ARN 2003-5348

Tillämpning av 20 a § konsumentköplagen vid köp av begagnad bil; pleniavgörande. (se även avgörandena 2003-4343, 2003-4989, 2003-4991 och 2003-5093).

Tillämpning av 20 a § konsumentköplagen vid köp av begagnad bil; pleniavgörande. Avgörande 2004-03-03; 2003-5348 (se även avgörandena 2003-4343, 2003-4989, 2003-4991 och 2003-5093).

Y köpte i januari 2003 en begagnad Chrysler Voyager från 1995 för 50 000 kr. Vägmätarställningen vid leveransen var 23 000 mil.

Några veckor efter köpet började en varningslampa, check engine, lysa när bilen stod i bilkö. Y kontaktade säljaren och påtalade att något var fel med bilen. Säljaren var inte särskilt intresserad. Hon vände sig i stället till en verkstad som gav en del tips om vad som kunde vara orsaken, t.ex. kylarproblem eller igensatt luftfilter. Verkstaden rådde henne att åka med bilen till säljaren.

Den 5 februari 2003 bytte säljaren luftfiltret. Någon kontroll av kylaren gjordes inte.

Den 19 maj 2003 började kylarvattnet rinna rakt igenom kylaren. Bilen kördes till säljaren, som erbjöd sig att reparera felet till självkostnadspris. Detta ville hon inte acceptera. Efter ytterligare några kontakter som inte ledde någon vart reparerades kylaren hos en ackrediterad kylmontör den 26 juni 2003. Priset för detta blev 5 399 kr. Reparatören noterade i fakturan att den gamla kylaren varit slut sedan länge. Enligt reparatören fanns inte en cell kvar.

Y yrkade ersättning för avhjälpande av fel med 5 399 kr och skadestånd för resor, stillestånd samt förlorad semester med sammanlagt 3 700 kr. När det gällde skadeståndsyrkandet avsåg 200 kr bensinkostnader för resan till och från kylmontören, 2 000 kr två förlorade semesterdagar för två personer den 25 och 26 juni 2003 samt 1 500 kr stilleståndsersättning för perioden den 19 maj till den 26 juni 2003. Stilleståndsersättningen var beräknad på kostnaden för det lån som Y tagit för bilköpet under motsvarande period.

Säljaren bestred yrkandet. Y har uppgett att hon noterat felet den 30 januari 2003. Men felet påtalades för säljaren först den 19 maj 2003. Det hade då gått mer än fyra månader sedan köpet. Säljaren lämnar normalt trafikgaranti i tre månader eller 500 mil. Bilen var inne på säljarens verkstad för byte av luftfilter den 5 februari 2003. Då syntes inget läckage från kylaren.

Den 19 maj erbjöd säljaren Y att som goodwill byta kylaren till självkostnadspris och låna ut en ersättningsbil under reparationstiden. Detta ansåg Y inte vara tillräckligt.

En bil som är åtta år gammal och har gått 23 000 mil har blivit sliten.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Tvisten i ärendet gäller frågan om det har förelegat ett fel i konsumentköplagens (1990:932) mening i den köpta bilen och om felet fanns vid leveransen. Enligt konsumentköplagen skall varan i fråga om art, mängd, kvalitet, andra egenskaper och förpackning överensstämma med vad som följer av avtalet.

Utgångspunkten för felbedömningen är således vad parterna har kommit överens om i avtalet. Det råder i princip avtalsfrihet när det gäller varans beskaffenhet. Avtalsfriheten begränsas för konsumentköplagens del bara av bestämmelserna i 18 §, enligt vilka varan — alldeles oavsett vad som har avtalats — skall anses felaktig om den t.ex. sålts i strid med vissa

försäljningsförbud. Först om avtalet inte ger besked om hur varan skall vara beskaffad, bör allmänna regler om varans beskaffenhet komma till användning (prop. 2001/02:134, s. 34– 35).

Den regel som kanske främst får betydelse vid bedömning av vad som är att anse som fel vid köp av begagnade varor — och där avtalet inte ger besked om hur varan skall vara beskaffad — är 16 § tredje stycket tredje punkten konsumentköplagen. Där sägs att en vara skall anses felaktig om den i något avseende avviker från vad köparen med fog har kunnat förutsätta. I förarbetena till denna regel (prop. 1989/90:89, s. 100) sägs att den är ”ett uttryck för att felbegreppet är avsett att tillämpas i ett antal situationer av skilda slag där en varas egenskaper och användbarhet på ett påtagligt sätt avviker från vad konsumenten har skäl att räkna med på grund av de förutsättningar som han vid köpet har haft för sin bedömning”.

Huruvida varan har ett fel skall bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som fanns i varan vid denna tidpunkt, även om felet visar sig först senare. Det är dock köparen som har att visa att varan avviker från avtalet eller från vad köparen har haft anledning att med fog kunna förutsätta.

Vid en bedömning som tar sin utgångspunkt i om varan avviker från vad köparen med fog har kunnat förutsätta måste vid köp av en begagnad bil hänsyn tas till bilens ålder, körsträcka och pris. En distinktion måste också göras i förhållande till vad som utgör normalt slitage. Denna prövning kan leda till slutsatsen att varan överensstämmer med avtalet och/eller de förväntningar som köparen har haft anledning att ställa på varans beskaffenhet. I sådana fall föreligger inte något fel som medför ett köprättsligt ansvar för säljaren.

I det nu aktuella fallet är fråga om köp av en ca åtta år gammal bil som vid avlämnandet hade körts ca 23 000 mil. Bilen kostade 50 000 kr i inköp. Drygt fyra månader efter leveransen stannade bilen eftersom kylaren gick sönder.

