ARN 2005-8249

En flygning har ställts in till följd av att flygplanets ena motor plötsligt stannat. Händelsen har ansetts utgöra en sådan extraordinär omständighet som enligt förordning (EG) nr 261/2004 befriar flygbolaget från ersättningsskyldighet.

L och medresenärer skulle flyga med flygbolaget S från Stockholm–New York. Före start stannade flygplanets ena motor och flygningen avbröts. Felet kunde inte åtgärdas och flygningen ställdes in. Resenärerna bokades om till en annan flygning och anlände till resmålet åtta timmar för sent.

L yrkade ersättning med sammanlagt 2 400 euro enligt förordning (EG) nr 261/2004. Tekniska fel anges inte som exempel på extraordinär omständighet i EG-förordningen. Ett flygbolag har stora möjligheter att påverka och undvika tekniska fel. Orsaken till felet har varit känd av motortillverkaren och det har därför inte varit fråga om en sådan händelse som inte kunnat undvikas om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.

S bestred yrkandet. Flygplanet hade genomgått löpande kontroll och tillsyn. Bolaget hade inte möjlighet att förhindra den uppkomna situationen. Den inställda flygningen berodde således på en extraordinär omständighet. S åberopade viss skriftlig bevisning.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Det är utrett i ärendet att flygningen till New York ställdes in efter det flygplanets motor stannat och inte gått att reparera. Tvisten i ärendet gäller om L och hans medresenärer med anledning av det inträffade är berättigade till ersättning enligt förordning (EG) nr 261/2004.

Tillämpliga regler

När en flygning ställs in har en drabbad passagerare rätt till ersättning enligt artiklarna 5.1 och 7 i förordningen. Ersättningens storlek bestäms med hänsyn till den aktuella flygningens längd. Den är alltså inte beroende av att passageraren kan visa att han eller hon lidit någon skada av det inträffade.

Enligt artikel 5.3 i förordningen faller emellertid rätten till ersättning bort, om lufttrafikföretaget kan visa att den inställda flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.

Vad skall anses utgöra extraordinära omständigheter?

Tvisten aktualiserar frågan vad som avses med extraordinära omständigheter i förordningen. L har för sin del gjort gällande att tekniska fel inte kan utgöra en sådan extraordinär omständighet som avses i förordningen.

Enligt sin ordalydelse innebär begreppet att det skall vara fråga om omständigheter utöver (=extra) det normala eller vanliga (=ordinära).

Skälen till förordningen ger också viss vägledning när det gäller innebörden av begreppet. Således anges i skäl 14 till förordningen att lufttrafikföretagets skyldigheter enligt förordningen skall vara begränsade i likhet med vad som gäller enligt Montrealkonventionen vid sådana händelser som har orsakats av extraordinära omständigheter som inte kunde ha

undvikits även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Enligt nämndens bedömning måste referensen till Montrealkonventionen avse artikel 19 i konventionen, som föreskriver en begränsning av skadeståndsansvaret vid förseningar i de fall då transportören visar att denne eller dennes anställda eller uppdragstagare har vidtagit alla de åtgärder som rimligen kan begäras för att undvika skadorna eller att det var omöjligt att vidta sådana åtgärder. Montrealkonventionen föreskriver således ansvarsfrihet för situationer utanför transportörens kontroll eller rådighet.

I skäl 14 till förordningen anges också exempel på fall då det särskilt kan förekomma extraordinära omständigheter, nämligen ”i händelse av politisk instabilitet, meteorologiska förhållanden som omöjliggör flygningen i fråga, säkerhetsrisker, oförutsedda brister i flygsäkerheten och strejker som påverkar verksamheten för det lufttrafikföretag som utför flygningen”. Det är alltså fråga om en exemplifiering av typiska fall, men utesluter inte att extraordinära omständigheter kan förekomma också i andra fall. Närmast till hands ligger att tolka begreppet så att det avser ovanliga eller onormala händelser eller förhållanden som företaget i fråga inte råder över eller har anledning att räkna med.

Med denna tolkning av begreppet finner nämnden att tekniska fel inte hindrar att ett lufttrafikföretag kan befrias från sin skyldighet att betala kompensation enligt förordningen. Det avgörande är om det kan betraktas som normalt och förutsebart och om företaget skulle ha kunnat undvika det genom att vidta alla rimliga åtgärder.

Beror den inställda flygningen på extraordinära omständigheter?

Utredningen i ärendet visar att anledningen till att den aktuella flygningen ställdes in var att planets motor stannade på väg ut till startbanan. Orsaken till detta är inte helt klarlagd, men utredningen visar att orsaken till motorstoppet hänför sig till motorn som sådan och inte till dess underhåll eller skötsel. Av utredningen framgår vidare att det efter det att S utrett frågan visat sig att tillverkaren känt till problemet, att tillverkaren bedömer att risken för att problemet uppstår igen är liten och att problemet är sällsynt och bara har inträffat sex gånger på fem miljoner flygningar. Enligt nämndens mening får det härigenom anses visat att den inställda flygningen berodde på omständigheter som S inte rådde över eller hade anledning att räkna med och som därför är att betrakta som extraordinära.

Hade S kunnat undvika motorstoppet med rimliga åtgärder?

Utredningen i ärendet visar att motorstoppet inte berodde på bristande underhåll e.d. utan på något förhållande som hänför sig till motorns konstruktion och att det aktuella problemet är utomordentligt sällsynt. S kan därför inte anses ha haft någon möjlighet att själv vidta några åtgärder för att förhindra motorstoppet. Den enda möjligheten hade varit att inte alls använda sig av det aktuella flygplanet i trafik. Utredningen visar inte att en sådan åtgärd skulle vara befogad eller rimlig med hänsyn till vad som har kommit fram bl.a. om risken för upprepning och problemets förekomst.

Slutsats

Av det föregående framgår att nämnden har funnit att den inställda flygningen berott på en sådan extraordinär omständighet som avses i förordning (EG) nr 261/2004 och som S inte skulle ha kunnat undvika även om S hade vidtagit alla rimliga åtgärder. Det innebär att L inte

har rätt till någon kompensation enligt artiklarna 5 och 7 i EG-förordningen. Hans yrkande kan därför inte bifallas.