ARN 2005-5325
En flygtransport har ställts in efter det att flygplanet hade träffats av ett blixtnedslag som påverkat dess elektroniska utrustning och därefter bedömts inte vara lämpligt för passagerartransport. Händelsen har ansetts utgöra en extraordinär omständighet som befriat flygbolaget från ersättningsskyldighet enligt förordning (EG) nr 261/2004.
En flygtransport har ställts in efter det att flygplanet hade träffats av ett blixtnedslag som påverkat dess elektroniska utrustning och därefter bedömts inte vara lämpligt för passagerartransport. Händelsen har ansetts utgöra en extraordinär omständighet som befriat flygbolaget från ersättningsskyldighet enligt förordning (EG) nr 261/2004. Avgörande 2006-08-30; 2005-5325.
K hade träffat avtal med flygbolaget S om transport mellan Stockholm och Genève, t.o.r. Det flygplan som skulle användas för återresan träffades av ett blixtnedslag vid inflygning till flygplatsen i Genève. Till följd av det inträffade ställdes flygningen in. Passageraren bokades om till en flygning med avgångstid påföljande dag. K:s hemkomst försenades därmed med 19 timmar.
K yrkade ersättning med 400 euro enligt förordning (EG) nr 261/2004. Han gjorde gällande dels att det hade funnits möjlighet för flygbolaget att ersätta det skadade flygplanet med ett annat eller att boka om honom till en flygning samma dag, dels att det inte har varit avsikten att tekniska fel skall utgöra en ansvarsbefriande extraordinär omständighet enligt EGförordningen.
Flygbolaget S bestred yrkandet. Till grund för bestridandet åberopades att flygningen hade ställts in på grund av tekniska problem som inte kunnat förutses, att ett flygplan som träffas av blixten m.h.t. flygsäkerheten hålls kvar på marken till dess att det undersökts och godkänts för trafik av behörig mekaniker, vilket är ett myndighetskrav. En mekaniker fick tillkallas från Sverige. Denne bedömde att flygplanet inte ansågs i stånd att transportera passagerare. Det fanns inte möjlighet att undvika blixtnedslaget.
Nämnden gjorde följande bedömning.
Tvisten i ärendet gäller om K till följd av den inställda flygningen är berättigad till ersättning enligt förordning (EG) nr 261/2004. När en flygning ställs in har en drabbad passagerare rätt till ersättning enligt artiklarna 5.1 och 7 i förordningen. Ersättningens storlek bestäms med hänsyn till den aktuella flygningens längd. Den är alltså inte beroende av att passageraren kan visa att han eller hon lidit någon skada av det inträffade.
Tvisten aktualiserar även en tillämpning av artikel 5.3 i förordningen. Enligt denna bestämmelse faller rätten till ersättning bort, om lufttrafikföretaget kan visa att den inställda flygningen berott på extraordinära omständigheter som företaget inte hade kunnat undvika även om alla rimliga åtgärder vidtagits.
Utredningen i ärendet visar att flygplanet i samband med inflygning till Genève träffades av ett blixtnedslag i nossektionen. Det finns inte anledning att ifrågasätta flygbolagets uppgift att flygsäkerheten och myndighetsföreskrifter kräver att ett flygplan som råkar ut för ett blixtnedslag skall hållas kvar på marken till dess att en behörig mekaniker har kontrollerat hela flygplanet och godkänt det för fortsatt flygning eller flygning utan passagerare eller annan last (”ferry-flight”) till hemmabasen för reparation och att den föreskrivna kontrollen visade att blixtnedslaget orsakade sådana skador att det inte var tillåtet att transportera passagerare med flygplanet.
I det nu aktuella fallet har den inställda flygningen således orsakats av ett blixtnedslag som i sin tur fört med sig att flygplanet måste kontrolleras av en behörig mekaniker och godkännas för fortsatt flygning. En sådan mekaniker fanns inte i Genève, utan måste inväntas från
Stockholm. Nämnden anser för sin del att utredningen ger vid handen att blixtnedslaget inte hade kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Enligt nämndens bedömning kan det inte heller anses rimligt att flygbolaget S i detta fall skulle ha haft beredskap i form av behöriga mekaniker stationerade i Genève för kontroll och reparation av bolagets plan för den händelse det skulle behövas.
Med dessa konstateranden och bedömningar kommer nämnden till slutsatsen att S får anses ha fullgjort sin bevisskyldighet enligt artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004. K:s yrkande kan därför inte bifallas.
Flygbolaget S har erbjudit sig att ersätta K de kostnader han orsakats under förseningen, om han visar upp kvitton. Det står honom givetvis fritt att anta detta erbjudande.