ARN 2009-1467

Tillämpning av 20 a § i konsumentköplagen vid köp av dator; avgörande av avdelning i utökad sammansättning. (se även avgörandena 2008-8596, 2008-8597 och 2009-4644).

Tillämpning av 20 a § i konsumentköplagen vid köp av dator; avgörande av avdelning i utökad sammansättning. Avgörande 2009-11-02; 2009-1467 (se även avgörandena 2008-8596, 2008-8597 och 2009-4644).

K köpte den 8 oktober 2008 en bärbar dator för 3 995 kr. Den 12 januari 2009 noterade K att WIFI inte fungerade och att fem millimeter av LCD-ramen smält vid WIFI-antennen. K upptäckte också sprickor i skärmen och att färgåtergivningen var dålig på ett område som var 5-10 cm stort.

Säljaren svarade vid reklamationen att datorn utsatts för åverkan och att garantin därför inte gällde.

K yrkade avhjälpande av fel.

Säljaren motsatte sig yrkandet: Datorn lämnades in den 13 januari 2009 med felbeskrivningen ”värmeskada på chassi kring skärmen samt sprickor på skärmen”. Teknikern på den auktoriserade verkstaden konstaterade att lcd:n var spräckt och att lcdramen smält. Serviceverkstaden ansåg att datorn utsatts för yttre åverkan. Verkstaden gjorde också bedömningen att det inte rörde sig om ett ursprungsfel eftersom datorn fungerat i drygt tre månader. Mot bakgrund av den bedömningen och att skadan inte uppstått förrän flera månader efter inköp ansåg bolaget att det är visat att skadan inte omfattas av garantiåtagandet.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Parterna är överens om att datorn har ett köprättsligt relevant fel samt att detta fel upptäckts och reklamerats inom sex månader från det att datorn avlämnandes.

Säljaren ansvarar enligt 20 § konsumentköplagen (1990:932) för fel på varan, om felet fanns när varan avlämnades, även om felet visar sig först senare. Med avlämnande menas i normalfallet att den överlämnas till köparen. Fel som fanns vid avlämnandet brukar betecknas som ursprungliga fel.

Det är köparen som i normalfallet ska bevisa att felet förelåg vid avlämnandet. Någon sådan bevisning finns inte i ärendet.

Enligt 20 a § konsumentköplagen ska emellertid ett fel som visar sig inom sex månader efter det att varan avlämnades anses (presumeras) ha funnits vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Bestämmelsen i 20 a § utgör således en regel om annan fördelning av bevisbördan än vad som följer av normalfallet. Den kan därför uppfattas som en riskfördelningsregel. Under de sex första månaderna efter avlämnandet av varan bär säljaren risken för att det inte kan klargöras om felet fanns vid avlämnandet eller inte. Därefter bär köparen denna risk.

Nämnden har i två pleniavgöranden från 2004 (ärendena 2003-4343 och 2003-5348) kommit fram till att – när den frågan aktualiseras – det är säljarens ansvar att visa att presumtionen för ursprungligt fel är oförenlig med varans eller felets art. Det beviskrav som ställs för orsakssamband mellan exempelvis en påstådd skadeorsak och skadan på varan är att den som har bevisbördan förmår göra sambandet ”övervägande sannolikt”. Vid

den bedömningen har nämnden frihet att väga in egna erfarenheter och vad som är allmänt känt, vilket i sin tur återverkar på vilken utredning som krävs för att beviskravet ska anses uppfyllt i det enskilda fallet.

I det nu aktuella ärendet måste nämnden först ta ställning till om säljaren har visat att felet inte fanns vid avlämnandet. Någon sådan bevisning finns inte i ärendet. Nämnden ska emellertid också pröva om presumtionen för ursprungligt fel kan anses bruten, därför att den är oförenlig med varans eller felets art.

För att nämnden ska kunna finna att presumtionen för ursprungligt fel är bruten i ett fall där säljaren – som i detta fall – påstår att felet uppstått genom yttre åverkan efter avlämnandet torde krävas att andra rimliga förklaringar till felets uppkomst kan med övervägande sannolikhet uteslutas. I det aktuella fallet har säljaren inte presenterat tillräcklig utredning som kan ligga till grund för en sådan slutsats. Inte heller i övrigt föreligger omständigheter som gör att nämnden med övervägande sannolikhet kan utesluta andra förklaringar till uppkomsten av felet. Nämnden finner därför att presumtionen för att felet fanns vid avlämnandet inte är bruten. Enligt 20 a § konsumentköplagen ska felet därför anses ha funnits vid avlämnandet. Säljaren är därmed ansvarig för felet och skyldig att avhjälpa detta.

Med detta ställningstagande finns det inte anledning för nämnden att pröva frågan om bolagets ansvar enligt garantiåtagandet.

Beslutet var enhälligt.