ARN 2003-4991
Tillämpning av 20 a § konsumentköplagen vid köp av begagnad bil; pleniavgörande. (se även avgörandena 2003-4343, 2003-4989, 2003-5093 och 2003-5348).
Tillämpning av 20 a § konsumentköplagen vid köp av begagnad bil; pleniavgörande. Avgörande 2004-03-03; 2003-4991 (se även avgörandena 2003-4343, 2003-4989, 2003-5093 och 2003-5348).
H köpte i januari 2003 en begagnad Mercedes Benz 170 CDI från 1999 för 108 000 kr. Bilen hade vid köpet gått 9 500 mil.
Vid hemfärden efter köpet kunde H med jämna mellanrum notera ett spänningsfall i bilens elektronik. All belysning inne i bilen och utvändigt blinkade till. Vidare kunde han höra ett svagt vinande ljud från motorn. Ljudet tilltog efterhand i styrka och så småningom gick drivremmen till generator och vattenpump av. Detta skedde den 16 mars 2003. Bilen hade då gått ca 300 mil sedan köpet. Bilen fick bärgas till verkstad där det konstaterades att två av de tre spännrullar som håller remmen på plats hade skurit. Detta hade lett till att remmen överhettats och brustit. Enligt verkstaden hade den ena av rullarna varit trasig en längre tid. Detta kunde förklara det vinande ljud han hört och spänningsfallet. Dessa problem har försvunnit efter reparationen. Reparationen kostade 4 152 kr och bärgningen 1 231 kr.
Vid kontroll av bilen ett par dagar efter köpet upptäckte H något som såg ut som ett läckage på bromsledningarna bak. Han hade då också noterat att förarstolen glappade, en fönsterhiss glappade och en gummibussning saknades på fjäderbenet. Han kontaktade säljaren, som inte ville ta något ansvar för dessa fel. Säljaren menade att han var fri från ansvar för fel som upptäcks efter köpet i och med att bilen hade genomgått en bildiagnos hos Svensk Bilprovning.
Efter detta lämnade H bilen till en Mercedesverkstad för kontroll. Det visade sig vid denna att det inte var något fel på bromssystemet. Däremot bekräftades de andra fel han påpekat. Priset för felsökningen var 350 kr.
H yrkade ersättning för felsökning och avhjälpande av fel med 5 733 kr.
Säljaren bestred yrkandet. När den nya lagen kom beslutade säljaren, på rekommendation av MRF:s jurister, att låta en oberoende instans ”M-testa” alla begagnade bilar. I detta fall gjordes besiktningen av Svensk Bilprovning. Bolaget måste kunna lita på att en statlig instans gör ett korrekt arbete och bedömning. Någon anmärkning avseende elektroniken eller generator gjordes inte vid besiktningen.
Att spännrullen slutade fungera, vilket medförde att kilremmen gick av, är sådant som kan inträffa utan att det föreligger ett fel. Bilen hade dessutom varit i trafik under två vintermånader när detta hände. Problemet kan ha berott på att sten eller grus har kommit in i hjulet. Alla bilar som har gått så långt som denna har förslitningssymptom eftersom de är just begagnade bilar. Om sådana bilar skulle bli som ”nya” fick branschen slå igen.
Nämnden gjorde följande bedömning:
Tvisten i ärendet gäller frågan om det har förelegat ett fel i konsumentköplagens (1990:932) mening i den köpta bilen och om felet fanns vid leveransen. Enligt konsumentköplagen skall varan i fråga om art, mängd, kvalitet, andra egenskaper och förpackning överensstämma med vad som följer av avtalet.
Utgångspunkten för felbedömningen är således vad parterna har kommit överens om i avtalet. Det råder i princip avtalsfrihet när det gäller varans beskaffenhet. Avtalsfriheten begränsas för konsumentköplagens del bara av bestämmelserna i 18 §, enligt vilka varan — alldeles oavsett vad som har avtalats — skall anses felaktig om den t.ex. sålts i strid med vissa försäljningsförbud. Först om avtalet inte ger besked om hur varan skall vara beskaffad, bör allmänna regler om varans beskaffenhet komma till användning (prop. 2001/02:134, s. 34–35).
