ARN 2009-4584

En konsument har inte ansetts kunna undgå avgifter för bredbandsuppkoppling mot utländskt nät (sk. roaming) då operatören informerat om kostnaderna genom en ruta på datorskärmen som konsumenten varit tvungen att godkänna.

J hade ingått ett avtal om mobilt bredbandsabonnemang med T. Hon fick besked om att uppkopplingen skulle fungera bra där hon var bosatt. Efter ungefär ett halvår försvagades uppkopplingen och slutligen skedde uppkoppling mot det danska nätet i stället för det svenska. Första gången detta skedde tänkte hon inte på den varningsruta som kom upp på skärmen, men andra gången noterade hon den och valde att inte ansluta datorn utan ringde operatören T och spärrade möjligheten att använda en utländsk operatör. Hon debiterades höga avgifter för uppkopplingen mot det danska nätet då abonnemanget inte haft täckning i Sverige. J yrkade återbetalning av dessa roamingavgifter och hävning av avtalet med T då hon inte upplysts om att roaming kunde uppstå och att det mobila bredbandet inte skulle ha täckning i Sverige.

T motsatte sig yrkandena. När SIM-kortet i modemet är svenskt och operatörskoden i nätet som modemet försöker koppla upp sig mot tillhör en utländsk operatör kommer det upp en ruta som kunden måste klicka ”OK” i för att kunna fortsätta. När kunden gjort detta har hon gjort ett aktivt val att koppla upp sig mot det utländska nätet och därmed godtagit den extrakostnad som uppstår. T har aldrig utlovat att kunden skulle ha täckning på sin bostadsort och kan inte heller garantera täckning på varje plats i Sverige.

Nämnden gjorde följande bedömning.

J har träffat avtal med T om ett mobilt bredbandsabonnemang. I samband med avtalets ingående har hon blivit bunden av de för tjänsten gällande villkoren och priserna. För att betalningsskyldighet för uppkoppling via utlandet, vilket medför avsevärt högre kostnader än inrikes uppkoppling, ska anses föreligga krävs dock att konsumenten har fått generell information om risken för uppkoppling via utlandet eller att konsumenten vid det aktuella tillfället varnats för detta. Det är den som tillhandahåller tjänsten, dvs. T i detta fall, som måste styrka att information eller varning har getts.

Det är i ärendet ostridigt att J genom en ruta på datorskärmen fått information om att ett annat nät än hennes hemnät skulle användas och att detta kunde medföra ytterligare roamingavgifter. Nämnen finner att denna varning från T:s sida måste anses tillräcklig för att bolaget ska anses ha uppfyllt sin informationsskyldighet. Mot denna bakgrund finner nämnden att J inte kan undgå betalningsskyldighet för den uppkoppling mot utländskt nät som har skett. Yrkandet om prisavdrag kan därmed inte bifallas.

När det gäller yrkandet om hävning på grund av avsaknad av täckning konstaterar nämnden att det enligt praxis anses åligga kunden att informera sig om det finns täckning i samband med ingåendet av ett avtal. Nämnden kan inte finna att J – mot vad bolaget har anfört – har visat att T specifikt skulle ha utfäst eller garanterat täckning på hennes vistelseort. Det finns därmed ingen grund för bifall till yrkandet om hävning.