ARN 2003-4989

Tillämpning av 20 a § konsumentköplagen vid köp av begagnad bil; pleniavgörande. (se även avgörandena 2003-4343, 2003-4991, 2003-5093 och 2003-5348).

Tillämpning av 20 a § konsumentköplagen vid köp av begagnad bil; pleniavgörande. Avgörande 2004-03-03; 2003-4989 (se även avgörandena 2003-4343, 2003-4991, 2003-5093 och 2003-5348).

J köpte den 26 mars 2003 en begagnad Chrysler Voyager från 1995 för 79 500 kr. Bilen hade vid köpet gått 16 850 mil.

Tre dagar efter leveransen, bilen hade då körts ca fem mil, konstaterade J att det inte gick att växla upp från tvåans växel. Den högg även vid uppväxling från ettans växel. Han blev tvungen att stanna bilen och stänga av den. Samma fel återkom vid flera tillfällen under våren 2003. Felet påtalades för säljaren den 5 juni 2003. Denne var inte villig att avhjälpa felet, men erbjöd honom en goodwillersättning på 7 000 kr och en lånebil medan hans bil reparerades. Detta godtog J inte. Enligt den verkstad han talat med borde felet avhjälpas snarast för att inte förvärras.

Automatväxellådan reparerades den 27 juni 2003 till en kostnad av 24 322 kr. Mätarställningen vid reparationen antecknades till 17 324 mil.

J yrkade ersättning för avhjälpande av fel på bilens växellåda med 24 322 kr.

Säljaren bestred yrkandet. Inga klagomål på bilen framfördes vid de två tillfällen J provkörde bilen före köpet. Att fel uppstår på åtta år gamla bilar som dessutom har körts i nästan 17 000 mil är inte ovanligt. Säljaren åberopade den varudeklaration J godkände vid leveransen. Enligt denna var växellådan i normalt skick.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Tvisten i ärendet gäller frågan om det har förelegat ett fel i konsumentköplagens (1990:932) mening i den köpta bilen och om felet fanns vid leveransen. Enligt konsumentköplagen skall varan i fråga om art, mängd, kvalitet, andra egenskaper och förpackning överensstämma med vad som följer av avtalet.

Utgångspunkten för felbedömningen är således vad parterna har kommit överens om i avtalet. Det råder i princip avtalsfrihet när det gäller varans beskaffenhet. Avtalsfriheten begränsas för konsumentköplagens del bara av bestämmelserna i 18 §, enligt vilka varan — alldeles oavsett vad som har avtalats — skall anses felaktig om den t.ex. sålts i strid med vissa försäljningsförbud. Först om avtalet inte ger besked om hur varan skall vara beskaffad, bör allmänna regler om varans beskaffenhet komma till användning (prop. 2001/02:134, s. 34– 35).

Den regel som kanske främst får betydelse vid bedömning av vad som är att anse som fel vid köp av begagnade varor — och där avtalet inte ger besked om hur varan skall vara beskaffad — är 16 § tredje stycket tredje punkten konsumentköplagen. Där sägs att en vara skall anses felaktig om den i något avseende avviker från vad köparen med fog har kunnat förutsätta. I förarbetena till denna regel (prop. 1989/90:89, s. 100) sägs att den är ”ett uttryck för att felbegreppet är avsett att tillämpas i ett antal situationer av skilda slag där en varas egenskaper och användbarhet på ett påtagligt sätt avviker från vad konsumenten har skäl att räkna med på grund av de förutsättningar som han vid köpet har haft för sin bedömning”.

Huruvida varan har ett fel skall bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som fanns i varan vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är dock köparen som har att visa att varan avviker från avtalet eller från vad köparen har haft anledning att med fog kunna förutsätta.

Vid en bedömning som tar sin utgångspunkt i om varan avviker från vad köparen med fog har kunnat förutsätta måste vid köp av en begagnad bil hänsyn tas till bilens ålder, körsträcka och pris. En distinktion måste också göras i förhållande till vad som utgör normalt slitage. Denna prövning kan leda till slutsatsen att varan överensstämmer med avtalet och/eller de förväntningar som köparen har haft anledning att ställa på varans beskaffenhet. I sådana fall föreligger inte något fel som medför ett köprättsligt ansvar för säljaren.

I det nu aktuella fallet är fråga om köp av en åtta år gammal bil som vid avlämnandet hade körts närmare 17 000 mil. Bilen kostade 79 500 kr i inköp. Tre dagar efter leveransen har köparen noterat att automatväxellådan inte fungerade tillfredsställande. Felen, som återkommit vid flera tillfällen, har påtalats för säljaren drygt två månader efter leverans. Köparens påstående att växellådan var trasig då den reparerades har inte ifrågasatts.

Säljaren har invänt att köparen inte påtalade felet inom garantitiden på en månad. Detta innebär inte att reklamationen har skett för sent.

Att automatväxellådan går sönder på en bil, som är åtta år gammal och har körts ca 17 000 mil, är inget som normalt inträffar. Skadan kan därför inte i sig anses utgöra normalt slitage. Varken denna eller någon annan omständighet, såsom bilens ålder, körsträcka och pris, har därmed fört med sig att köparen haft anledning att räkna med att växellådan skulle vara trasig eller så sliten att den skulle gå sönder inom den aktuella tiden. Bilen har således avvikit från vad köparen har haft anledning att räkna med och den är därmed att betrakta som behäftad med ett köprättsligt fel.

Ett fel som visar sig i varan inom sex månader från det att varan avlämnades skall enligt 20 a § konsumentköplagen anses ha funnits i varan redan vid tidpunkten för avlämnandet. Säljaren skall följaktligen anses ha ansvaret för felet. För att befrias från detta ansvar måste säljaren visa att varan var felfri när den avlämnades.

