ARN 2002-7704
Finansiell rådgivning. Banken har inte ansetts förfarit vårdslöst i sin rådgivning.
Finansiell rådgivning. Banken har inte ansetts förfarit vårdslöst i sin rådgivning. Avgörande 2003-02-20; 2002-7704
I december 1999 köpte M fondandelar i en blandfond hos banken för 1 400 000 kr. Fondandelarna sjönk därefter kraftigt i värde. M anser att banken genom sin massiva och aggressiva marknadsföring förmått henne att göra en omplacering från ett bankkonto med bra ränta till en riskabel placering i värdepapper.
M yrkade ersättning av banken med ett belopp som utgjorde skillnaden mellan det placerade beloppet och det värde fondandelarna hade den 10 november 2002, dvs. 409 489:50 kr, samt räntekompensation med ett belopp som motsvarar den ränta hon skulle ha fått på 1 400 000 kr på sitt gamla inlåningskonto hos banken. Som grund för sina yrkanden åberopade M att banken genom vårdslös rådgivning orsakat henne skada uppgående till yrkat belopp.
Banken bestred M:s yrkanden. Som grund för bestridandet åberopade banken att den varken agerat felaktigt eller försumligt i något avseende samt att den inte har gett något löfte om en framtida avkastning om åtta procent.
Nämnden gjorde följande bedömning.
Av utredningen framgår att placeringen i värdepappersfonden föregicks av ett möte på banken med bankens rådgivare. Med på mötet var även M:s son.
Nämnden konstaterar att fonden är, enligt bankens fondinformation, en bred blandfond med medellåg risk. Fonden placerar sin förmögenhet i både aktier och räntebärande papper i Sverige och i utlandet beroende på marknadens förutsättningar. Fonden placerar normalt sett i 50 % aktier och 50 % räntebärande värdepapper.
Banken har uppgett att rådgivaren, som har varit anställd i banken i mer än 15 år och är licensierad, har inhämtat uppgifter om M:s ekonomiska situation, hennes erfarenhet av värdepappersmarknaden och syftet med de tjänster hon efterfrågat. Banken har vidare uppgett att rådgivaren noga gick igenom konsekvenserna av en placering i fonder respektive enskilda aktier och att M:s son hade goda insikter på detta område.
M, som inte har bemött dessa uppgifter, har uppgett att hon kände sig tvingad att köpa andelar i fonden på grund av den aggressiva marknadsföringen av denna som banken genomförde. Hon har även uppgett att rådgivaren avrådde henne från att placera en del av sin förmögenhet i aktier på O-listan, vilket hennes son hade föreslagit, och att det var bättre att placera förmögenheten i bankens blandfond, eftersom det var mycket tryggare. Enligt M uppgav rådgivaren även att hon kunde räkna med en avkastning på minst åtta procent om året i snitt och att hon skulle kunna bo var som helst i framtiden om hon placerade sina pengar i blandfonden. Rådgivaren har vid telefonsamtal lovat att fonden skulle gå upp på längre sikt och hon har hela tiden fått rådet att inte sälja fondandelarna.
Ersättning för ren förmögenhetsskada ersätts om det kan visas att banken förfarit vårdslöst i sin rådgivning eller annars vid handläggningen av ärendet. Den skadelidande måste också kunna visa att han eller hon drabbats av en verklig – realiserad – ekonomisk skada genom bankens agerande. Ostridigt i ärendet är att M inte har sålt fondandelarna.
Enligt nämndens mening har M inte visat att banken gjort sig skyldig till någon försummelse eller annat vårdslöst agerande i samband med hennes köp av fondandelarna eller vid de råd
som senare har lämnats avseende fonden. Hon har inte heller visat att banken gett henne ett löfte om en årlig framtida avkastning på cirka åtta procent. På grund härav, och eftersom någon realiserad ekonomisk skada inte föreligger, kan hennes yrkanden inte bifallas
.