Den regel som kanske främst får betydelse vid bedömning av vad som är att anse som fel vid köp av begagnade varor — och där avtalet inte ger besked om hur varan skall vara beskaffad — är 16 § tredje stycket tredje punkten konsumentköplagen. Där sägs att en vara skall anses felaktig om den i något avseende avviker från vad köparen med fog har kunnat förutsätta. I förarbetena till denna regel (prop. 1989/90:89, s. 100) sägs att den är ”ett uttryck för att felbegreppet är avsett att tillämpas i ett antal situationer av skilda slag där en varas egenskaper och användbarhet på ett påtagligt sätt avviker från vad konsumenten har skäl att räkna med på grund av de förutsättningar som han vid köpet har haft för sin bedömning”.
Huruvida varan har ett fel skall bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som fanns i varan vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är dock köparen som har att visa att varan avviker från avtalet eller från vad köparen har haft anledning att med fog kunna förutsätta.
Vid en bedömning som tar sin utgångspunkt i om varan avviker från vad köparen med fog har kunnat förutsätta måste vid köp av en begagnad bil hänsyn tas till bilens ålder, körsträcka och pris. En distinktion måste också göras i förhållande till vad som utgör normalt slitage. Denna prövning kan leda till slutsatsen att varan överensstämmer med avtalet och/eller de förväntningar som köparen har haft anledning att ställa på varans beskaffenhet. I sådana fall föreligger inte något fel som medför ett köprättsligt ansvar för säljaren.
I det nu aktuella fallet är fråga om köp av en ca fyra år gammal bil som vid avlämnandet hade körts ca 9 500 mil. Bilen kostade 108 000 kr i inköp. Några dagar efter köpet noterade H att bl.a. förarstolen och en fönsterhiss glappade. Ca två månader efter leverans och då bilen körts ca 300 mil gick drivremmen till generator och vattenpump av.
Såvitt framgår av utredningen har orsaken till att drivremmen gått av i detta fall varit ett fel på i varje fall en av de spännrullar som håller remmen på plats. Detta är i sig inte ett fel som utgör normalt slitage. Mot denna bakgrund har köparen, enligt nämndens mening, inte haft anledning att räkna med det aktuella felet så kort tid efter leveransen. Bilen har således avvikit från vad köparen har haft anledning att räkna med och den har därför varit behäftad med ett köprättsligt fel.
Ett fel som visar sig i varan inom sex månader från det att varan avlämnades skall enligt 20 a § konsumentköplagen anses ha funnits i varan redan vid tidpunkten för avlämnandet. Säljaren skall följaktligen anses ha ansvaret för felet. För att befrias från detta ansvar måste säljaren visa att varan var felfri när den avlämnades.
Sexmånaderspresumtionen bryts också om säljaren visar att den inte är förenlig med varans eller felets art. Det kan vara fallet t.ex. när varans normala livslängd är kortare än sex månader eller om felet beror på ett olycksfall eller felaktig hantering.
För att säljaren skall undgå ansvar måste han därför i ett fall som detta visa att felet inte fanns vid avlämnandet eller att presumtionen är oförenlig med varans eller felets art.
Av utredningen i ärendet framgår att den aktuella bilen har genomgått en s.k. bildiagnos hos Bilprovningen den 13 november 2003, dvs. ca två månader före leverans. Bilen har efter diagnosen och fram till dess att den levererats till H körts endast ca 35 mil. Uppgifterna i den varudeklaration som utfärdats av Bilprovningen i samband med diagnosen får anses gällande även vid leveransen av bilen. Om spännrullen hade varit defekt vid diagnostillfället skulle det enligt nämndens bedömning ha uppmärksammats av Bilprovningen. Någon brist i detta avseende har dock inte noterats i varudeklarationen. Säljaren får därmed genom den framlagda utredningen anses ha visat att felet inte förelåg vid leveransen.
H:s yrkande om ersättning för avhjälpande av fel hänförligt till drivremmen och spännrullarna samt för bärgning kan därför inte bifallas.
H har också yrkat ersättning för felsökning med 350 kr. Av den i ärendet ingivna kontantnotan framgår att kostnaden hänför sig till kontroll av hydraulikbromssystem och att något fel därvid inte konstaterades. Yrkandet skall därför avslås redan på den grunden.
Beslutet var enhälligt.