Sexmånaderspresumtionen bryts också om säljaren visar att presumtionen inte är förenlig med varans eller felets art. Det kan vara fallet t.ex. när varans normala livslängd är kortare än sex månader eller om felet beror på ett olycksfall eller felaktig hantering.

För att säljaren skall undgå ansvar måste han därför i ett fall som detta visa att felet inte fanns vid avlämnandet eller att presumtionen är oförenlig med varans eller felets art.

Av den varudeklaration som har upprättats av bolaget framgår inte något annat än att växellådan har bedömts ha normalt skick. En varudeklaration kan tjäna som underlag när det gäller att bedöma om ett fel fanns vid avlämnandet eller inte. När varudeklarationen har upprättats och den bakomliggande utredningen har utförts av säljaren kan deklarationen inte tillmätas något självständigt bevisvärde när det gäller att styrka att en bil var felfri vid avlämnandet. För att varudeklarationen i ett sådant fall skall få något bevisvärde krävs att den stöds av någon annan oberoende utredning. Säljaren har i det nu aktuella fallet inte presenterat någon ytterligare utredning i detta avseende. Säljaren har därmed inte visat att växellådan var

felfri vid avlämnandet. Säljaren har inte heller visat att presumtionen om fel vid avlämnandet är oförenlig med varans eller felets art.

Vid denna bedömning finner nämnden att bolaget skall ersätta J för avhjälpande av felet. Någon invändning om skäligheten av det yrkade beloppet har inte framförts. J:s yrkande skall därför bifallas i sin helhet.

Nämnden rekommenderade säljaren att genast betala 24 322 kr till J.

Mot beslutet reserverade sig en avdelningsordförande och de fyra näringsidkarrepresentanterna med följande motivering.

Vi ansluter oss till vad majoriteten anfört i de fem första styckena. Därefter anser vi att beslutet skall avfattas enligt följande.

I det nu aktuella fallet är det fråga om ett köp av en åtta år gammal bil som vid avlämnandet hade körts närmare 17 000 mil. Bilen kostade 79 500 kr i inköp. Redan tre dagar efter leveransen noterade köparen att automatväxellådan inte fungerade tillfredsställande, dvs. att det var något fel på växellådan. Felet återkom sedan vid flera tillfällen. Köparen reklamerade emellertid felet till säljaren först drygt två månader efter leveransen.

Säljaren, som invänt att köparen inte har påtalat felet inom den månaden som garantin gällde, får anses ha gjort invändning om för sen reklamation. Med hänsyn till vad som kommit fram i ärendet har säljaren fog för sin invändning att reklamation inte har skett inom skälig tid efter upptäckten av felet. Redan på grund härav skall köparens talan avslås.

Överröstad i denna fråga finner vi skäl att anföra följande.

Det finns inte någon utredning som visar vilket fel som förelåg i växellådan när den reklamerades och inte heller har köparen redovisat vilka åtgärder som därefter vidtogs med växellådan. De enda uppgifter som föreligger är att växellådan vid köpet i bilens varudeklaration bedömdes som normal samt att växellådan reparerades på en verkstad tre månader efter leveransen till en kostnad av 24 322 kr och att bilen då hade körts närmare 500 mil efter leveransen. Det påstås också att verkstaden påpekat att felet borde avhjälpas snarast för att inte förvärras.

Även om det får godtas att växellådan var felaktig när den lämnandes till reparation, kan det mot bakgrund av dessa brister i utredningen inte bedömas vilka fel eller brister som förelåg när problemen med växellådan först visade sig. Detta innebär att det inte med någon säkerhet kan bedömas om bilen hade ett fel i konsumentköplagens mening när problemen uppstod. Inte heller kan det avgöras om det enligt 20 a § konsumentköplagen med hänsyn till varans eller felets art kan presumeras att felet, om ett sådant förelåg, har funnits vid avlämnandet. Utredningsbristerna i ärendet bör därmed också leda till att köparens talan avslås.

Om inte heller detta resonemang kan godtas, kan detta tilläggas.

Det ligger nära till hands att anta att problemen med växellådan, när konsumenten efter tre dagar uppmärksammade dessa, berodde på att växellådsoljan var förorenad och därför inte gav tillfredsställande smörjeffekt. Med hänsyn till bilens ålder och körsträcka kan detta förhållande inte anses innebära att bilen varit i sämre skick än vad köparen haft anledning att

räkna med. Med hänsyn härtill var bilen inte att betrakta som felaktig i konsumentköplagens mening.

Det kan visserligen också vara så att växellådan faktiskt hade ett tekniskt fel vid köpet. En bil består av en mycket stor mängd komponenter med olika livslängd. Det innebär att en köpare av en begagnad bil måste inse att vissa komponenter på grund av normalt slitage kan gå sönder relativt snart efter ett köp. Mycket talar för att köparen i detta ärende i vart fall har förvärrat skadan genom att inte åtgärda problemen i tid. Vid detta förhållande har köparen naturligtvis inte rätt till full ersättning för den vidtagna reparationen.

Slutligen finns det ingen utredning som visar att en reparationskostnad på nära 25 000 kr är rimlig. Därvid kan bl.a. noteras att den kostnaden uppgår till nästan en tredjedel av bilens pris. Enligt utredningen erbjöd säljaren vid köparens reklamation – förutom en lånebil under reparationen – ett prisavdrag på 7 000 kr. Med hänsyn till bristerna i utredningen får under alla förhållanden det beloppet anses som skälig kompensation till köparen.