ARN 2005-7995

Vid motorbyte på ett flygplan har dess batterier laddats ur. Batterierna har inte kunnat laddas i tid till en flygning som skulle utföras med flygplanet. Flygningen har därför ställts in. Frågan om flygbolaget visat att den inträffade händelsen har utgjort en sådan extraordinär omständighet som enligt förordning (EG) nr 261/2004 befriar det från ersättningsskyldighet har besvarats nekande. Även fråga om nämndens behörighet.

D och tre medresenärer skulle flyga med S från Frankfurt till Köpenhamn. Efter utsatt avgångstid ställdes flygningen in. Det flygplan som skulle utföra flygningen hade genomgått ett veckolångt motorbyte. När motorerna skulle provköras konstaterades att batterierna hade laddat ur. Detta kunde inte åtgärdas i tid till den aktuella flygningen och något reservflygplan kunde inte tillhandahållas. Resenärerna fick övernatta på hotell och kunde fortsätta hemresan påföljande dag med en annan flygning.

D yrkade ersättning för sig och sina medresenärer med sammanlagt 1 600 euro enligt förordning (EG) nr 261/2004. D anförde att det måste vara flygbolagets ansvar när dess flygplan är ur funktion och att det inte är acceptabelt att ett trasigt flygplan anges som en oförutsebar händelse.

S yrkade att ärendet skulle avvisas då den aktuella händelsen inträffat i Frankfurt. I sak bestred S yrkandet. Till stöd för sin inställning åberopade S bl.a. att motorbytet utförts i Stockholm och batterier för flygplanstypen fanns bara i Köpenhamn. Det var också bara där som batterierna kunde laddas. Detta tar nästan två dagar. De tekniska problemen uppstod akut. Det var inte möjligt att förhindra händelsen och den inställda flygningen berodde alltså på en extraordinär omständighet.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Inledning

I ärendet är ostridigt att flygningen på sträckan mellan Frankfurt och Köpenhamn ställdes in. Tvisten i ärendet gäller om D och hans medresenärer till följd av den inställda flygningen är berättigade till ersättning enligt förordning (EG) nr 261/2004. När en flygning ställs in är en drabbad passagerare berättigad till kompensation i form av ersättning i pengar enligt artiklarna 5.1 och 7 i förordningen. Ersättningens storlek bestäms med hänsyn till den aktuella flygningens längd. Den är alltså inte beroende av att passageraren kan visa att han eller hon lidit någon skada av det inträffade.

Tvisten aktualiserar även en tillämpning av artikel 5.3 i förordningen. Enligt denna bestämmelse faller rätten till ersättning bort, om lufttrafikföretaget kan visa att den inställda flygningen beror på extraordinära omständigheter som företaget inte skulle ha undvika även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.

Innan dessa frågor behandlas prövar nämnden S:s avvisningsyrkande.

Nämndens behörighet

Enligt artikel 16.1 i förordning (EG) nr 261/2004 skall varje medlemsstat utse ett organ som ansvarar för genomförandet av förordningen med avseende på flygningar från flygplatser

belägna inom dess territorium och flygningar från tredje land till sådana flygplatser. När så är lämpligt skall detta organ vidta de åtgärder som är nödvändiga för att garantera att passagerarnas rättigheter respekteras. Frågan är om den begränsning av tillsynsmyndighetens geografiska verksamhetsområde som ligger i det sagda också har relevans för ett tvistlösningsorgan. Enligt nämndens mening bör denna fråga besvaras nekande. Det framgår nämligen av skäl 22 andra meningen i förordningens ingress att tillsynsansvaret inte innebär att passagerares och lufttrafikföretags rätt till domstolsprövning begränsas. Detta uttalande bör också vara relevant för ett till domstol alternativt tvistlösningsorgan som Allmänna reklamationsnämnden. Nämnden anser mot denna bakgrund att förordning (EG) nr 261/2004 inte hindrar att nämnden prövar den aktuella tvisten.

