ARN 2005-7511

En flygning har ställts in sedan flygplanet skadats efter att ha blivit påkört av ett lastningsfordon. Flygbolaget har inte förmått bevisa att händelsen varit en sådan extraordinär omständighet som enligt förordning (EG) nr 261/2004 befriat det från skyldighet att betala ersättning.

J och medresenärer skulle flyga med flygbolaget S på sträckan Köpenhamn–Stockholm–New York, t.o.r. Flygningen på sträckan Stockholm–New York kunde dock inte genomföras enligt parternas avtal p.g.a. att det flygplan som avdelats för rutten påkörts och skadats av ett lastningsfordon två dagar före aktuell avgångstid. Kollisionen rev upp ett hål i flygplansskrovet och flygplanet måste därför tas ur trafik. J och hans sällskap bokades om till flygbolaget M. De anlände till New York sex timmar senare än enligt den ursprungliga resplanen.

J yrkade ersättning för sig och medresenärer med sammanlagt 2 400 euro enligt förordning (EG) nr 261/2004.

S bestred yrkandet. Till stöd för sin inställning åberopade S bl.a. att skadan på flygplanet inte kunde repareras i tid till den aktuella flygningen. Bolaget lyckades hyra ett flygplan från bolaget I först sedan J och hans medresenärer bokats om till M. Det inhyrda flygplanet var av mindre storlek varför de resenärer som beretts plats hos M inte bokades om en gång till. Det var omöjligt för S att hindra den uppkomna situationen. Omständigheterna var därför extraordinära.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Det är utrett i ärendet att flygplanet som skulle utföra flygningen mellan Stockholm och New York blev påkört av ett lastningsfordon. Vid kollisionen uppstod ett hål i flygplanskroppen. För att kunna använda flygplanet i trafik krävdes att skadan reparerades. Reparationen kunde dock inte avslutas före den tidtabellsenliga avgångstiden för den aktuella flygningen. Denna ställdes därför in.

Tvisten i ärendet gäller om den inställda flygningen berättigar J och hans medresenärer till ersättning enligt förordning (EG) nr 261/2004. När en flygning ställs in har en drabbad passagerare rätt till kompensation enligt artiklarna 5.1 och 7 i förordningen. Kompensationens storlek bestäms med hänsyn till den aktuella flygningens längd. Den är alltså inte beroende av att passageraren kan visa att han eller hon lidit någon skada av det inträffade.

Tvisten aktualiserar även en tillämpning av artikel 5.3 i förordningen. Enligt denna bestämmelse faller rätten till kompensation bort, om lufttrafikföretaget kan visa att den inställda flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.

Den inställda flygningen har berott på en händelse som i och för sig kan medföra att ersättningsskyldigheten faller bort. Men det förutsätter att S kan bevisa att bolaget inte skulle ha kunnat undvika denna händelse även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Det relevanta för den bedömningen är vilka åtgärder S vidtagit i det enskilda fallet för att undvika händelsen. Vid denna prövning bör i ett fall som detta hänsyn tas till bland annat vem som har kört lastningsfordonet (flygbolagets egen personal eller anlitad uppdragstagare), vad som föranlett påkörningen, eventuella fel på fordonet och hur detta framförts.

S har beretts tillfälle att lägga fram utredning om vad bolaget har gjort för att förhindra den uppkomna situationen. Bolagets uppgifter innehåller trots detta inte någon utredning av angivet slag. De uppgifter som S har lämnat innefattar i stället en allmän redogörelse för företagets riktlinjer och principer för bedömning av skador och anmärkningar på flygplan samt dess tillförlitlighetsprogram. Nämnden har inte någon anledning att ifrågasätta dessa uppgifter. Men de ger ingen vägledning för hur S handlat i just detta fall. Nämnden kan därför inte finna att S har fullgjort sin bevisskyldighet enligt artikel 5.3. Bolaget kan därmed inte undgå ersättningsansvar med anledning av den inställda flygningen.

J och hans medresenärer är därför berättigade till kompensation enligt artiklarna 5.1 och 7 i förordning (EG) nr 261/2004 med 600 euro per person, sammanlagt 2 400 euro (artikel 7.1 c). J:s yrkanden skall således helt bifallas.

Två ledamöter var skiljaktiga och anförde:

Enligt EG:s förordning nr 261/2004 gäller att någon kompensation enligt artikel 7 i förordningen inte skall utgå, om lufttrafikföretaget visat att den inställda flygningen berott på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder vidtagits.

I förevarande fall har det aktuella flygplanet skadats i sådan omfattning, att det av säkerhetsskäl inte kunnat genomföra flygningen utan reparation. Skadan har uppkommit genom att en s.k. highloader, som framförts av markpersonal på flygplatsen i samband med lastning, kört in i flygplanets skrov. Som framgår av S:s skrivelse till Allmänna reklamationsnämnden 15 december 2005 har skadan uppstått utan något vållande från bolagets. Vi har utgått ifrån att den s.k. highloadern inte framförts av personal anställd av S. S har enligt sitt brev 12 maj 2006 ett tillförlitlighetsprogram som bland annat innehåller kontroll av tjänsteleveranser på flygplatser innefattande lasthantering.

Mot bakgrund av ovanstående anser vi att S visat att den inställda flygningen berott på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits och att sålunda någon ersättning enligt förordningen artikel 7 inte skall utgå.