ARN 2010-2953

Betydelsen av att passagerare informerats om inställd flygning mer än två veckor före avresa är inte densamma för rätten till skadestånd som för rätten till kompensation enligt förordning (EG) nr 261/2004. Avgörande 2010-2953; 2010-11-15

L yrkade skadestånd med 7 536 kr för inköp av nya flygbiljetter. Som grund för yrkandet åberopade han att den flygning han och hans medresenärer hade bokat med flygbolaget C hade ställts in och att de därför tvingades köpa nya flygbiljetter för att kunna genomföra en planerad och betald seglats i Grekland. Båten var bokad och alla hade tagit ut semester. Ersättningsbiljetterna blev dyrare än de ursprungliga biljetterna.

C motsatte sig yrkandet på den grunden att flygningen hade ställts in p.g.a. låg bokningsfrekvens och att resenärerna hade informerats om att flygningen var inställd mer än två veckor före den tidtabellsenliga avgångstiden.

Nämnden gjorde följande bedömning

Bolagets invändning mot yrkandet går ut på att L mer än två veckor före avresan underrättats om bolagets avsikt att inte utföra flygningen, dvs. att bryta parternas avtal. Det är ostridigt att sådan underrättelse lämnats.

En sådan underrättelse har emellertid i ett fall som detta inte den rättsliga betydelse som flygbolaget C tycks föreställa sig. Bolaget verkar blanda ihop sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 261/2004 och sina skyldigheter enligt övriga bestämmelser om transportörens ersättningsansvar vid lufttransport.

Det är mycket riktigt att skyldigheten att betala ekonomisk gottgörelse, s.k. kompensation, enligt förordningen kan bortfalla om resenärerna underrättats om den inställda resan mer än två veckor före tidtabellsenlig avgångstid (se artikel 5). Men L har inte yrkat ersättning enligt förordning (EG) nr 261/2004. Hans yrkande avser i stället skadestånd, dvs. gottgörelse för en ekonomisk skada – i detta fall en merkostnad.

Att ett flygbolag är skadeståndsskyldigt för skador som uppkommer till följd av en inställd flygning – utebliven prestation – framgår av nämndens praxis (se t.ex. beslut den 27 augusti 2009 i ärende med nummer 2008-8537). Från det skadeståndsansvaret finns inte något undantag genom en tvåveckorsregel (jfr artikel 19 i Montrealkonventionen). En invändning av det slag flygbolaget gjort skulle dock kunna uppfattas som ett påstående om att resenären inte har vidtagit skäliga åtgärder för att begränsa sin skada. Det är en allmän ersättningsrättslig princip att en skadelidande har en sådan skyldighet.

L:s uppgift om att han bl.a. bokat en segelbåt i Grekland vid tidpunkten för den aktuella resan och att han tvingats köpa en ny, dyrare, biljett till följd av bolagets beslut att ställa in flygningen, vinner stöd av den av honom åberopade bevisningen. Han har således styrkt sitt skadeståndsanspråk. Det har inte i ärendet framkommit någon omständighet som innebär att han kunnat undvika denna kostnad och det finns alltså inte stöd för att han underlåtit att vidta skäliga åtgärder för att begränsa skadan.

C är därmed skyldigt att ersätta L med yrkat belopp.