ARN 2003-3020

När en konsument i god tro betalat en avstämningsfaktura för en viss period har elleverantören inte ansetts berättigad att kräva ytterligare betalning för elförbrukning som hänför sig till samma period.

I april 2002 fick K en avstämningsfaktura på 553 kr för perioden 1 april 2000 – 31 mars 2002, som han betalade. Nästan ett år senare fick han en ny avstämningsfaktura som delvis avsåg samma period som den tidigare avstämningsfakturan. Under åberopande av god tro yrkade K hos nämnden befrielse från skyldigheten att betala den senare avstämningsfakturan till den del den avsåg den period som fakturerats i den tidigare avstämningsfakturan.

Bolaget bestred yrkandet och anförde att debiteringen varit för låg då bolaget på grund av tekniska problem inte fått in nätbolagets avläsningar och att K faktiskt förbrukat den debiterade elen.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Av utredningen i ärendet framgår att K den 16 april 2002 fick en avstämningsfaktura på 553 kr, avseende avstämning efter avläsning för perioden 1 april 2000 – 31 mars 2002. Därefter fick han nästan ett år senare, den 4 mars 2003, en ny avstämningsfaktura på 29 821 kr, avseende avstämning efter avläsning för perioden 1 april 2000 – 28 februari 2003. K har gjort gällande att bolaget inte har rätt att på nytt debitera honom för en period för vilket han tidigare slutdebiterats. Bolaget har invänt att den debiterade elen faktiskt har förbrukats.

Det är i ärendet ostridigt att K har fått två olika avstämningsfakturor som delvis avser samma period, 1 april 2000 – 31 mars 2002. Nämnden konstaterar inledningsvis att en utgångspunkt när det gäller debitering av el är att konsumenten är skyldig att betala för den el som han eller hon faktiskt har förbrukat, om bolagets fordran inte har preskriberats enligt den 3-åriga preskriptionsfristen i preskriptionslagen (1981:130). Nämnden konstaterar dock att undantag från principen om att förbrukad el skall betalas inte är uteslutna, om vissa speciella omständigheter är för handen.

I det förevarande fallet fick K i april 2002 en specificerad avstämningsfaktura för perioden 1 april 2000 – 31 mars 2002. Då det uttryckligen anges att denna faktura avser avstämning efter avläsning är det enligt nämndens mening mest naturligt att tolka fakturan så att den avser slutlig reglering för den ifrågavarande perioden. Nämnden finner därmed att K haft fog för sin uppfattning att fakturan varit en slutlig avstämningsfaktura och det har inte funnits någon anledning för honom att misstänka att han i och med fakturan inte slutdebiterats för perioden 1 april 2000 – 31 mars 2002. Den omständigheten att det i fakturaspecifikationen efter mätarställningsvärdena angetts beteckningen ”Ber*” förändrar inte nämndens bedömning om K:s goda tro, då fakturan i allt väsentligt framstår som en slutgiltig avstämningsfaktura. Med hänsyn till det anförda är omständigheterna i det förevarande fallet enligt nämndens mening sådana att det inte är rimligt att kräva K på ytterligare betalning för perioden 1 april 2000 – 31 mars 2002. Bolaget bör därför sätta ned sitt krav med 20 903 kr.