ARN 2001-6975

Incheckad resväska har försvunnit i samband med flygresa. Fråga om tillämplig lag när det gäller att avgöra flygbolagets ersättningsskyldighet.

Incheckad resväska har försvunnit i samband med flygresa. Fråga om tillämplig lag när det gäller att avgöra flygbolagets ersättningsskyldighet. Avgörande 2002-06-18; 2001-6975

I och två barn reste med flygbolaget J från Köpenhamn till Belgrad. Efter vistelsen i Jugoslavien skulle resenärerna företa en resa till Grekland. När de anlände till Belgrad anmälde hon att den resväska hon checkat in på Kastrup hade försvunnit. Väskan hittades efter ett par dagar i Köpenhamn. Den försvunna väskan vägde 12 kilo och innehöll allt som I:s dotter behövde under en månad. I:s dotter har svåra problem med sin hud och kräver därför speciella produkter och mediciner. Största delen av reskassan gick åt till att köpa in det som behövdes. Först efter fem veckor fick hon tillbaka väskan i Belgrad. Enligt I .blev hela semestern förstörd.

I gjorde också gällande att dotterns sjukdom förvärrats efter återkomsten till Sverige till följd av den uteblivna badsemestern.

I yrkade ersättning med totalt 45 779 kr, varav 17 354 kr för bl.a. resan till Belgrad och Grekland, 13 425 kr för nödvändiga inköp och utlägg samt 15 000 kr för sveda och värk samt olägenheter i övrigt

Flygbolaget bestred yrkandet och åberopade att anställda på Kastrup av misstag skickat väskan till England, att I inte anmälde någon skada eller att något försvunnit när hon hämtade väskan, att flygbolagets ansvar för försvunnet bagage framgår av den flygbiljett I erhållit och att flygbolaget således inte har något ansvar för det inträffade.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Av handlingarna i ärendet framgår att resenärerna bokade en reguljärflygresa med flygbolaget J, Köpenhamn-Belgrad, Jugoslavien. I har uppgett att en av resenärernas väskor försvann sedan den checkats in i Köpenhamn, och att de inte återfick denna förrän efter fem veckor i Belgrad. I har bl.a. yrkat ersättning för merkostnader till följd av det inträffade, för föremål som försvunnit ur väskan, för förstörd rekreationsresa och för att hennes dotters hälsotillstånd försämrats. Flygbolaget har bestritt yrkandet bl.a. på den grunden att det av befraktningsvillkoren framgår att flygbolaget inte har något ansvar för det inträffade, att dröjsmålet berott på att personal på flygplatsen i Köpenhamn skickat väskan fel sedan den återfunnits samt att resenärerna inte anmälde någon skada när bagaget hämtades.

Nämnden konstaterar att fråga är om en reguljärflygresa mellan Danmark och Jugoslavien. Dansk lag är därför tillämplig i ärendet. Eftersom implementeringen av Warszawakonventionen, vilken reglerar internationell luftfart, är ett nordiskt samarbetsprojekt och ländernas implementeringar samstämmiga, kan ärendet dock bedömas utifrån den svenska implementeringen av Warszawakonventionen, luftfartslagen (1957:297). Eftersom ärendet avser en resa från Danmark till Jugoslavien, skall luftfartslagen enligt övergångsbestämmelserna tillämpas i sin lydelse före den 1 april 1989.

Enligt 9 kap. 18 § luftfartslagen ansvarar ett flygbolag för skador genom att inskrivet resgods kommer bort medan godset är i bolagets vård på t.ex. en flygplats eller ombord på ett flygplan. Enligt 9 kap. 19 § luftfartslagen ansvarar ett flygbolag för skador till följd av dröjsmål vid transport av inskrivet resgods. Enligt 9 kap. 20 § luftfartslagen ansvarar dock flygbolaget inte för skador om det visar att det, dess anställda och de som bolaget har anlitat

har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att undvika skadorna eller att det har varit omöjligt för dem att vidtaga åtgärderna. Nämnden finner i ärendet utrett att den aktuella väskan incheckats innan den förkommit. Väskan utgör således inskrivet resgods. Nämnden finner inte att J förmått visa att flygbolaget inte ansvarar för skador jämlikt 9 kap. 20 §. Flygbolaget är därför, i princip, ersättningsskyldigt för skador p.g.a. den försenade väskan och för vad som försvunnit ur denna. Luftfartslagens ansvarsbestämmelser för resgods är enligt 9 kap. 23 § tvingande och kan inte avtalas bort. J:s invändning om att flygbolaget, enligt befraktningsvillkoren, inte är ansvarigt, kan därför lämnas utan avseende. Enligt 9 kap. 22 § 2 stycket luftfartslagen är flygbolagets ansvar för resgods begränsat till 17 s.k. särskilda dragningsrätter, SDR, per kilo av bagagets vikt. Enligt vad I – oemotsagd – har uppgett, vägde den förkomna väskan 12 kg. I har i ärendet yrkat ersättning för bl.a. reskostnader för att hämta bagaget, merkostnader för ersättningsartiklar, telefonkostnader och mediciner samt för föremål som försvunnit ur väskan. Flygbolaget har inte invänt mot de yrkade beloppen i sig. Nämnden finner de yrkade beloppen skäliga. Eftersom redan det yrkade beloppet för inköp av ersättningsartiklar och reskostnader överstiger flygbolagets ersättningsansvar, är resenärerna berättigade till ersättning med maximibeloppet 12 x 17 SDR. Värdet av en SDR uppgår enligt senast tillgängliga notering till 12.8478 kr, varför resenärerna i denna del är berättigade till ersättning med 17x12x12.8478 kr = 2 620 kr av flygbolaget. Eftersom ytterligare ersättning inte kan utgå jämlikt begränsningsbestämmelsen i 9 kap. 22 § luftfartslagen saknar nämnden anledning att ta ställning i frågan om resenärerna är berättigade till ersättning för ur väskan försvunna föremål.

Nämnden finner inte visat att omständigheterna vid skadeanmälan varit sådana, att I på denna grund är fråntagen rätten till ersättning.

I har i ärendet även yrkat ersättning för sveda och värk för att hennes dotters hälsotillstånd försämrats samt för att en rekreationsresa förstörts till följd av bagageförseningen. Nämnden finner dock inte att dessa skador kan anses ha ett sådant naturligt samband med en bagageförsening, att de berättigar till ersättning av flygbolaget. Någon grund för återbetalning av vad resenärerna erlagt för reguljärflygresan och visa föreligger inte. Yrkandet skall därför avslås i dessa delar. Någon annan grund för ersättning har inte framkommit i ärendet.