Att kylaren går sönder på en bil som är åtta år gammal med en körsträcka på 23 000 mil är inte något som normalt inträffar och kan därför inte i sig anses utgöra normalt slitage. Vare sig denna eller andra omständigheter såsom bilens ålder, körsträcka och pris, har medfört att köparen har haft anledning att räkna med att kylaren skall vara trasig eller så sliten att den skulle gå sönder så kort tid efter leveransen. Bilen har således avvikit från vad köparen har haft anledning att räkna med. Den har därmed haft ett köprättsligt fel.

Ett fel som visar sig i varan inom sex månader från det att varan avlämnades skall enligt 20 a § konsumentköplagen anses ha funnits i varan redan vid tidpunkten för avlämnandet. Säljaren skall följaktligen anses ha ansvaret för felet. För att befrias från detta ansvar måste säljaren visa att varan var felfri när den avlämnades.

Sexmånaderspresumtionen bryts också om säljaren visar att presumtionen inte är förenlig med varans eller felets art. Det kan vara fallet t.ex. när varans normala livslängd är kortare än sex månader eller om felet beror på ett olycksfall eller felaktig hantering.

För att säljaren skall undgå ansvar måste han därför i ett fall som detta visa att felet inte fanns vid avlämnandet eller att presumtionen är oförenlig med varans eller felets art.

Kylaren har gått sönder ca fyra månader efter leverans. Enligt vad som har antecknats på reparationsfakturan var kylaren slut sedan länge. Y:s uppgift att det inte fanns en cell kvar i

kylaren styrks av ingivna fotografier. Säljaren har på sin sida inte presenterat någon utredning som visar att felet inte fanns vid avlämnandet. Säljaren har inte heller visat att presumtionen om fel vid avlämnandet är oförenlig med varans eller felets art.

Vid denna bedömning finner nämnden att bolaget skall ersätta Y med yrkat belopp för vad det kostat henne att få felet avhjälpt.

Y bör också ha rätt till ersättning för bensinkostnader med yrkade 200 kr. I ärendet har däremot inte framkommit någon grund för att bifalla yrkandet om stilleståndsersättning och ersättning för förlorad semester.

Nämnden rekommenderade säljaren att genast betala 5 599 kr till Y.

Mot beslutet reserverade sig två avdelningsordförandena och de fyra näringsidkarrepresentanterna med följande motivering.

Vi ansluter oss till vad som av majoriteten anförs i de sex första styckena under rubriken nämndens bedömning (”Tvisten i ärendet ----- kylaren gick sönder.”). Därefter anser vi att beslutet bör ha följande lydelse:

Kylaren har alltså i och för sig varit funktionsduglig när bilen levererades och den höll därefter tätt i ytterligare drygt fyra månader till dess den sprang läck. Läckaget har med all sannolikhet haft sin förklaring i att kylaren fortlöpande varit utsatt för korrosion. I första hand – vilket synes framgå av ingivna fotografier – på dess utsida, genom att denna varit exponerad för angrepp av väta och vägsalt.

Vad som sätts i fråga att det skulle utgöra fel i köprättslig mening är sålunda inte det uppkomna läckaget i kylaren, utan att denna vid leveransen varit så angripen av korrosion att den sedermera efter drygt fyra månader – och ett obekant antal körda mil – sprang läck och gick sönder.

Att olika fel successivt uppkommer under den tid en bil brukas ligger i sakens natur och är något som envar ägare till en äldre bil, som tjänstgjort under kanske tiotusentals mils körning, torde vara väl medveten om. Motsvarande insikt finns naturligtvis inom handeln med begagnade bilar och är en av förklaringarna till att man där är obenägen att, åtminstone för en längre tidsperiod, lämna garanti avseende bilens skick. Skilda delar och komponenter åldras och förslits olika fort och när bilen efter flitig användning börjar bli gammal kan man inte veta vad som kommer att inträffa härnäst och när detta kommer att ske. Det enda man vet är att reparationskostnaderna har en tendens att öka och detta i takt med bilens stigande ålder och tillryggalagda körsträcka.

Bestämmelsen i konsumentköplagens 20 a § har till syfte att underlätta för konsumenten att få fastslaget att ett fel, som yppas först efter någon tid, förelåg redan vid leveransen av bilen och därför kan åberopas som grund för köprättsliga påföljder. Däremot är inte syftet med bestämmelsen att påverka bedömningen av huruvida det påtalade felet är något som överhuvud ska tillmätas köprättslig relevans. Denna bedömning får göras utifrån vad som avtalats och med hjälp av andra bestämmelser i konsumentköplagen om vad som avses med fel. Om 20 a § tillåts inverka på denna bedömning, har man i praktiken mer eller mindre infört en tvingande regel om sex månaders legal garanti avseende bilens felfria skick, vilket för

alldeles för långt. Beträffande denna centrala fråga – prestationens innehåll – bör även fortsättningsvis avtalsfrihet i stor utsträckning gälla.

Att exempelvis kylaren kan gå sönder på en åtta år gammal bil som gått ca 23 000 mil är något som en köpare av en begagnad bil, såld utan garantier, får räkna med och väga in i köpet. Uppkommer sedan en sådan skada innebär inte detta att den begagnade bilens egenskaper och användbarhet på ett påtagligt sätt avviker från vad konsumenten har skäl att räkna med på grund av de förutsättningar som han vid köpet har haft för sin bedömning.

Vi finner således att den bil som Y köpt inte på grund av kylarens skick ska anses ha varit felaktig i köprättslig mening och att bolaget sålunda inte bör åläggas att ersätta Y för vad det kostat henne att få felet avhjälpt.