ARN 2008-1346
Fråga om säljaren, när köparen avbeställt en vara, haft rätt att som ersättning enligt 41 § konsumentköplagen (1990:932) behålla av köparen betalad handpenning.
Fråga om säljaren, när köparen avbeställt en vara, haft rätt att som ersättning enligt 41 § konsumentköplagen (1990:932) behålla av köparen betalad handpenning. Avgörande 2008-06-02; 2008-1346
H betalade 5 000 kr i handpenning för en bil. Han ångrade sig sedan och ville inte stå fast vid köpet. Bilen såldes därefter till en annan köpare. H yrkade i nämnden att han skulle få tillbaka handpenningen och anförde att säljbolaget uppgett att om han inte ville ha bilen så skulle det vara i sin ordning.
Säljbolaget motsatte sig yrkandet. Köparen köpte bilen osedd per telefon. Anledningen till att köparen betalade handpenning var att bolaget skulle hålla bilen åt honom. Bolaget fick neka två andra köpare eftersom H hade betalat handpenning.
Nämnden gjorde följande bedömning.
Betalningen av handpenning 5 000 kr får med hänsyn till omständigheterna i ärendet anses innebära att H har ingått ett avtal med bolaget om köp av bilen. Det är vidare klarlagt i ärendet att H senare meddelat bolaget att han inte ville ha bilen. Detta är rättsligt sett att betrakta som en avbeställning av köpet. Vad tvisten i ärendet gäller är om bolaget i egenskap av säljare är berättigad till ersättning av H för att denne avbeställt köpet och hur stor den ersättningen skall vara.
En konsument har enligt 37 § konsumentköplagen (1990:932) rätt att avbeställa varan innan den har avlämnats. Säljaren har då inte rätt att hålla fast vid köpet och kräva betalning. Säljaren har i stället, enligt 41 § konsumentköplagen, rätt till ersättning för särskilda kostnader som han har haft för att ingå och fullgöra avtalet till den del han inte kan tillgodogöra sig dem på annat sätt, särskilda kostnader till följd av avbeställningen samt förlust i övrigt med ett belopp som är skäligt med hänsyn till priset för varan, tidpunkten för avbeställningen, omfattningen av nedlagt arbete och omständigheterna i övrigt. Säljaren får förbehålla sig en på förhand bestämd ersättning om den är skälig med hänsyn till vad som normalt kan antas tillkomma en säljare i enlighet med vad som nyss redogjorts för. Av förarbetena till konsumentköplagen (se prop. 1989/90:89 s. 154) framgår att det är säljaren som har bevisbördan för att han haft de kostnader och andra förluster som han begär ersättning för med anledning av avbeställningen.
I förevarande fall har bolaget inte visat att bolaget haft några kostnader av nu nämnt slag. Bolaget har därför inte rätt till någon ersättning för kostnader. Bolaget har inte heller visat att bolaget i köpeavtal med H förbehållit sig en på förhand bestämd ersättning av det slag som anges i den ovan nämnda bestämmelsen i konsumentköplagen. Enbart den omständigheten att H och bolaget kommit överens om att H skulle till bolaget betala en handpenning medför inte att de kommit överens om en sådan på förhand bestämd ersättning. Det krävs i stället att parterna i köpeavtalet uttryckligen reglerar ersättningsfrågan.
Vad som återstår att pröva är om bolaget ändå med stöd av regeln i 41 § konsumentköplagen om ersättning för ”förlust i övrigt” är berättigat till ersättning av H. Enligt förarbeta till konsumentköplagen (se nämnda prop. s. 152 f) skall sådan ersättning kompensera förlust som säljaren gör till följd av att affären inte kommer till stånd. Säljaren har bevisbördan för förlustens storlek. Säljaren har i detta ärende inte lagt fram någon bevisning rörande storleken av sin förlust. Nämnden har därför anledning att utgå från vad som med en försiktig beräkning kan vara en normalförlust bestående i förlorad vinst på affären. Normalt får säljaren inte
ersättning för hela den förlust som består i att han gått miste om den vinst han skulle ha gjort på affären. I stället skall ersättningen enligt 41 § konsumentköplagen bestämmas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till priset för varan, tidpunkten för avbeställningen, omfattningen av nedlagt arbete och omständigheterna i övrigt. Även i dessa avseenden är det säljaren som har bevisbördan.
Bolaget har inte lagt fram någon utredning som visar att bolaget lagt ner något omfattande arbete på den affär som avbeställts. Avbeställningen skedde kort tid efter beställningen. Enligt förarbetena till konsumentköplagen är vad som nu nämnts omständigheter som skall leda till att ersättningen till säljaren blir lägre än annars. Den ifrågavarande bilen var av årsmodell 1999 och hade gått 13 200 mil samt betingade vid försäljningen ett pris på 70 000 kr. Med beaktande av samtliga omständigheter som visats föreligga vid denna affär finner nämnden att ett skäligt ersättningsbelopp till säljaren med anledning av avbeställningen inte kan överstiga 2 500 kr. Nämnden finner därför att bolaget är skyldigt att återbetala överskjutande belopp, dvs. 2 500 kr, till H.