ARN 2003-5911

Vinterförvaring av båt. Konsumenten har genom sin passivitet ansetts ha godtagit avtalsvillkorsändring gällande näringsidkarens ansvarsbegränsning vid tillgrepp.

Vinterförvaring av båt. Konsumenten har genom sin passivitet ansetts ha godtagit avtalsvillkorsändring gällande näringsidkarens ansvarsbegränsning vid tillgrepp. Avgörande 2003-12-08; 2003-5911

K lämnade hösten 2001 in sin båt till bolaget för vinterförvaring. År 2002 användes inte båten. På våren 2003 kunde konstateras att båten var försvunnen. Han undertecknade avseende perioden 2001/2002 ett vinterplatsavtal. I det avtalet fanns ingen friskrivningsklausul beträffande försvunna båtar. För perioden 2002/2003 skickade bolaget ut ett nytt avtal, vari stipulerades att båtägarens försäkring gällde vid stöld. Det avtalet kom han inte att underteckna.

Bolaget bestred yrkandet och anförde i huvudsak att det framgick av avtal att bolaget inte svarade för tillgrepp.

Nämnden gjorde följande bedömning.

En näringsidkare som mottar annans egendom för förvaring ikläder sig därmed ett vårdansvar. Genom en friskrivning, i avtal eller motsvarande, kan emellertid vårdansvaret begränsas (jfr 15 § konsumenttjänstlagen,1985:716).

Bolaget har inför vintern 2001/2002 tagit emot K:s båt för vinteruppställning på mark som bolaget disponerar. Ett vinterplatsavtal avseende båtuppställning har ingåtts mellan bolaget och K den 10 oktober 2001. Sedan båten inte använts 2002 skickade bolaget inför vintern 2002/2003 ett nytt vinterplatsavtal till K. Det nya avtalet hade undertecknats av bolaget den 26 september 2002 och skickades tillsammans med ett följebrev till K vid samma tidpunkt. I följebrevet uppmanades K att underteckna och återsända avtalet. K gjorde emellertid inte det. Han tog inte heller kontakt med bolaget och påpekade att han inte ville godta avtalet eller att han ville ha ändringar i avtalets utformning. Inte heller hämtade han sin båt från bolagets mark. Han lät den i stället ligga kvar där och förhöll sig i detta avseende passiv fram till dess att han i maj 2003 besökte platsen och fann att båten var borta. Då således K inte inom rimlig tid reagerat mot avtalsvillkoren och inte heller genom att på hösten 2002 hämta båten avslutat avtalsförhållandet, finner nämnden att han får anses ha godtagit de avtalsvillkor som det nya avtalet innehåller.

K synes utgå från att båten försvunnit efter det att det nya avtalet ingåtts. Något annat är inte heller visat i ärendet. Nämnden utgår därför från att så skett.

K har anfört att han tror att båten försvunnit på grund av bolagets bristfälliga rutiner. Han har emellertid inte visat i ärendet att så skulle vara fallet. K har över huvud taget inte kunnat visa på vilket sätt som båten försvunnit.

Som nämnden ovan anfört gäller det av bolaget till K översända avtalet av den 26 september 2002 för vinterplatsuppställningen av K:s båt under säsongen 2002/2003. Av det avtalet framgår att K är skyldig att hålla helförsäkring för båten och att denna försäkring skall täcka eventuella skador på båten och stöld. Vidare framgår att bolagets ansvar för skada på båten och annan egendom är begränsat att gälla fall där skadan uppkommit genom grov vårdslöshet av personal eller medhjälpare vid bolaget. I ansvarsbegränsningen hänvisas till ägarens skyldighet att hålla försäkring för båten. Ansvarsbegränsningen får, även om den är dåligt utformad, på grund av hänvisningen till ägarens skyldighet att hålla försäkring, anses omfatta även det fallet att båten blir stulen. Av avtalet framgår också att det åligger båtägaren att själv

bevaka och sköta sin båt under den tid som den ligger på bolagets mark och att bolaget inte tillhandahåller någon bevakning.

K har inte visat att någon sådan vårdslöshet som nu nämnts skulle ha orsakat skadan.

Med hänsyn till vad som nu anförts finner nämnden att det ålegat K att själv tillse att båten haft erforderlig försäkring och att bolaget med hänsyn till innehållet i avtalsvillkoren inte är skyldigt att ersätta förlusten av båten. K:s yrkande skall därför avslås.

Avslutningsvis vill nämnden upplysningsvis framhålla att även 2001 års vinterplatsavtal innehåller en ansvarsbegränsning för bolaget som anger att bolaget på samma sätt som i 2002 års avtal svarar endast för grov vårdslöshet. Det är således i detta avseende ingen skillnad i 2001 och 2002 års avtal. Nämnden vill också framhålla att begreppet ”skador som kan uppkomma under tiden båten ligger på bolagets mark” i 2001 års avtal i svensk skadeståndsrätt innefattar även den skada som består i att båten blir stulen. Även om 2001 års avtal skulle ha gällt för uppställningen under vintern 2002/2003 skulle således enligt nämndens mening resultatet ha blivit detsamma för K som med 2002 års avtal.

En ledamot var skiljaktig beträffande motiveringen:

Då bolaget översände det nya avtalet borde bolaget ha påpekat att det innehöll en skärpning för båtägaren av det tidigare avtalet. Eftersom bolaget inte gjorde detta och inte heller påminde båtägaren att han skulle underteckna och återsända det nya avtalet är båtägaren enligt mitt förmenande inte bunden av det nya avtalet utan det gamla avtalet gäller. Överröstad i den delen delar jag nämndens uppfattning att inte heller det gamla avtalet ger båtägaren rätt till ersättning av bolaget för stölden eftersom han inte visat att bolaget varit försumligt och han inte uppfyllt villkoret att hålla båten försäkrad.