ARN 2010-3663

Dröjsmål vid leverans och montering av fönster ger inte rätt till prisavdrag; denna påföljd kan endast komma i fråga vid kvarstående fel i en vara eller en tjänst.

Dröjsmål vid leverans och montering av fönster ger inte rätt till prisavdrag; denna påföljd kan endast komma i fråga vid kvarstående fel i en vara eller en tjänst. Avgörande 2011-02-14; 2010-3663

N köpte nya fönster inklusive montering av bolaget M. Leveransen och monteringen drog ut på tiden och skedde i fem steg i stället för utlovade två. Monteringen tog ca fyra månader och N och hans familj fick dessutom leva med defekta och farliga fönster under ett halvår. N yrkade därför prisavdrag, motsvarande ungefär en tredjedel av det totala priset.

M motsatte sig yrkandet med motiveringen att alla fel avhjälpts utan kostnad för N och att kunden erbjuds viss kompensation vid dröjsmål. Om kunden haft utlägg till följd av dröjsmålet ersätts dessa mot uppvisande av kvitto. Kunden har innehållit ett oskäligt stort belopp.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Rätt till prisavdrag föreligger enligt allmän kontraktsrätt som regel bara vid fel och inte vid dröjsmål. I konsumentköplagens (se 10 §) och konsumenttjänstlagens (se 25 §) uppräkningar av påföljder som kan göras gällande vid dröjsmål nämns följaktligen inte prisavdrag. En anledning till att prisavdrag inte medges vid försening torde vara att varan respektive de flesta av de i konsumenttjänstlagen aktuella tjänsterna normalt ska konsumeras under en längre tid efter avlämnandet och att det därför är den avlämnade kvaliteten som är relevant, medan utförandetidens längd i princip är utan betydelse om ett dröjsmål inte medför skada i det konkreta fallet.

Om det däremot är fel på en vara eller en tjänst ingår prisavdrag bland de påföljder som kan göras gällande mot den som sålt varan eller utfört tjänsten. Prisavdraget ska i dessa fall ”svara mot felet” (28 § konsumentköplagen) eller ”motsvara vad det kostar konsumenten att få felet avhjälpt” (22 § konsumenttjänstlagen). I fall som det förevarande, där det visserligen har förekommit ett fel på varan/tjänsten men där detta avhjälpts, så skulle en rätt till prisavdrag som svarar mot felet eller motsvarar kostnaden att få detta avhjälpt leda till att konsumenten blev dubbelt kompenserad. Mot denna bakgrund har det ansetts att prisavdrag inte bör komma ifråga som påföljd vid fel som tillfullo avhjälpts (se Johnny Herre, Relationen mellan prisavdrag, avhjälpandekostnadsersättning och skadestånd – några systematiska reflexioner mot bakgrund av NJA 1998 s. 792 i Minnesskrift till Knut Rodhe, s. 147 ff.).

Utgångspunkten bör alltså vara att konsumenten inte har rätt till prisavdrag vid dröjsmål eller vid fel som tillfullo avhjälpts, men att det däremot kan finnas en rätt till skadestånd, vilket dock förutsätter att förseningen orsakat konsumenten en påvisbar ekonomisk skada. För att underlätta bedömningen av konsumentens rätt till ersättning vid dröjsmål kan det många gånger vara motiverat att träffa avtal om ett schabloniserat dröjsmålsvite, som utgår enligt en på förhand bestämd beräkningsmodell utan att det behöver läggas fram utredning om att konsumenten lidit någon konkret skada i det enskilda fallet.

I förevarande fall har N, som endast yrkat prisavdrag med anledning av det dröjsmål med att leverera felfria fönster som obestridligen förekommit, visserligen anfört att detta dröjsmål medfört olägenheter för honom, men inte lagt fram någon utredning som visar att han drabbats av någon ersättningsgill ekonomisk skada till följd av förseningen. Eftersom svensk rätt, i enlighet med vad som anförts ovan, inte medger prisavdrag vid dröjsmål och då parterna inte träffat något bindande avtal om dröjsmålsvite eller motsvarande innebär detta att hans

yrkande om ersättning måste avslås. Denna rent rättsliga bedömning hindrar naturligtvis inte att M lever upp till sin policy att ändå erbjuda viss kompensation för det dröjsmål som förekommit.