ARN 2003-3542

Skador har uppkommit på en hyrbil som hyrestagaren, i strid med hyresavtalet, hade lånat ut till en person som var under 24 år. Fråga bl.a. om hyrestagarens handlande typiskt sett medfört fara för den skada som uppstått.

G hyrde en bil av ett bolag, C, under en månads tid. Under hyrestiden krockades bilen av en person som hade lånat bilen. C kom att kräva G på kostnaden för hela bilen samt omkostnader, sammanlagt 46 136 kr. G ansåg kravet orimligt och yrkade betalningsbefrielse med 45 136 kr.

C bestred yrkandet och anförde att G brutit mot ingånget avtal genom att låna ut bilen till en person som var under 24 år. På grund därav hävdade C att avtalet var brutet varför G i första hand var ansvarig för uppkomna skador på allmän skadeståndsrättslig grund. I andra hand hävdade C att G var ansvarig för skadorna på avtalsrättslig grund.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Av utredningen framgår att G hyrt en bil under villkor bl.a. att bilen endast får köras av den som fyllt 24 år och som dessutom är hyrestagare eller extra chaufför som godkänts av uthyraren och specificerats i avtalet. Det framgår vidare att G i samband med avtalsslutandet betalat 900 kr extra för självriskreducering.

Det är ostridigt att G lånat ut bilen till en person som inte fyllt 24 år och inte godkänts av uthyraren samt att bilen blev krockad under den tid den var utlånad till denna person. Det är således klarlagt att G har brutit mot ovannämnda avtalsvillkor. Avtalet mellan parterna innehåller emellertid inte någon särskild sanktionsregel för ett sådant avtalsbrott.

C har yrkat ersättning av G för den skada som uppstått på bilen. I avtalet mellan parterna finns hyrestagarens skyldighet att ersätta den typ av skador på bilen som det nu är fråga om reglerad i punkt 3. Där framgår i första stycket att hyrestagaren är ersättningsskyldig för alla skador som uppstår under hyrestiden, även om skadan förorsakas av någon annan än hyrestagaren. Ansvaret är dock (såvitt nu är i fråga) med självriskreducering begränsat till 1 000 kr. Den begränsningen gäller dock enligt punkt 3 andra stycket endast under förutsättning att hyrestagaren/användaren av fordonet inte har uppvisat grov oaktsamhet. I de fall där grov oaktsamhet kan påvisas och uthyrarens försäkringsbolag p.g.a. detta ej täcker de skador som uppstått eller kräver regress, är det uthyraren som har motsvarande regresskrav gentemot hyrestagaren.

C har i första hand gjort gällande att punkt 3 i avtalet inte skall tillämpas utan att allmänna regler beträffande skadeståndsskyldighet på grund av avtalsbrott skall gälla. Dessa allmänna regler innebär att det måste finnas ett orsakssamband mellan å ena sidan den vårdslösa handling som C åberopat, nämligen att G lånat ut bilen till en obehörig förare som dessutom var under 24 år, och å andra sidan uppkomsten av skadan. Inom svensk skadeståndsrätt brukar man tala om att skadegörarens handlande skall vara en nödvändig betingelse för skadan, dvs. skadan skulle inte ha uppstått om den påstått ansvarige handlat på annat sätt. Även om ett sådant orsakssamband föreligger, kan enligt svensk skadeståndsrätt skadeståndsansvar saknas därför att skadan anses vara en alltför slumpmässig följd av det vårdslösa beteendet. Man brukar i sådana fall tala om att det saknas adekvat kausalitet. Den prövning som man brukar göra för att se om adekvat kausalitet föreligger eller ej består i att undersöka om de omständigheter som gjorde en persons handlande vårdslöst typiskt sett framkallar någon fara för att den ifrågavarande skadan skall uppstå.

Nämnden finner att den omständigheten att G lånat ut bilen till en obehörig person under 24 år med hänsyn till avtalets innehåll utgör grov vårdslöshet från hans sida. Nämnden finner emellertid att det inte är visat i ärendet att den handlingen i sig typiskt sett medfört fara för den skada som uppstått. Såvitt framkommit i ärendet finns det inte heller någonting som tyder på att den ifrågavarande skadan uppkommit just därför att föraren var obehörig eller därför att föraren var under 24 år. Det kan således ifrågasättas redan om det finns ett orsakssamband och i vart fall är det inte adekvat.

Mot denna bakgrund finner nämnden att allmänna ersättningsrättsliga regler inte medför att G blir skyldig att ersätta skadan.

C har emellertid i andra hand hävdat att om punkten 3 i avtalet skall tillämpas så medför andra stycket i den punkten att G blir skadeståndsskyldig för skadan i dess helhet. Som nämnden ovan anfört får G:s handlande i vad det avser att låna ut bilen till en obehörig person som ej fyllt 24 år anses grovt vårdlöst.

Nämnden kan dock konstatera att andra stycket i punkt 3 i avtalet är bristfälligt utformat. Det framgår inte av avtalsvillkoret vad den grova vårdslösheten skall avse. Självfallet kan inte vilken grov vårdslöshet som helst avses. Om hyrestagaren har varit grovt vårdslös utan att det har något samband med skadan, skall naturligtvis en sådan grov vårdslöshet inte ha någon betydelse för saken. I stället får, i avsaknad av särskilda bestämmelser i avtalet i detta avseende, allmänna skadeståndsrättsliga regler på för svensk skadeståndsrätt sedvanligt sätt fylla ut avtalsvillkoren. Dessa allmänna regler utgörs bl.a. av det nyss nämnda kravet på adekvat kausalitet. Vad som ovan anförts i detta avseende gäller därför även vid en tillämpning av punkt 3 i avtalet. Som nämnden ovan anfört saknas det i detta fall adekvat kausalitet. Till följd härav blir G inte heller skadeståndsskyldig fullt ut vid en tillämpning av punkt 3 i avtalet.

I stället skall G:s skadeståndsansvar bedömas med ledning av första stycket i punkt 3. Där framgår att G:s skadeståndsansvar i ifrågavarande fall är begränsat till 1 000 kr.

Till följd av vad som nu anförts finner nämnden att G inte är skyldig att betala mer för skadan på bilen än 1 000 kr. Hans yrkande om att det krav som C riktat mot honom skall sättas ned från 46 136 kr till 1 000 kr skall alltså bifallas. C bör alltså minska sin fordran mot G med 45 136 kr. G:s yrkande skall alltså bifallas.

En ledamot var skiljaktig och anförde följande: I biluthyrningsbranschens standardavtal är det praxis med en 24-årsgräns. Denna gräns tillämpas i de flesta avtal så att den som är under 24 år har begränsade möjligheter att teckna avtal om reducerad självrisk. Orsaken till denna gräns är att bilförare under 24 år, enligt tillgänglig olycksstatistik, vållar en proportionellt sett mycket högre andel trafikolyckor än äldre förare. Jag anser därför inte att det varit en slumpmässig följd av hyresmannens grova vårdslöshet att den aktuella skadan inträffat beroende på förarens ålder och vållande. Som skälig följd av att hyresmannen begått ett allvarligt kontraktsbrott anser jag med hänvisning till allmänna skadeståndsregler att den tecknade självriskreduceringen inte ska gälla. Punkten 3 andra stycket finner jag därför inte tillämplig i detta fall då bilen inte varit helförsäkrad. Hyresmannen ska därför betala 12 000 kr av det yrkade beloppet.