ARN 2003-8465

En fiskare som sålt en båtmotor till en privatperson har ansetts agera i egenskap av näringsidkare då försäljningssumman på kvittot har angetts inkludera mervärdesskatt. Även fråga om de påtalade felen funnits redan vid köpet. 20 a § konsumentköplagen (1990:932).

T köpte i juli 2003 en båtmotor av fiskaren F för 15 000 kr. Eftersom kvittot som skrevs i samband med köpet inkluderade mervärdesskatt och då försäljningen framställdes som ett led i skatteplanering i F:s firma utgick T ifrån att F sålde motorn i egenskap av näringsidkare. Då motorn var behäftad med fel yrkade han hävning av köpet samt ersättning för reparationer.

F bestred yrkandet och anförde att motorn varit hans privata och inte utgjort inventarium i hans fiskeriverksamhet och således inte sålts inom ramen för näringsverksamheten. Motorn var inte heller defekt vid överlåtelsetillfället.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Vad nämnden inledningsvis har att ta ställning till i ärendet är frågan om tvisten är en sådan konsumenttvist som nämnden kan pröva. Enligt 1 § första stycket 1 förordningen (1988:1583) med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden har nämnden till uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare som rör en vara, tjänst eller annan nyttighet som tillhandahållits huvudsakligen för enskilt bruk (konsumenttvister) samt ge rekommendation om hur tvisten bör lösas. Enligt 1 § konsumentköplagen (1990:932) gäller lagen köp av lösa saker som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet säljer till en konsument huvudsakligen för enskilt ändamål.

I förarbetena till konsumentköplagen anges att termen näringsidkare skall förstås i vidsträckt mening och att den omfattar varje fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig. Det krävs inte att verksamheten drivs i vinstsyfte. I nämnda förarbeten (prop. 1989/90:89 s. 60) anges vidare: ”Ett ytterligare villkor för lagens tillämplighet är att försäljningen ligger inom ramen för näringsidkarens yrkesmässiga verksamhet. Detta krav syftar huvudsakligen till att undanta fall då en person, som i och för sig är att betrakta som en näringsidkare, säljer en vara under sådana förhållanden att han därvid måste anses handla i sin egenskap av privatperson. Det kan t.ex. röra sig om att en företagare säljer sina privata möbler. Enbart det förhållande att försäljningen normalt inte ingår i en näringsidkares rörelse – en livsmedelshandlare säljer exempelvis ut sin kontorsutrustning eller sin varubil – medför däremot inte att konsumentköplagen saknar tillämpning.”

T har gjort gällande att F sålt motorn i egenskap av näringsidkare och har bl.a. hänvisat till att det på kvittot angivits att det erlagda beloppet inkluderar mervärdesskatt. F har å sin sida invänt att anledningen till nämnda angivelse på kvittot var att han ville markera att 15 000 kr var det totala priset för motorn.

F har vidare invänt att motorn inte utgjort inventarium i hans fiskeriverksamhet och att den rent faktiskt inte använts i fiskerirörelsen.

Enligt nämndens mening har en privatperson som säljer en vara inget rimligt skäl att specificera ett kvitto på sådant sätt som F har gjort i förevarande fall. F:s invändning om anledningen härtill kan inte anses bärkraftig. Den omständigheten att F på kvittot angivit att försäljningssumman inkluderade mervärdesskatt visar enligt nämndens mening att F har sålt

motorn i egenskap av näringsidkare. Vid sådant förhållande saknar det betydelse huruvida motorn utgjort inventarium i F:s fiskeriverksamhet eller ej och om den rent faktiskt använts i den verksamheten eller ej.

Till följd av vad som nu angivits och eftersom T uppenbarligen har köpt motorn i egenskap av konsument omfattas tvisten av nämndens behörighet. Tillämplig lag är konsumentköplagen.

En säljare svarar enligt konsumentköplagen för ursprungliga fel på varan, dvs. fel som funnits vid leveransen. Enligt 20 a § samma lag skall ett fel som visar sig inom sex månader efter det att varan avlämnades anses ha funnits vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. I det förevarande fallet har det första felet – det defekta tändsystemet – visat sig i nära anslutning till leveransen. Vid detta förhållande ankommer det – för undgående av köprättsligt ansvar – på F att visa att felet inte har funnits vid avlämnandet eller att presumtionen för att felet fanns redan vid avlämnandet är oförenlig med varans eller felets art. Nämnden konstaterar att F i ärendet inte har presenterat någon utredning som visar att felet inte fanns vid avlämnandet. Inte heller har det visats några omständigheter som tyder på att presumtionen skulle vara oförenlig med varans eller felets art. Nämnden finner därför att detta fel skall anses ha förelegat vid leveransen. F har, såvitt framgår av vad som anförts i ärendet, efter reklamationen inte utan uppskov erbjudit sig att avhjälpa detta fel. Till följd av vad som nu anförts är T därför berättigad att av F få ersättning för kostnaden för att avhjälpa felet. Nämnden finner ingen anledning till invändning mot den av T yrkade ersättningen i denna del. F bör således ersätta T med 5 098 kr för reparation av tändsystemet.

När det gäller det andra felet – den havererade CDI-boxen – konstaterar nämnden att felet har uppkommit plötsligt och förhållandevis lång tid efter leveransen och att det inte är sannolikt att felet är ett resultat av en gradvis försämring. Att felet inte kan ha förelegat vid leveransen stöds även av den omständigheten att T i e-postbrevväxling den 4 och den 9 november 2003 har anfört att motorn gått utmärkt efter bytet av tändspoleenheterna. Mot denna bakgrund finner nämnden att det inte visats att den havererade CDI-boxen skulle vara ett sådant ursprungligt fel för vilket F bär ansvar. Med hänsyn till detta föreligger det inte grund för bifall till T:s yrkande om hävning eller ersättning för reparation av CDI-boxen.

Beträffande ersättningsyrkandet för konvertering till rattstyrning konstaterar nämnden att T inte har visat att kostnaden uppkommit på grund av något fel som F skulle vara ansvarig för. Han har inte heller styrkt att han haft en sådan kostnad. Detta yrkande kan därför inte bifallas.