ARN 2005-2475

Avtalsvillkor om att ett flygbolag inte ansvarar om incheckade barnvagnar skadas har ansetts ogiltigt då det strider mot tvingande lagstiftning. Villkoret har därför lämnats utan avseende.

Avtalsvillkor om att ett flygbolag inte ansvarar om incheckade barnvagnar skadas har ansetts ogiltigt då det strider mot tvingande lagstiftning. Villkoret har därför lämnats utan avseende. Avgörande 2005-11-30; 2005-2475

Resenären P hade köpt en flygbiljett för en resa mellan Stockholm och Malmö med flygbolaget F. Med på resan hade hon en barnvagn som hade checkats in före avgången. När hon hämtade ut barnvagnen efter flygningen var den skadad. P yrkade skadestånd för skadorna på vagnen med 5 295 kr jämte ränta och för de veckor hon inte kunnat använda vagnen och hyrt eller lånat en annan vagn med 500 kr per månad.

F bestred yrkandet. Till stöd för sin inställning åberopade F huvudsakligen att det enligt sina transportvillkor inte ersatte skadade barnvagnar.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Ärendet avser ersättning för skadad barnvagn vid en inrikes flygresa Stockholm–Malmö den 12 mars 2005.

Flygningen har utförts av ett s.k. EG-lufttrafikföretag. Jämlikt 9 kap. 1 § luftfartslagen gäller i detta fall vad som stadgas i rådets förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar avseende lufttransport av passagerare och deras bagage. Genom förordningen genomförs de bestämmelser i Montrealkonventionen som är relevanta för detta ansvar. Förordningen har ändrats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 889/2002.

Enligt artikel 17 (2) i Montrealkonventionen ansvarar transportören för incheckat bagage som förstörs eller skadas under förutsättning att den skadebringande händelsen inträffar ombord på luftfartyget eller under den tid då bagaget var i transportörens vård. Transportören ansvarar dock inte i den mån skadan orsakas av bagagets egenskaper eller av en inneboende defekt eller svaghet hos det.

Enligt artikel 22 (2) är transportörens skadeståndsansvar för förstört eller skadat bagage begränsat till 1 000 s.k. särskilda dragningsrätter för varje enskild passagerare.

Enligt artikel 26 är vidare varje avtalsvilllkor som har till syfte att befria transportören från skadeståndsanvar eller att bestämma lägre ansvarsgränser än de som fastställts i Montrealkonventionen ogiltigt. Flygbolag är således inte, som F gör gällande, fria att ha egna villkor rörande bagage som står i strid med Montrealkonventionens ansvarsbestämmelser.

Nämnden konstaterar vidare att ett flygbolag i och för sig kan vägra att ta emot vissa föremål för transport. Ett avtalsvillkor som förbjuder att sådana föremål medförs som bagage är således giltigt och en passagerare som i strid med villkoret medtar sådana föremål är inte berättigad till ersättning (jfr Anders Beijer, Passagerarbefordringsrätt, Juristförlaget, Stockholm 1995, s. 34). Om flygbolaget i och för sig tillåter att vissa föremål medförs gäller emellertid Montrealkonventionens tvingande regler om ansvarsbegränsning.

Av det nämnda följer att det av F åberopade villkoret om att barnvagnar inte räknas som bagage och om att de transporteras på passagerarens eget ansvar är ogiltigt. Villkoret kan därför lämnas utan avseende. Detta gäller även med beaktande av vad flygbolaget anfört om att resenären har godkänt villkoret.

F har vidare som skäl för att ersättning inte kan utgå för skadade och förstörda barnvagnar, bl.a. anfört följande. Det innebär en stor risk för skador att frakta barnvagnar tillsammans med annat bagage. Barnvagnar har många rörliga och känsliga delar som även i daglig hantering får utstå påfrestningar och slitage. Det är svårt att okulärt avgöra om en barnvagn är hel eller inte till skillnad mot exempelvis en resväska.

Nämnden finner inte att vad F anfört i det föregående innebär att flygbolaget har visat att skadorna på den aktuella barnvagnen orsakats av barnvagnens egenskaper eller av en inneboende defekt eller svaghet hos barnvagnen. Jämlikt artikel 17 (2) är F därför, i princip, ersättningsskyldigt för den aktuella skadan.

Det yrkade beloppet är lägre än den beloppsmässiga begränsningen av transportörens ansvar enligt artikel 22. F har inte ifrågasatt P:s påstående om att barnvagnen inte går att laga. Uppgiften, som inte motsägs av annat i ärendet, kan därför läggas till grund för nämndens bedömning. Nämnden konstaterar dock att barnvagnen inköpts den 14 november 2003. Något skadestånd motsvarande nypris kan därför inte utgå. Med beaktande av inköpsdatum samt i ärendet ingivet inköpskvitto finner nämnden skäligt att F ersätter P för den skada hon åsamkats med 2 000 kr. Nämnden finner inte att P har förmått visa att hon är berättigad till ersättning för lån och hyra av annan barnvagn.