt påstående eller närmare redogjort för omständigheterna kring grundstötningen. Nämnden finner att rederiet därigenom inte har uppfyllt sin bevisbörda enligt 15 kap. 20 § sjölagen. Nämnden finner därtill att extrakostnader för övernattningar är att betrakta som en för bortfraktaren förutsebar följd av en försening. S-rederiet är därför i princip skyldig att ersätta de skador som drabbat resenärerna till följd av förseningen.

Enligt 15 kap. 21 § första stycket sjölagen är bortfraktarens ersättningsansvar vid försening begränsat till ett belopp motsvarande 4 150 s.k. särskilda dragningsrätter (SDR) för varje passagerare. Nämnden konstaterar att det av N yrkade beloppet för två hotellövernatt-

ningar understiger beloppsgränsen. N är till följd av detta berättigad till ersättning för merkostnaderna avseende hotellövernattningar med yrkat belopp. Enligt 15 kap. 22 § första stycket 3 sjölagen har dock bortfraktaren rätt att från ersättningsbeloppet göra avdrag med 20 SDR, utgörande passagerarens självrisk.

N har därutöver yrkat återbetalning av priset för färjebiljetterna. Nämnden finner inte att det föreligger någon grund för ersättning i denna del. Yrkandet skall därför avslås.