ARN 2003-5093

Tillämpning av 20 a § konsumentköplagen vid köp av begagnad bil; pleniavgörande. (se även avgörandena 2003-4343, 2003-4989, 2003-4991 och 2003-5348).

Tillämpning av 20 a § konsumentköplagen vid köp av begagnad bil; pleniavgörande. Avgörande 2004-03-03; 2003-5093 (se även avgörandena 2003-4343, 2003-4989, 2003-4991 och 2003-5348).

A köpte i juni 2003 en begagnad Opel Astra 1,4i från 1992 för 10 000 kr. Bilen hade vid leveransen gått 13 070 mil.

Priset på bilen sattes till 10 000 kr eftersom den var en importbil från Tyskland. Säljaren envisades med att skriva att bilen var ett reparationsobjekt på kvittensen. Den gick ju dock att köra direkt, vilket visar att den inte var ett reparationsobjekt. En dryg vecka efter köpet visade sig bilen svår att starta. Han ringde säljaren som efter viss diskussion gick med på att avhjälpa felet om han själv stod för bärgningskostnaden av bilen. Han ringde en bärgningsfirma som var beredd att köra bilen till säljarens verkstad. När bärgaren kom felsökte denne först bilen. Bärgaren kunde då efter omkoppling av vissa kablar få igång bilen. För detta arbete fick han betala 625 kr. Enligt bärgaren berodde felet troligen på en felaktig tändmodul eller tändspole som inte var original.

Eftersom bilen nu gick att starta körde han den själv till säljaren. När han fick tillbaka den uppgav säljaren att bilen vid kontroll hade fungerat felfritt och att man därför inte hade gjort något åt den.

A yrkade, förutom de 625 kr som bärgarföretagets felsökning hade kostat, ersättning för bensinkostnaden för resorna fram och tillbaka till säljarens verkstad med 100:50 kr, taxiresa från stationen till säljarens verkstad med 98 kr samt tågbiljett med 65:50 kr.

Säljaren bestred yrkandet. Att bilen var ett reparationsobjekt utan garanti var man överens med köparen om och det noterades också i köpeavtalet. Priset sattes på grund av detta till 10 000 kr att jämföras med ”vitlistans” 22 000 kr. Trots detta åtog sig säljaren att som goodwill hjälpa A när han påtalade att någonting enligt honom inte fungerade. I stället för att ge säljaren möjlighet att avhjälpa felet lämnade A bilen till en bärgningsfirma för reparation. Vid säljarens senare kontroll kunde man konstatera att bilen var felfri.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Tvisten i ärendet gäller frågan om det har förelegat ett fel i konsumentköplagens (1990:932) mening i den köpta bilen och om felet fanns vid leveransen. Enligt konsumentköplagen skall varan i fråga om art, mängd, kvalitet, andra egenskaper och förpackning överensstämma med vad som följer av avtalet.

Utgångspunkten för felbedömningen är således vad parterna har kommit överens om i avtalet. Det råder i princip avtalsfrihet när det gäller varans beskaffenhet. Avtalsfriheten begränsas för konsumentköplagens del bara av bestämmelserna i 18 §, enligt vilka varan — alldeles oavsett vad som har avtalats — skall anses felaktig om den t.ex. sålts i strid med vissa försäljningsförbud. Först om avtalet inte ger besked om hur varan skall vara beskaffad, bör allmänna regler om varans beskaffenhet komma till användning (prop. 2001/02:134, s. 34– 35).

Den regel som kanske främst får betydelse vid bedömning av vad som är att anse som fel vid köp av begagnade varor — och där avtalet inte ger besked om hur varan skall vara beskaffad — är 16 § tredje stycket tredje punkten konsumentköplagen. Där sägs att en vara skall anses

felaktig om den i något avseende avviker från vad köparen med fog har kunnat förutsätta. I förarbetena till denna regel (prop. 1989/90:89, s. 100) sägs att den är ”ett uttryck för att felbegreppet är avsett att tillämpas i ett antal situationer av skilda slag där en varas egenskaper och användbarhet på ett påtagligt sätt avviker från vad konsumenten har skäl att räkna med på grund av de förutsättningar som han vid köpet har haft för sin bedömning”.

Huruvida varan har ett fel skall bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som fanns i varan vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är dock köparen som har att visa att varan avviker från avtalet eller från vad köparen har haft anledning att med fog kunna förutsätta.

Vid en bedömning som tar sin utgångspunkt i om varan avviker från vad köparen med fog har kunnat förutsätta måste vid köp av en begagnad bil hänsyn tas till bilens ålder, körsträcka och pris. En distinktion måste också göras i förhållande till vad som utgör normalt slitage. Denna prövning kan leda till slutsatsen att varan överensstämmer med avtalet och/eller de förväntningar som köparen har haft anledning att ställa på varans beskaffenhet. I sådana fall föreligger inte något fel som medför ett köprättsligt ansvar för säljaren.

I det nu aktuella fallet är fråga om köp av en elva år gammal bil som vid avlämnandet hade körts drygt 13 000 mil. Bilen kostade 10 000 kr i inköp. En dryg vecka efter köpet visade sig bilen svår att starta och till slut gick den inte alls igång.

Av ingivna handlingar framgår att bilen har sålts som ett reparationsobjekt. Att det varit fråga om just ett reparationsobjekt måste i ett fall som detta ha utgjort ett underlag vid köparens beslut att köpa bilen. Med hänsyn härtill och till det pris som betalats har köparen inte visat att bilen har avvikit från vad han har haft anledning att räkna med. På grund härav kan säljaren inte göras ansvarig för de uppkomna kostnaderna. A:s yrkande kan därför inte bifallas.

Beslutet var enhälligt.