ARN 2007-5600

Fråga om vårdslös rådgivning (lagen [2003:862] om finansiell rådgivning till konsumenter).

Fråga om vårdslös rådgivning (lagen [2003:862] om finansiell rådgivning till konsumenter). Avgörande 2008-01-05; 2007-5600

I mars 2007 blev E inbjuden till ett privatekonomiskt rådgivningsmöte hos företaget M. Bolaget M erbjöd en genomgång av hans privatekonomi för att rekommendera lämpliga sparformer. E gjorde gällande att hans önskemål varit att slippa bindningstid då han snart skulle behöva pengarna, att risken skulle vara låg och att det inte skulle förekomma några återköpsavgifter. Rådgivningen resulterade i att han investerade ett belopp om 600 000 kr som skulle ge en avkastning på tio procent och vara i linje med hans önskemål. Han fick inte läsa igenom villkoren eller ta del av avgiftsstrukturen då avtalet ingicks. Först när försäkringsbrevet kom blev han varse de höga återköpsavgifter som bolaget tillämpar de första åtta åren. Vidare visade det sig att den av de underliggande produkterna var en derivatplacering på ett indiskt aktieinnehav. E. yrkade återbetalning av investerade 600 000 kr.

Bolaget M motsatte sig yrkandet och anförde bl.a. följande. I sin ansökan, under avsnitt försäkran, till bolaget har E med sin namnteckning bekräftat att han läst produktinformationen och känner till hur försäkringen han planerade att investera i var uppbyggd. Av undertecknad överenskommelse med bolaget framgår vidare att E uppgav sig ha läst all information och vara medveten om riskerna som var förknippade med investeringen. Förklaringen till att E inte fått ta del av rådgivningsdokumentationen berodde på att bolaget inte var klara med E:s lösning. Den överenskomna tanken var att ytterligare kapital skulle investeras och E skulle således ha erhållit rådgivningsdokumentationen när lösningen var klar. Man har inte lovat någon tioprocentig avkastning eftersom sådana placeringar inte existerar.

Nämnden gjorde följande bedömning.

I ärendet är lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter tillämplig. Enligt 5 § skall näringsidkaren i sin rådgivningsverksamhet iaktta god rådgivningssed och med tillbörlig omsorg ta till vara konsumentens intressen. Rådgivningen skall anpassas efter konsumentens önskemål och behov. Konsumenten skall inte heller rekommenderas andra lösningar än sådana som kan anses lämpliga för denne. Näringsidkaren skall vidare avråda konsumenten från att vidta åtgärder som inte kan anses lämpliga med hänsyn till konsumentens behov, ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter.

Av 6 § följer att näringsidkare som genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada skall ersätta skadan.

Normalt gäller att det är den skadelidande som har att visa att det är motparten som genom vårdslöshet orsakat en skada. Näringsidkaren har emellertid enligt 4 § en skyldighet att dokumentera vad som förekommit vid rådgivningstillfället och att lämna ut dokumentationen till konsumenten. Skyldigheten att till konsumenten lämna ut rådgivningsdokumentationen gäller således för varje rådgivningstillfälle. I den proposition som ligger till grund för lagstiftningen har, utan erinran från riksdagens sida, anförts att för det fall näringsidkaren försummar dokumentationsskyldigheten bör konsumentens påstående om vad som förekommit vid rådgivningen tas som utgångspunkt vid bedömningen, om inte näringsidkaren på annat sätt kan visa att konsumentens uppgifter är felaktiga (prop. 2002/03:133 s. 33, bet. 2003/04:LU3).

Nämnden konstaterar att bolaget inte åberopat någon som helst dokumentation om vad som förekommit vid rådgivningen i detta fall. Bolaget har inte ens visat att någon dokumentation om vad som förekom vid rådgivningstillfället existerar. Av bolagets egna uppgifter framgår dessutom att någon sådan dokumentation, även om den skulle existera, inte har lämnats ut till E. Bolaget har således redan i detta avseende brutit mot de skyldigheter som bolaget har enligt den nämnda lagen. Bolaget har inte heller på annat sätt förmått visa att de uppgifter E lämnat är felaktiga i något avseende. Hans uppgifter bör därför läggas till grund för nämndens bedömning. Av dessa uppgifter framgår att den rådgivning som lämnats inte kan anses motsvara de ovannämnda krav som lagstiftningen ställer. Rådgivningen har således varit vårdslös. Vid sådant förhållande bör yrkandet bifallas på så sätt att bolaget rekommenderas att låta E häva avtalet och att till honom återbetala det investerade beloppet, dvs. 600 000 kr.