Frågan om nämnden bör pröva en tvist med internationell anknytning får i stället avgöras med vägledning av för rättsområdet särskilda behörighetsregler eller allmänna behörighetsregler. När ett anspråk riktas mot ett lufttrafikföretag som har sitt säte här i landet bör det internationella elementet i tvisten inte hindra att nämnden prövar ärendet (jfr artikel 33.1 i 1999 års Montrealkonvention samt artiklarna 2.1 och 60 i förordning [EG] nr 44/2001).

S:s avvisningsyrkande skall alltså avslås.

Ersättningsanspråken

Den fråga nämnden härefter först skall ta ställning till är om den händelse som föranlett den inställda flygningen är en sådan omständighet som enligt artikel 5.3 i förordning (EG) nr 261/2004 kan leda till att rätten till ersättning faller bort. Det aktualiserar frågan om vad som skall anses utgöra sådana extraordinär omständigheter. S får i denna del anses ha gjort gällande att de plötsliga tekniska problemen med flygplanets batterier, som var helt urladdade efter det veckolånga motorbytet, skulle utgöra sådana extraordinära omständigheter.

Enligt sin ordalydelse innebär begreppet att det skall vara fråga om omständigheter utöver (=extra) det normala eller vanliga (=ordinära).

Skälen till förordningen ger också viss vägledning när det gäller innebörden av begreppet. Således anges i skäl 14 till förordningen att lufttrafikföretagets skyldigheter enligt förordningen skall vara begränsade i likhet med vad som gäller enligt Montrealkonventionen vid sådana händelser som har orsakats av extraordinära omständigheter som inte kunde ha undvikits även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Enligt nämndens bedömning måste referensen till Montrealkonventionen avse artikel 19 i konventionen, som föreskriver en begränsning av skadeståndsansvaret vid förseningar i de fall då transportören visar att denne eller dennes anställda eller uppdragstagare har vidtagit alla de åtgärder som rimligen kan begäras för att undvika skadorna eller att det var omöjligt att vidta sådana åtgärder. Montrealkonventionen föreskriver således ansvarsfrihet för situationer utanför transportörens kontroll eller rådighet.

I skäl 14 till förordningen anges också exempel på fall då det särskilt kan förekomma extraordinära omständigheter, nämligen ”i händelse av politisk instabilitet, meteorologiska förhållanden som omöjliggör flygningen i fråga, säkerhetsrisker, oförutsedda brister i flygsäkerheten och strejker som påverkar verksamheten för det lufttrafikföretag som utför flygningen”. Det är alltså fråga om en exemplifiering av typiska fall, men utesluter inte att extraordinära omständigheter kan förekomma också i andra fall. Närmast till hands ligger att

tolka begreppet så att det avser ovanliga eller onormala händelser eller förhållanden som företaget i fråga inte råder över eller har anledning att räkna med.

Med denna tolkning av begreppet finner nämnden att tekniska fel eller problem som i det nu aktuella fallet i och för sig inte hindrar att ett lufttrafikföretag kan befrias från skyldigheten att betala kompensation enligt förordningen. Det avgörande är om felet eller problemet kan betraktas som normalt och förutsebart och om företaget skulle ha kunnat undvika det genom att vidta alla rimliga åtgärder.

För att befrias från skyldigheten att betala kompensation krävs enligt den aktuella EGförordningen att lufttrafikföretaget visar att den inställda flygningen beror på sådana extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. S har i ärendet inte presenterat någon utredning som visar att den inställda flygningen beror på några sådana omständigheter.

D och hans medresenärer är därför berättigade till kompensation för den inställda flygningen. Dess längd har varit sådan att ersättningsbeloppet enligt artikel 7.1 i förordning (EG) nr 261/2004 uppgår till 250 euro per person, dvs. sammanlagt 1 000 euro. Hans yrkanden skall således delvis bifallas.