ARN 2008-0654

Fråga om inom vilken tid fel i en besiktningstjänst måste reklameras för att konsumenten ska kunna åberopa felet. Ett villkor om en tvåårig reklamationsfrist har, mot bakgrund av ett vägledande avgörande från Högsta domstolen, ansetts skäligt.

Den 22 juni 2005 utförde bolaget B en överlåtelsebesiktning för P:s räkning. P ansåg emellertid tjänsten felaktig då allvarliga fel på taket inte hade noterats i besiktningsprotokollet. Han upptäckte felen den 23 juni 2007 och blev tvungen att låta lägga om taket till en kostnad av 72 218 kronor. P yrkade vid nämnden att bolaget B skulle ersätta honom för denna kostnad.

Bolaget B motsatte sig yrkandet. Till stöd för sin inställning anförde bolaget dels att det inte förelåg något avtalsförhållande mellan parterna, dels att reklamation inte skett på rätt sätt eller i rätt tid. Enligt besiktningsutlåtandet är bolaget S, och inte P, beställare av tjänsten. Om P ändå kan betraktas som beställare så uppfyller kravbrevet från den 27 september 2007 inte rimliga krav på en reklamation. P har i vart fall inte reklamerat i rätt tid; varken inom skälig tid eller inom två år efter uppdragets avslutande. Enligt uppdragsbekräftelsen ska krav mot besiktningsförrättaren anmälas till denne inom skälig tid efter det att skadan märkts eller bort märkas och inom två år efter uppdragets avslutande.

Nämnden gjorde följande bedömning.

När det till att börja med gäller bolaget B:s invändning om att det inte föreligger något avtalsförhållande mellan parterna konstaterar nämnden att det inte framgår annat än att P drabbats av den påstådda skadan i egenskap av beställare. Han måste därför anses ha rätt att rikta krav med anledning av felet gentemot den som utfört besiktningen. Nämnden finner därmed att det föreligger ett sådant konsumenträttsligt avtalsförhållande mellan parterna att nämnden kan pröva tvisten.

B har i andra hand gjort gällande att reklamation inte skett på rätt sätt och inte heller i rätt tid. Det finns inga formkrav för en reklamation. Nämnden finner att det brev som P har skickat till företaget den 27 september 2007 måste anses utgöra en tydlig reklamation. Enligt de för avtalet gällande villkoren ska fel i tjänsten emellertid reklameras till besiktningsförrättaren inom skälig tid efter det att skadan märkts eller bort märkas. Reklamation får dock inte ske senare än två år efter uppdragets avslutande.

Regler för reklamation finns även i 17 § konsumenttjänstlagen (1985:716). Denna lag är enligt sin ordalydelse dock inte tillämplig på besiktningstjänster, men reglerna kan, som nämnden har uttalat i tidigare ärenden, komma att tillämpas analogt i tvister rörande besiktningar mellan konsumenter och näringsidkare. Enligt nämnda bestämmelse ska reklamation ske inom skälig tid efter det att konsumenten märkt eller borde ha märkt felet och senast inom tre år – och för tjänster som utförts före den 1 april 2005 inom två år – efter det att uppdraget avslutades. För tjänster som rör arbete på mark eller byggnader eller andra anläggningar på mark eller i vatten eller på andra fasta saker gäller en reklamationsfrist om tio år efter det att uppdraget avslutades.

I det aktuella fallet har reklamation skett mer än två år efter det att uppdraget avslutades. Fråga är dels om villkoret om en tvåårig reklamationsfrist kan anses godtagbart mot bakgrund av de regler som finns i konsumenttjänstlagen, dels om reklamation har skett inom skälig tid. Av intresse härvidlag är Högsta domstolens avgörande av den 4 december 2007 (mål nr T

2403-06; refererat som NJA 2007 s. 962). I detta avgörande har domstolen konstaterat att en tjänst i form av en överlåtelsebesiktning av en fastighet till sin karaktär och syfte är sådan att det inte ligger nära till hands att jämföra den med arbete utfört på fast egendom. Det förhållandet att preskriptionstiden i konsumenttjänstlagen för arbete på lösa saker har utsträckts från två till tre år kan inte i sig heller anses medföra att en tvåårig preskriptionsfrist generellt sett är oskälig i ett avtal som faller utanför tillämpningsområdet för de tvingande bestämmelserna i konsumenttjänstlagen. Högsta domstolen fann således i det aktuella fallet att ett villkor om en reklamationsfrist på två år inte kunde anses oskäligt när det gällde ett avtal om överlåtelsebesiktning mellan en konsument och en näringsidkare.

Även om konsumenttjänstlagen numera innehåller en reklamationsfrist på tre år för arbete på lösa saker kan nämnden, mot ovan angivna bakgrund, inte finna annat än att det villkor om en tvåårig frist som finns i parternas avtal är att anse som skäligt och ska tillämpas på förhållandet mellan parterna. Då reklamation inte har skett inom denna tvååriga frist har P således förlorat sin rätt att göra felet gällande gentemot B. Såvitt framgår av utredningen har reklamation inte heller skett förrän efter det att P redan låtit avhjälpa felet, varför reklamationen inte heller kan anses ha skett inom skälig tid. Hans yrkande ska därför avslås.