ARN 2007-3116

En konsument har via ett svenskt bolags bokningstjänst på Internet bokat en hyrbil som skulle hämtas ut hos ett bolag i Frankrike. De båda bolagen har ingått i samma internationella kedja av biluthyrningsföretag. Fråga, när den bokade bilen inte hållits tillgänglig för avhämtning, om avtalet träffats med det svenska eller det franska bolaget.

I juni 2006 bokade M en hyrbil på ett uthyrningsföretags ”svenska” webbplats på Internet. Bilen skulle hämtas ut i Frankrike. Uthyrningsföretaget ingick i en internationell kedja av biluthyrningsföretag, E, med verksamhet bl.a. i Sverige och i Frankrike. M fick en bekräftelse på bokningen med e-post som skickats från en svensk e-postadress. När hon skulle hämta bilen var utlämningsstället stängt. Hon hade inte fått något besked om att bokningen nekats. På grund av sin reseplanering var hon tvungen att hyra en bil av ett annat uthyrningsföretag. Detta bolag hade ingen bil i den storleksklass som hon bokat hos det första företaget. Hon fick därför ta en dyrare bil. Dagen efter tog hon kontakt med det franska bolag som ingick i E. Hon uppmanades att framföra sin reklamation till det svenska bolaget.

M gjorde gällande att hon träffat avtal med det svenska bolaget och yrkade i nämnden att detta skulle ersätta henne för de fördyrade hyreskostnaderna p.g.a. fel i tjänsten.

Bolaget motsatte sig yrkandet. Till stöd för sin inställning åberopade det att bolaget i Sverige har en bokningscentral som förmedlar bokningar till kedjans samtliga stationer i hela världen. Bolagen i respektive land är egna bolag. När kunden bokar via Internet går bokningen direkt till uthyrande land. Det land som kunden uppgett sig bo i bestämmer vilket språk bokningsbekräftelsen skrivs på. Bolaget i Frankrike har samma dag som kunden bokade bilen nekat bokningen. Det går då per automatik ut ett mail till kunden om detta. Bolaget i Sverige har fullföljt sitt åtagande att förmedla bokning och kontakt mellan parterna.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Vad nämnden först har att ta ställning till är frågan huruvida bolaget i Sverige är avtalspart. Nämnden gör i denna del följande bedömning. Fråga är i ärendet om en konsument som på Internet har slutit avtal med en näringsidkare. Avtalet har slutits på en webbplats med ”svensk adress” dvs. den svenska toppdomänen ”.se”. Språket som har använts är svenska. Konsumenten har erhållit en bekräftelse avfattad på svenska och avsänd från en e-postadress från den svenska toppdomänen. Bolaget har i sitt bestridande gjort gällande att det svenska bolaget endast förmedlat bokningen och att rätt motpart istället är det franska bolaget. Att så skulle vara fallet framgår emellertid inte av bekräftelsen eller någon annan handling. Nämnden finner således att avtalet är ingånget i Sverige och att det är ingånget med bolaget i Sverige.

I ärendet är ostridigt att M har bokat en bil för avhämtning på flygplatsen i Nice. Bolaget har invänt att bolaget samma dag nekat bokningen. Bolaget har emellertid inte presenterat någon utredning som visar att det skulle ha varit fallet. Bindande avtal får därför anses ha förelegat vid den tidpunkten då bilen skulle avhämtas.

M har inte fått vad hon beställt. Hon är därför berättigad till ersättning för de merkostnader hon har haft i anledning av bolagets avtalsbrott. Hon är således berättigad till ersättning för den merkostnad det innebar för henne att hyra bil av ett annat bolag. Detta belopp uppgår till 1 805 kr. Av utredningen i ärendet framgår inte att hon har betalat någon avgift för sen hämtning. Hennes yrkande i den delen kan därför inte bifallas. M har även rätt till ersättning

för telefonkostnader som har varit en nödvändig följd av avtalsbrottet. Nämnden uppskattar att de uppgår till 200 kr. M:s yrkande skall alltså i huvudsak bifallas. Det sagda innebär att bolaget ska rekommenderas att betala sammanlagt 2 005 kr till M för de merkostnader hon visat sig ha haft i anledning av avtalsbrottet.