ARN 2004-6626

Innebörden av kravet på fackmässighet vid felsökning på bil. Avgörande 2005-04-11: 2004-6626

Innebörden av kravet på fackmässighet vid felsökning på bil. Avgörande 2005-04-11: 2004-6626

I juli 2004 vände sig X till ett bilföretag för att få klarhet i varför hans bil uppvisade ett visst fel. Företaget utförde en felsökning och sade att felet härrörde från en viss del av bilen och att denna reservdel behövde bytas ut. X betalade kostnaden för felsökningen och bytte även den aktuella reservdelen. Efter denna reparation visade det sig dock att felet kvarstod. X yrkade ersättning avseende kostnaden för felsökningen och reparationen.

Företaget bestred yrkandet och anförde att felsökningen utförts på ett korrekt sätt.

Nämnden gjorde följande bedömning.

En tjänst skall utföras fackmässigt. Vidare skall näringsidkaren med tillbörlig omsorg ta tillvara konsumentens intressen och samråda med denne i den utsträckning som behövs och är möjligt. Uppfyller inte näringsidkaren dessa krav skall tjänsten anses felaktig. Är tjänsten felaktig och avhjälpande från näringsidkarens sida inte kommer i fråga, får konsumenten bl.a. häva avtalet. En förutsättning för att hävning skall komma i fråga är att syftet med tjänsten är förfelat och att näringsidkaren insett eller borde ha insett detta. Om avtalet hävs har näringsidkaren inte rätt till betalning för tjänsten. Näringsidkaren är vidare skyldig att ersätta konsumenten för sådan skada som denne drabbas av på grund av fel, om inte näringsidkaren visar att felet beror på hinder utanför hans kontroll. Se 4, 9, 21, 23 och 31 §§konsumenttjänstlagen (1985:716).

Nämnden konstaterar att den tjänst som företaget utförde åt X i juli 2004 innebar att företaget enbart utförde en felsökning, inte några reparationer. Det som är avgörande i detta fall är alltså vilka krav som man bör kunna ställa på en konsumenttjänst som är begränsad på detta sätt och som – typiskt sett inte alltför sällan – torde användas som underlag när någon annan utför själva reparationen.

En bils elektronik kännetecknas av stor komplexitet och nämndens erfarenhet är att ett felsökningsprogram inte vid alla tillfällen ger ett uttömmande svar på vilka fel som finns. När då som i detta fall det inte är orimligt att det förekommer flera, samverkande, elektronikfel är det nämndens uppfattning att en begränsad felsökningstjänst av det slag som varit aktuell här åtminstone – som ett minimum – måste kompletteras med information om att det kan finnas ytterligare fel.

Genom de uppgifter som X har lämnat – och som får stöd i ett utlåtande av tredje part – är det klarlagt att företaget i den felsökning som utfördes åt X med ett diagnosinstrument inte lyckades identifiera det fel som orsakade problemen med motorns gång. Såvitt framgår av utredningen har företaget inte reserverat sig för möjligheten att problemen skulle kunna bero på andra fel eller att X på annat sätt uppmärksammats på felsökningstjänstens begränsade omfång. Under sådana förhållanden kan nämnden inte finna annat än att företaget har utfört tjänsten på ett ofullständigt sätt och att den därmed också är felaktig i konsumenttjänstlagens mening. Någon nytta av felsökningstjänsten kan X inte anses ha haft. Han bör därför, enligt nämndens mening, vara berättigad att få häva tjänsten och få tillbaka det han har betalat för den.

X har vidare begärt att företaget skall kompensera honom för den reparationskostnad som han har betalat för bytet av reservdel. Nämnden konstaterar att företaget varken har bestritt uppgiften att det aktuella bytet var verkningslöst eller invänt mot det yrkade beloppet i sig. Mot bakgrund av det som har framkommit i ärendet finner nämnden att företaget, genom den felaktigt utförda felsökningstjänsten, skall anses ha orsakat X en onödig utgift. Denna skada bör företaget kompensera honom för.

Två ledamöter var skiljaktiga och reserverade sig enligt följande.

Nämndens majoritet har beslutat att den av företaget utförda felsökningstjänsten varit felaktig samt att felsökningen och efterföljande reparation utförd på annan verkstad inte varit till någon nytta för konsumenten. Vi reserverar oss mot detta beslut då vi inte anser det visat att konsumenten drabbats av några merkostnader på grund av den utförda tjänsten.

Som anges i beslutet är en viktig fråga vilka krav som man bör kunna ställa på en felsökningstjänst när det är känt för verkstaden att felsökningsrapporten ska användas som underlag när någon annan utför själva reparationen. Majoriteten anser att en felsökningstjänst av aktuellt slag måste kompletteras med informationen om att det kan finnas ytterligare fel. Vi delar inte denna uppfattning då flertalet av de efterföljande reparationsarbeten som utförs på basis av en felsökningsrapport är sådana att de måste utföras av en fackkunnig person som förstår innebörden av en felsökningsrapport. Endast i de fall det är uppenbart att en konsument själv har för avsikt att utföra reparationen är kompletterande information nödvändig.

Majoriteten anger att en felsökning - "typiskt sett inte alltför sällan" - torde användas som underlag när någon annan utför själva reparationen. Detta överensstämmer enligt vår mening inte med det normala förfarandet ute i verkstäderna. Just med tanke på vad nämnden sagt om en felsöknings komplexitet och med svårigheten att "kliniskt" identifiera felet så är den normala arbetsgången i verkligheten att den verkstad som utför felsökningen även gör den efterföljande reparationen. Det är därför ett mycket ovanligt förfarande att kunden, som i detta fall, kommer med en reservdelsbeskrivning och låter en annan verkstad reparera. När så ändå sker som i detta fall är det under alla omständigheter den reparerande verkstadens skyldighet att upplysa konsumenten om feldiagnosens innebörd och risken att felet kvarstår efter komponentbyte.

När det sedan gäller frågan om konsumenten drabbats av några merkostnader så konstaterar vi att det i ärendet inte finns något underlag som visar att så blivit fallet. Vi anser därför att konsumentens yrkande redan av detta skäl inte kan bifallas.

Innebörden av en feldiagnos är att felsökningen alltså i första hand ger svar på frågan var man ska påbörja det stegvisa reparationsarbete som till slut leder fram till felets avhjälpande. En annan sak är att det oftast är den utpekade komponenten som är felaktig. Det var således enligt vår uppfattning nödvändigt att byta ut den aktuella reservdelen - något annat är heller inte påstått i ärendet - för att finna det verkliga felet. Vi anser det därför inte visat att felsökningen inte varit till någon nytta för konsumenten eller att denne drabbats av några merkostnader genom reparationen. Även av detta skäl kan inte konsumentens yrkande bifallas.

Sammanfattningsvis anser vi inte att det i utredningen finns grund för att dra slutsatsen att det skulle vara fel i tjänsten eller att felsökningstjänsten och det senare komponentbytet inte varit till nytta för kunden.