ARN 2003-6113

När det i en faktura avseende elförbrukning har angetts att den avsett avstämning efter avläsning har fakturan i visst fall tolkats så att den avser slutlig reglering för den ifrågavarande perioden.

RS och SS erhöll i juni 2003 en elräkning på 17 905 från V. I denna debiterades RS och SS nätavgifter från mars 2001. RS och SS hade betalat elräkningar löpande under 2001, 2002 och 2003. V hade också avläst och avstämt elmätare och fakturor löpande. RS och SS yrkade vid nämnden att slippa betala fakturan på 17 905 kr då de inte hade haft anledning att misstänka att alla kostnader inte medtagits i de redan betalda fakturorna.

Elleverantören V hade redan tidigare av goodwillskäl erbjudit RS och SS nedskrivning av fakturabeloppet med 10 %, dvs. 1 791 kr, samt en avgifts- och räntefri amorteringsplan. Erbjudandet hade gällt till den 22 oktober 2003. Som grund för sitt bestridande åberopade V bl.a. att en manuell felregistrering i mars 2001 hade orsakat att nätdebiteringar uteblev, att kostnaderna gällde faktiskt utnyttjade tjänster och att den aktuella fakturan därmed var korrekt och skulle betalas.

Nämnden gjorde följande bedömning:

I maj 2002 fick RS och SS en avstämningsfaktura på 5 038 kr avseende avstämning efter avläsning för perioden 21 april 2001 – 2 april 2002. Därefter har de ett år senare, i maj 2003, fått en ny avstämningsfaktura på 17 905 kr avseende avstämning efter avläsning för perioden 18 mars 2001 – 30 april 2003. Denna faktura har inkluderat icke debiterade nätavgifter från mars 2001. RS och SS har gjort gällande att bolaget inte haft rätt att debitera dem för dessa nätavgifter, då de inte haft anledning att misstänka att alla kostnader inte tagits med i de tidigare, redan betalda, fakturorna. Bolaget har hävdat att en manuell felregistrering i mars 2001 orsakat att nätdebiteringarna uteblivit men att kostnaderna gällt faktiskt utnyttjade tjänster och att fakturan i maj 2003 därmed varit korrekt.

Det är ostridigt att RS och SS fått två olika avstämningsfakturor som delvis avser samma period. Nämnden konstaterar, som i flera tidigare avgöranden, att utgångspunkten när det gäller debitering av el är att konsumenten är skyldig att betala för den el som han eller hon faktiskt har förbrukat, om fordran inte har preskriberats enligt den treåriga preskriptionsfristen i preskriptionslagen (1981:130). Nämnden konstaterar dock att undantag från principen om att förbrukad el skall betalas inte är uteslutna, om vissa speciella omständigheter är för handen.

I förevarande fall fick RS och SS mitt i maj 2002 en specificerad faktura för perioden 21 april 2001 – 2 april 2002. Då det uttryckligen angavs att denna faktura avsåg avstämning efter avläsning är det enligt nämndens mening mest naturligt att tolka fakturan så att den avser slutlig reglering för den ifrågavarande perioden, inklusive alla skatter och avgifter. Nämnden finner att RS och SS har haft fog för sin uppfattning att fakturan varit en slutlig avstämningsfaktura och det har inte funnits någon anledning för dem att misstänka att de i och med fakturan inte slutdebiterats fram till den 2 april 2002. Ingenting i utredningen tyder på att de skulle ha varit i ond tro såvitt avser den felaktiga debiteringen. Eftersom de fått fakturor som inneburit slutlig debitering för respektive period, har bolaget inte haft rätt att kräva dem retroaktivt på ytterligare betalning. Bolaget bör därför avstå från att debitera RS och SS nätavgifter för tiden före den 3 april 2002.