ARN 2007-7653

Fråga om jämkning av skadestånd vid fel i tjänst då konsumenten haft möjlighet att förutse och hindra en skada. 17 § och 34 § konsumenttjänstlagen (1985:716).

Fråga om jämkning av skadestånd vid fel i tjänst då konsumenten haft möjlighet att förutse och hindra en skada. 17 § och 34 § konsumenttjänstlagen (1985:716) . Avgörande 2008-05-29; 2007-7653

Generatorn på A:s bil gick sönder och reparerades av bolaget. Bolaget monterade en begagnad generator. A frågade bolaget om felet kunde ha att göra med generatorremmen eller om denna behövde åtgärdas, men så var inte fallet enligt bolaget. Strax efter att hon hade hämtat bilen hörde hon gnisslande missljud från motorn. Bolaget ville inte göra något åt bilen eftersom det snart skulle stänga för semester. Därefter hörde hon missljudet mer och mer när hon använde bilen. Till slut brast generatorremmen och skadade bilen. Enligt A hade bolaget slarvat vid generatorbytet och orsakat henne merkostnader om 1 910 kronor 50 öre som hon krävde ersättning för.

Bolaget motsatte sig yrkandet och anförde att A borde ha kontaktat bolaget direkt om hon uppmärksammade att gnisslande missljud samma dag som hon hämtade bilen. Hon måste ha varit medveten om att verkstaden var semesterstängd under fyra veckor eftersom detta var tydliggjort genom anslag i kundmottagningen. Eftersom hon inte vände sig till bolaget direkt har man inte givits möjlighet att agera och avhjälpa eventuella fel.

Nämnden gjorde – såvitt nu är av intresse – följande bedömning

Enligt 17 § konsumenttjänstlagen (1985:716) måste konsumenten hos den som utfört tjänsten reklamera eventuella fel i den utförda tjänsten. Reklamationen hos näringsidkaren ska ske inom skälig tid från det att konsumenten märkt eller borde ha märkt felet. Den som utfört den felaktiga tjänsten (näringsidkaren) har då rätt att själv avhjälpa felet (se 20 § samma lag). Om konsumenten inte ger näringsidkaren möjligheten att avhjälpa felet, har konsumenten förlorat sin rätt att kräva näringsidkaren på ersättning för felet (se 18 § samma lag). Det får anses utrett att A kontaktat bolaget inom skälig tid från det att hon upptäckte missljudet på bilen efter utförd reparation. Bolaget har efter detta inte undersökt bilen och får därför anses ha avböjt sin rätt att avhjälpa eventuella fel. Således kan i och för sig ersättningsanspråk enligt 31 § samma lag göras gällande för den ekonomiska skada som drabbat A till följd av att motorn havererade den 18 juli 2007, dvs. sju dagar efter reparationen.

Enligt 34 § samma lag ska den skadelidandes möjligheter att förutse och hindra skadan beaktas vid bedömningen av hur stor ersättning som ska utgå. Har den skadelidande, i detta fall A, haft möjligheter att förutse och hindra skadan kan rätten till skadestånd jämkas efter vad som är skäligt. I det aktuella ärendet föreligger en särskild omständighet av betydelse för frågan om huruvida bolaget ska vara skyldigt att ersätta den ekonomiska skada som drabbat A. Det är den omständigheten att hon väl medveten om bilens missljud körde med bilen såväl den 14 juli 2007 som den 18 juli samma år. Hon har således själv varit medvållande till att skadan kunnat uppkomma. Mot bakgrund av detta finner nämnden att A:s möjligheter att förutse och hindra skadan varit så pass omfattande att det inte kan anses skäligt att hålla bolaget ersättningsskyldiga för den aktuella skadan. Nämnden avslår därför yrkandet.