ARN 2003-7431

Säljare har haft rätt att utgå ifrån att förmyndares samtycke förelegat vid underårigs köp av mobiltelefon.

Säljare har haft rätt att utgå ifrån att förmyndares samtycke förelegat vid underårigs köp av mobiltelefon. Avgörande 2004-03-29; 2003-7431

U köpte en mobiltelefon av bolaget T. Hon var 17 år vid avtalets ingående. Hon betalade kontant 895 kr med pengar som hon hade fått av sina föräldrar. När hon visade mobiltelefonen för sina föräldrar godkände de inte köpet. Hon kontaktade bolaget T och ville lämna tillbaka mobiltelefonen.

Bolaget bestred yrkandet och anförde i huvudsak att man har som rutin att inte neka en kund att köpa en vara om han eller hon betalar med kontanter. Någon kontroll av legitimation görs således inte i dessa fall och gjordes därför inte heller i det aktuella fallet.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Bestämmelserna om underårigs omyndighet finns i 9 kap.föräldrabalken (SFS 1949:381). Den som är under 18 år (underårig) är omyndig, vilket bl a innebär att dennes rättsliga handlingsförmåga är begränsad. Syftet med begränsningen är att skydda den underårige mot följderna av ekonomiskt ofördelaktiga rättshandlingar. Enligt 6 § föräldrabalken är avtal som en underårig ingår på egen hand i princip ogiltiga. Från denna regel om inskränkt rätthandlingsförmåga finns undantag, bl.a. kan en underårig träffa avtal med bindande verkan om rätthandlingen företas med förmyndares samtycke. Regeln om begränsad rättslig handlingsförmåga har emellertid mildrats i både domstolars och nämndens rättspraxis genom att man vid vissa kontantköp har tolkat in ett underförstått samtycke (jfr t ex RH 1988:82 och ARN:s änr 1999-1495, 1999-4143). I dessa fall har det inte krävts ett verkligt och uttryckligt samtycke från förmyndarens sida, utan det har räckt att förmyndaren har gjort det möjligt för den omyndige att uppträda så att det ser ut som han/hon har haft tillåtelse att handla.

I många fall får det alltså numera accepteras att en säljare har haft grundad anledning att utgå från att det föreligger samtycke till ett köp, eller att förmyndaren kommer att godkänna köpet i efterhand. Vid bedömning härav är det dock av betydelse bl.a. hur gammal den underårige är, varans pris och vilket slag av vara det gäller.

I förevarande fall har avtal om köp av en mobiltelefon för 895 kr ingåtts med en flicka som är 17 år. Hon betalade telefonen kontant med medel som hon hade fått av sina föräldrar. Enligt nämnden uppfattning kan det idag inte anses ovanligt att ungdomar i denna ålder själva handlar mobiltelefoner för detta, eller högre, belopp. Detta förhållande och det faktum att U disponerade över denna summa i kontanter, gör att säljaren hade rätt att utgå ifrån att föräldrarnas samtycke förelåg. Nämnden anser därför att ett giltigt avtal har kommit till stånd.