ARN 2005-6443

Ett flygbolag har inte visat att ett oljeläckage som påverkat flygplanets landningsställ och lett till att en flygning ställts in utgjort en sådan extraordinär omständighet som befriar det från ersättningsskyldighet enligt artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004. Även fråga om nämndens behörighet att pröva tvisten.

Flygbolaget S åtog sig att transportera passageraren M och medresenärer Köpenhamn– Venedig, via Paris, t.o.r. Flygningen på sträckan Paris–Köpenhamn ställdes in sedan ett oljeläckage som påverkade flygplanets ena landningsställ upptäckts. Resenärerna bokades om till en senare flygning. Deras hemkomst försenades med 48 timmar.

M yrkade för sig och sina medresenärer ersättning med sammanlagt 2 100 euro, varav 1 000 euro för försening, 1 000 euro för inställd flygning och 100 euro för diverse utgifter. Till stöd för yrkandet åberopades bestämmelserna i förordning (EG) nr 261/2004.

S gjorde gällande att nämnden inte var behörig att pröva tvisten då förseningen och den inställda flygningen inte inträffat i Sverige. S yrkade därför att ärendet skulle avvisas. I sak bestred S yrkandet om ersättning för försenad respektive inställd flygning, men medgav ersättning för utgifter mot precisering av dessa och uppvisande av viss dokumentation. S åberopade att den inträffade skadan krävde att mekaniker tillkallades från Köpenhamn. Det fanns inte något reservflygplan att tillgå. Det var inte möjligt att genomföra flygningen av säkerhetsskäl. Det var därmed fråga om extraordinära omständigheter som inte berättigade resenärerna till ersättning. Det bestreds att EG-förordningen ger rätt till ersättning vid försenad flygning.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Inledning

Tvisten i ärendet gäller om M och hans medresenärer till följd av den inställda flygningen är berättigade till ersättning enligt förordning (EG) nr 261/2004. När en flygning ställs in har en drabbad passagerare rätt till kompensation enligt artiklarna 5.1 och 7 i förordningen. Kompensationens storlek bestäms med hänsyn till den aktuella flygningens längd. Den är alltså inte beroende av att passageraren kan visa att han eller hon lidit någon skada av det inträffade. Någon motsvarande rätt till kompensation föreligger enligt förordningen inte vid försening.

Tvisten aktualiserar även en tillämpning av artikel 5.3 i förordningen. Enligt denna bestämmelse faller rätten till kompensation bort, om lufttrafikföretaget kan visa att den inställda flygningen berott på extraordinära omständigheter som företaget inte hade kunnat undvika även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.

Innan dessa frågor behandlas prövar nämnden S:s avvisningsyrkande.

Nämndens behörighet

Enligt artikel 16.1 i förordning (EG) nr 261/2004 skall varje medlemsstat utse ett organ som ansvarar för genomförandet av förordningen med avseende på flygningar från flygplatser belägna inom dess territorium och flygningar från tredje land till sådana flygplatser. När så är lämpligt skall detta organ vidta de åtgärder som är nödvändiga för att garantera att

passagerarnas rättigheter respekteras. Frågan är om den begränsning av tillsynsmyndighetens geografiska verksamhetsområde som ligger i det sagda också har relevans för ett tvistlösningsorgan. Enligt nämndens mening bör denna fråga besvaras nekande. Det framgår nämligen av skäl 22 andra meningen i förordningens ingress att tillsynsansvaret inte innebär att passagerares och lufttrafikföretags rätt till domstolsprövning begränsas. Detta uttalande bör också vara relevant för ett till domstol alternativt tvistlösningsorgan som Allmänna reklamationsnämnden. Nämnden anser mot denna bakgrund att förordning (EG) nr 261/2004 inte hindrar att nämnden prövar den aktuella tvisten.

Frågan om nämnden bör pröva en tvist med internationell anknytning får i stället avgöras med vägledning av för rättsområdet särskilda behörighetsregler eller allmänna behörighetsregler. När ett anspråk riktas mot ett lufttrafikföretag som har sitt säte här i landet bör det internationella elementet i tvisten inte hindra att nämnden prövar ärendet (jfr artikel 33.1 i 1999 års Montrealkonvention samt artiklarna 2.1 och 60 i förordning [EG] nr 44/2001).

S:s avvisningsyrkande skall alltså avslås.

Ersättningsanspråket

Som förut har redovisats innehåller den aktuella EG-förordningen inte några bestämmelser som berättigar passagerare till kompensation enligt artikel 7 vid försenade flygningar. M:ns yrkande såvitt det avser ersättning för försening kan därför inte bifallas.

I ärendet är klarlagt att orsaken till att den aktuella flygningen ställdes in var ett oljeläckage. Läckaget påverkade planets vänstra landningsställ och kunde inte repareras utan bistånd från en mekaniker som måste flygas ned från Köpenhamn. Nämnden finner till att börja med att en sådan omständighet i och för sig kan föra med sig att ersättningsskyldigheten faller bort. Men det förutsätter att S kan bevisa att bolaget inte hade kunnat undvika händelsen även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.

Det relevanta för den bedömningen är vilka åtgärder S vidtagit i det enskilda fallet för att undvika händelsen. Vid en sådan prövning bör särskilt beaktas hur det aktuella flygplanet har underhållits och vilka anvisningar tillverkaren har lämnat för tillsyn och underhåll (t.ex. frekvens och form). Det framgår också av internationell lufträttslig litteratur att utredning om sådana omständigheter kan föra med sig att ett lufttrafikföretag befrias från ersättningsskyldighet (se Giemula, E., och Schmid, R., Warsaw Convention, Commentary, 1999, s. 19, med hänvisningar till rättspraxis).

S har beretts tillfälle att lägga fram utredning om vad bolaget har gjort i denna del. Bolagets uppgifter innehåller trots detta inte någon utredning av angivet slag. De uppgifter som S har lämnat innefattar i stället en allmän redogörelse för företagets riktlinjer och principer för bedömning av skador och anmärkningar på flygplan samt dess tillförlitlighetsprogram. Nämnden har inte anledning att ifrågasätta dessa uppgifter. De ger emellertid inte någon vägledning för hur S handlat i just detta fall. Nämnden kan därför inte finna att S har fullgjort sin bevisskyldighet enligt artikel 5.3. Bolaget kan därmed inte undgå ersättningsansvar med anledning av den inställda flygningen.

M och hans medresenärer är därför berättigade till kompensation p.g.a. den inställda flygningen med 250 euro per person, dvs. sammanlagt 1 000 euro (artikel 5.1 jämförd med artikel 7.1).

Beträffande övriga ersättningsanspråk får S:s inställning förstås så att bolaget medger att ersätta kostnaderna för förtäring och mobiltelefonsamtal och därutöver för den extra parkeringskostnaden, om kvitto visas upp. Nämnden finner i brist på närmare utredning om storleken av de merutgifter som M har drabbats av till följd av den inställda flygningen att skadeståndet skäligen kan uppskattas till 500 kr för förtäring och mobilsamtal. I övrigt bör han ha rätt till ersättning för sina merkostnader för parkering mot att han styrker sina kostnader genom kvitto eller motsvarande.