ARN 2009-4644

Tillämpning av 20 a § och 21 § i konsumentköplagen vid köp av mobiltelefon; avgörande av avdelning i utökad sammansättning. (se även avgörandena 2008-8596, 2008-8597, 2009-1467).

Tillämpning av 20 a § och 21 § i konsumentköplagen vid köp av mobiltelefon; avgörande av avdelning i utökad sammansättning. Avgörande 2009-11-02; 2009-4644 (se även avgörandena 2008-8596, 2008-8597, 2009-1467).

G köpte en mobiltelefon för 1 695 kr. Telefonen levererades den 14 november 2008 och fungerade perfekt fram till dess att skärmen ”bara var vit” den 22 april 2009. I övrigt fungerade telefonen.

G reklamerade hos säljaren dagen därpå. När säljaren fått svar från en serviceverkstad att det var fråga om en fuktskada fick han beskedet att felet inte skulle åtgärdas. Han begärde att serviceverkstaden skulle visa bilder på fuktskadan, men har inte fått se några.

G riktade sin anmälan mot dels säljaren, dels serviceverkstaden och yrkade omleverans, alternativt avhjälpande av fel samt skadestånd.

Serviceverkstaden motsatte sig yrkandena: Företaget följer de garantiregler som tillverkaren har fastställt – det tar inget eget producentansvar. Eftersom vätskeindikatorn löst ut är garantin förbrukad.

Även säljaren motsatte sig yrkandena: Vid serviceverkstadens felsökning konstaterades att de fuktindikatorer som finns inbyggda i telefonen löst ut på grund av inträngande fukt. Fukten har orsakat de problem som uppstått. Till följd av hur fuktindikatorerna är placerade går det i nuläget inte att få någon bra bild på dem. En dylik skada ersätts inte enligt tillverkarens garantivillkor. Skadan har inte funnits vid säljtillfället och är av sådan art att kartongen som telefonen levererades i borde ha visat tecken på fuktskada. Något sådant har anmälaren inte påstått. Det finns heller inte något som tyder på att det skulle föreligga något fabrikationsfel på produkten. I mindre än 4 % av de ärenden där motsvarande telefoner lämnats in har verkstaden konstaterat att skadan orsakats av fukt och i mer än 90 % av reparationsärendena har verkstaden ansett det vara ett fel som faller under utställd garanti.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Det är ostridigt att den aktuella telefonen har ett köprättsligt relevant fel samt att detta fel upptäckts och reklamerats inom sex månader från det att telefonen avlämnades.

Säljaren ansvarar enligt 20 § konsumentköplagen (1990:932) för fel på varan, om felet fanns när varan avlämnades, även om felet visar sig först senare. Med att varan avlämnas menas i normalfallet att den överlämnas till köparen. Fel som fanns vid avlämnandet brukar betecknas som ursprungliga fel.

Det är köparen som i normalfallet ska bevisa att felet förelåg vid avlämnandet. Någon sådan bevisning finns inte i ärendet.

Enligt 20 a § konsumentköplagen ska emellertid ett fel som visar sig inom sex månader efter det att varan avlämnades anses (presumeras) ha funnits vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Bestämmelsen i 20 a § utgör således en regel om annan fördelning av bevisbördan än vad som följer av normalfallet. Den kan därför uppfattas som en riskfördelningsregel. Under de sex första månaderna efter

leveransen av varan bär säljaren risken för att det inte kan klargöras om felet fanns vid leveransen eller ej. Därefter bär köparen denna risk.

Nämnden har i två pleniavgöranden från 2004 (ärendena 2003-4343 och 2003-5348) kommit fram till att – när den frågan aktualiseras – det är säljarens ansvar att visa att presumtionen för ursprungligt fel är oförenlig med varans eller felets art. Det beviskrav som ställs för orsakssamband mellan exempelvis en påstådd skadeorsak och skadan på varan är att den som har bevisbördan förmår göra sambandet ”övervägande sannolikt”. Vid den bedömningen har nämnden frihet att väga in egna erfarenheter och vad som är allmänt känt, vilket i sin tur återverkar på vilken utredning som krävs för att beviskravet i ett enskilt fall ska anses uppfyllt.

I det nu aktuella ärendet måste nämnden först ta ställning till om säljaren har visat att felet inte fanns vid avlämnandet. Någon sådan bevisning finns dock inte i ärendet. Nämnden ska emellertid också pröva om presumtionen för ursprungligt fel kan anses bruten, därför att den är oförenlig med varans eller felets art.

För att nämnden ska kunna finna att presumtionen för ursprungligt fel är bruten i ett fall där säljaren – som i detta fall – påstår att felet uppstått genom fuktinträngning i telefonen efter avlämnandet torde krävas att andra rimliga förklaringar till felets uppkomst med övervägande sannolikhet kan uteslutas. I det aktuella fallet har säljaren inte presenterat tillräcklig utredning som kan ligga till grund för någon sådan slutsats. Säljarens påstående om att felet orsakats av fuktinträngning efter leveransen stöds varken av foton eller av annan utredning. Bolaget synes mena att dess påstående om att fuktindikatorn slagit ut skulle vara tillräckligt för att undgå ansvar, vilket enligt nämnden inte är godtagbart. Inte heller i övrigt föreligger omständigheter som gör att nämnden med övervägande sannolikhet kan utesluta andra förklaringar till uppkomsten av felet. Nämnden finner därför att presumtionen för att felet fanns vid avlämnandet inte är bruten. Enligt 20 a § konsumentköplagen ska felet därför anses ha funnits vid avlämnandet. Säljaren är därmed ansvarig för felet och bör leverera en ny felfri likadan mobiltelefon till G.

Med detta ställningstagande saknas anledning för nämnden att pröva frågan om ansvar enligt garantiåtagandet.

När det gäller yrkandet om ersättning för köp av en annan mobiltelefon har G inte visat någon grund för att han utöver omleverans skulle vara berättigad till sådan ersättning. Inte heller har han visat någon grund för sitt yrkande om ersättning för tid han lagt ner med anledning av tvisten. Dessa yrkanden kan därför inte bifallas.

Beslutet var enhälligt.