ARN 2009-5775

En konsument har inte ansetts skyldig att betala för all den mobildatatrafik (s.k. roaming) som skett utomlands då operatörens information om priser och debitering varit otydlig.

En konsument har inte ansetts skyldig att betala för all den mobildatatrafik (s.k. roaming) som skett utomlands då operatörens information om priser och debitering varit otydlig. Avgörande 2010-02-02; 2009-5775

V hade per telefon ingått ett avtal om mobiltelefoni med T. T debiterade henne därefter felaktigt för mobildatatrafik i utlandet (Nederländerna). Hon debiterades för tomma epostsynkningar som hennes mobiltelefon var inställd på att göra, trots att hon inte hade skrivit under något avtal om att tomma bakgrundssynkningar – då ingen data konsumerats av henne – skulle debiteras. Detta angavs inte heller i T:s allmänna villkor, prislista eller på hemsidan. För internationell datatrafik tar T vidare ut en minimidebitering av 50 kB, trots att den bakgrundstrafik det varit fråga om i hennes fall endast konsumerat 2-3 kB per synkning. V gjorde i första hand gällande att hon inte avtalat med T om de ifrågavarande debiteringarna och i andra hand att debiteringen var oskälig. Hon yrkade därför prisavdrag med 12 731,40 kr, motsvarande den felaktiga debiteringen.

T motsatte sig yrkandet. V har ingått ett avtal med T om mobiltelefoni. V har därmed accepterat de allmänna villkor och den prislista som T använder för debitering av tjänster. Den faktiska tjänst som V debiterats för är den datatrafik som skickats från V:s mobiltelefon till e-postservern hos V:s e-postleverantör vid själva förfrågan. Den e-posttjänst som har utfört synkningarna har inte förmedlats av T och de inställningar som funnits i telefonen och det e-postsynkningsintervall om fem minuter som telefonen har haft är inställningar som aktivt har gjorts av V. T tillhandahåller information om kostnader för datatrafik i utlandet via sin hemsida, som man hänvisas till via prislistan. Debiteringsintervallet om 50 kB är inte för stort. Debiteringen är kopplad till faktiska kostnader för T.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Nämnden konstaterar inledningsvis att T i och för sig har haft rätt att debitera V för mobiltelefoni enligt det mellan parterna ingångna avtalet. Det föreligger dock en skyldighet för en debiterande part att se till att villkoren och priserna är tydliga och lättillgängliga för den betalningsskyldiga parten.

Nämnden, som har granskat de prislistor och övrig utredning som getts in av parterna, anser att T:s information om debitering är otydlig. Informationen om minimidebitering och debiteringsintervall är väldigt svår att hitta och prislistorna är tvetydiga. Exempelvis anges andra priser för datatrafik i Nederländerna i den prislista som T har gett in jämfört med i den som getts in av V. Det finns även anledning att ifrågasätta huruvida en minimidebitering av 50 kB är skälig eftersom det bevisligen är fullt möjligt att registrera mindre datamängder. Det framstår inte heller som självklart att konsumenten med ledning av den bristfälliga informationen ska kunna inse att minimidebiteringen om 50 kB avser varje enskild uppkoppling.

Eftersom det är en grundläggande utgångspunkt att otydligheter i ett avtal får lasta den part som upprättat avtalet, finner nämnden att otydligheterna i informationen om debitering av datatrafik i utlandet måste lastas T. Även om V själv burit ansvar för inställningarna i mobiltelefonen och är skyldig att ta del av de för tjänsten gällande villkoren, har hon mot bakgrund av den otydliga informationen från T:s sida inte rimligen kunnat inse att datatrafik skulle debiteras i sådan utsträckning som har skett. Nämnden finner därför att hon inte är skyldig att betala för mer än den datamängd hon har nyttjat, 20,39 MB, enligt den prislista för

Nederländerna som hon har fått del av, 40 kronor per MB. Sammantaget ska hon alltså betala 815,60 kronor, vilket innebär att T bör betala tillbaka 11 915,80 kronor till henne.