ARN 2005-4282

Vid köp av en ny husvagn har parterna kommit överens om att köparen som delbetalning skulle lämna en äldre husvagn i inbyte. Avtalet har villkorats av att denna husvagn inte varit fuktskadad. Efter ett fukttest har säljaren begärt att köparen skulle betala en större kontantinsats för den nya husvagnen. Säljaren har inte ansetts ha stöd i avtalet för denna prishöjning. Oklarhetsregeln har tillämpats.

När G beställde en husvagn värderades den husvagn som han skulle lämna i inbyte. Ett avtal upprättades och av detta framgick den mellanskillnad som han skulle betala för den nya vagnen och att avtalet var villkorat av att det inte fanns fukt i inbyteshusvagnen. När fukttestet hade utförts krävde säljaren ytterligare 30 000 kr i mellanpris, något som G inte accepterade. G frånträdde därför avtalet. Säljaren krävde därefter G på ersättning för kostnader för att ställa i ordning den nya husvagnen. G yrkade i nämnden att säljaren skulle frånfalla kravet på ersättning för omkostnaderna.

Säljaren motsatte sig yrkandet eftersom G har brutit avtalet.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Vad som framkommit i ärendet visar att det finns ett bindande avtal mellan parterna. Avtalet är dock villkorat av att det inte får finnas fukt iden husvagn som G lämnat i inbyte. Detta villkor får rimligen anses innebära en rätt för Bolaget att frånträda avtalet för det fall att husvagnen är behäftad med fukt. Vad som skall hända för det fall att avtalet frånträds av säljaren finns inte reglerat i avtalet. Av allmänna regler följer därmed att avtalet frånträds utan att någon av parterna har rätt till någon ersättning av den andre.

Bolaget har emellertid inte använt sig av sin rätt att frånträda avtalet. I stället har bolaget hävdat att affären skulle genomföras och att bolaget med stöd av avtalet skulle ha en rätt att ensidigt ändra priset (genom att ta ut ersättning för fuktskadorna på inbytesvagnen). Någon sådan rätt anges emellertid inte uttryckligen i avtalet. Bolaget har hävdat att det måste vara underförstått i avtalet. Nämnden finner emellertid att det i konsumentsammanhang ställs stora krav på att avtal utformas så att konsumenten kan förstå innebörden av de villkor som finns i avtalet. Ett avtal som baseras på att vissa villkor inte skulle uttryckligen framgå av avtalet utan vara underförstådda framstår inte som tydligt. Av allmänna avtalsrättsliga regler följer vidare att den sida som utformat ett avtal får bära nackdelen av eventuella otydligheter i avtalet. Det är bolaget som har utformat det ifrågavarande avtalet. Bolaget får därför bära nackdelen av att avtalet skulle kunna innehålla en otydlighet i detta avseende. Nämnden finner därför att avtalet bör tolkas till nackdel för bolaget, dvs. nämnden finner att någon ensidig rätt för bolaget att vid fuktupptäckt ändra priset inte kan anses följa av avtalet.

Nämnden vill i sammanhanget tillägga att även om det hade funnits en avtalsklausul i avtalet som låtit säljaren ensidigt bestämma priset, det inte är säkert att säljaren skulle haft en sådan rätt, sådana klausuler kan ofta i ett konsumentförhållande komma att anses oskäliga och därför lämnas utan avseende.

Till följd av vad som nu anförts finner nämnden att bolaget inte har haft rätt att ändra priset med anledning av att bolaget funnit fukt i husvagnen. Eftersom bolaget inte var villigt att med oförändrat pris fullfölja den avtalade affären, är det bolaget och inte G som brutit avtalet. Bolaget har därmed inte rätt till någon ersättning av G för att affären inte blev av. Nämnden finner således att G:s yrkande skall bifallas.