ARN 2005-0167

Bristfälliga och vilseledande uppgifter som försäkringstagare erhållit från ett bolag som handlat i egenskap av ombud för försäkringsgivaren har ansetts bindande för försäkringsgivaren. Bolaget har även betraktats som ombud i tvisten vid nämnden.

S innehade en sjukförsäkring som hon tecknat via ett svenskt försäkringsbolag (bolaget). Försäkringsgivare var ett schweiziskt bolag. I augusti 1997 kontaktade S bolaget för att anmäla ett sjukfall. Några månader tidigare hade hon blivit sjukskriven på grund av en s.k. whiplashskada. Bolaget skickade anmälningsblanketter samt en blankett för läkarintyg. Den sistnämnda lämnade hon då till sin behandlande läkare. På grund av läkarens orimliga arbetsbörda blev läkarintyget, som skulle vara på engelska, inte färdigt förrän i juli 2000. Eftersom det dröjde så lång tid innan hon fick läkarintyget tog hon vid flera tillfällen under 1998 och 1999 kontakt med bolaget för att kontrollera om hon skulle skicka in anmälan trots att läkarintyget inte var färdigt. Varje gång fick hon beskedet att avvakta med att skicka in anmälan till dess att läkarintyget kunde bifogas. S skickade sedan in anmälan och läkarintyget i juli 2000. I augusti 2003 fick hon besked om att det schweiziska bolaget hade avslagit hennes begäran om ersättning eftersom mer än två år förflutit mellan skadetillfället och anmälan. S yrkade att hon skulle beviljas försäkringsersättning då bolaget brustit i sin information till henne.

Bolaget bestred yrkandet och anförde bl.a. följande. Bolaget bestrider att bolaget lämnat vilseledande uppgifter till S. Det är dock riktigt att S vid kontakter med bolaget fått beskedet att vänta med att skicka in skadeanmälan till dess att hennes läkare lämnat nödvändiga uppgifter. Skadeanmälan inkom mer än tre och ett halvt år efter skadetillfället. Bolaget tecknade 1994 ett gruppavtal med försäkringsgivaren, det schweiziska bolaget, som gällde fram till den 31 maj 2001. Bolagets åtagande var att marknadsföra försäkringen i Sverige och föra register över kunder samt svara för kontakter mellan försäkringsgivaren och kunderna. Försäkringsgivaren svarade för all riskbedömning och skadereglering. Av gruppavtalet framgår att schweizisk lag gäller.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Bolaget har företrätt det schweiziska bolaget (försäkringsgivaren) i Sverige, bl.a. genom att marknadsföra försäkringen och svara för försäkringsgivarens kontakter med försäkringstagarna här. Eftersom försäkringsgivaren alltså gett bolaget i uppgift att fullgöra vissa uppgifter, svarar försäkringsgivaren för hur uppdraget utförs och blir i princip bundet av de uppgifter som bolaget lämnar. Såvitt utredningen visar måste denna rätt att företräda bolaget anses gälla också när tvisten, som i detta fall, anmäls till Allmänna reklamationsnämnden.

Mot S:s anspråk på försäkringsersättning har den invändningen gjorts att schweizisk lag skulle vara tillämplig på försäkringsavtalet och att anspråket skulle vara preskriberat enligt den lagen. I och för sig föreskriver gruppförsäkringsplanen att schweizisk rätt skall tillämpas. Detta gäller emellertid för meningsskiljaktigheter mellan försäkringsgivaren och bolaget och inte för S:s anspråk. Dessutom följer under alla förhållanden av allmänna internationellt privaträttsliga regler att S inte genom ett lagvalsavtal kan berövas det skydd som tillförsäkras henne enligt tvingande regler i svensk rätt.

Vid en tillämpning av den svenska försäkringsavtalslagen finner nämnden att S:s anspråk inte är preskriberat. Av betydelse vid bedömningen är bl.a. de kontakter som förevarit mellan S och bolaget rörande hennes skadeanmälan från augusti 1997 till våren 1999.

Försäkringsgivaren skall följaktligen rekommenderas att frånfalla invändningen att anspråket är preskriberat.