ARN 2010-4970
Konsumenten har inte ansetts kunna avsäga sig ångerrätten vid distansavtal eftersom ångerfristen inte börjat löpa. Avgörande i utökad sammansättning 2010-12-16; 2010-4970
Konsumenten har inte ansetts kunna avsäga sig ångerrätten vid distansavtal eftersom ångerfristen inte börjat löpa. Avgörande i utökad sammansättning 2010-12-16; 2010-4970
E surfade på olika hemsidor på Internet som handlade om viktnedgång, bl.a. på bolagets hemsida. E uppfattade aldrig att hon ingått något avtal utan blev lurad att gå vidare på hemsidan. E uppmärksammade inte heller att hennes ångerrätt upphörde när hon gick vidare. Några dagar senare fick hon en faktura på 498 kr från bolaget. Bolaget har senare lagt på en påminnelseavgift på 50 kr, vilket innebär att kravet uppgår till 548 kr. E yrkade betalningsbefrielse.
Bolaget motsatte sig yrkandet. E har aktivt tecknat ett avtal via bolagets hemsida. För att ingå ett sådant avtal måste man aktivt bekräfta att man läst villkoren, som innehåller information om tjänsten, priset och ångerrätten. Sedan E bekräftat att hon läst villkoren har bolaget skickat en orderbekräftelse i varaktig form till hennes e-postadress. E har konsumerat tjänsten och är skyldig att betala för den.
Nämnden gjorde följande bedömning
Tillämplig lag
Det framgår av utredningen att E den 11 oktober 2009 träffat ett avtal med bolaget som inneburit att bolaget tillhandahållit en tjänst som räknat fram E:s ”drömvikt”.
Avtalet har ingåtts inom ramen för ett av bolaget organiserat system för att träffa avtal på distans om en tjänst. Kommunikationen mellan parterna har uteslutande skett på distans. Distans- och hemförsäljningslagen (2005:59) är därför tillämplig i ärendet. Tvisten gäller om E är skyldig att betala för tjänsten eller om hon haft rätt att ångra och frånträda avtalet utan kostnad för henne.
Distans- och hemförsäljningslagen genomför i svensk rätt bl.a. Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (distansavtalsdirektivet). Konsumentskyddet enligt såväl direktivet som lagen kan sägas vila på två ben; dels näringsidkarens skyldighet att lämna information till konsumenten, dels konsumentens rätt att under vissa förutsättningar ångra ett avtal (prop. 1999/2000:89 s. 16).
Närmare bestämmelser om distansavtal av varor och icke finansiella tjänster finns i 2 kap.distans- och hemförsäljningslagen. Näringsidkaren ska i rimlig tid innan ett sådant avtal ingås ge konsumenten förhandsinformation om näringsidkaren, produkten, priset och vad som gäller om ångerrätt enligt lagen (2 kap. 6 §). När ett avtal väl har ingåtts, ska näringsidkaren ge konsumenten en bekräftelse med information om näringsidkaren, produkten, dess pris, leveranskostnader och sättet för betalning (2 kap. 7 § första stycket). Näringsidkaren ska alltid, inom samma tid, ge konsumenten information om konsumentens ångerrätt enligt lagen samt namn och adress till någon som ångerrätten kan utövas mot (2 kap. 7 § andra stycket). Informationen ska lämnas på ett klart och begripligt sätt i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form.
Konsumenten har rätt att ångra och frånträda avtalet genom att lämna eller sända ett meddelande om det till näringsidkaren inom 14 dagar från den tidpunkt då ångerfristen började löpa (2 kap. 9 §). När det gäller avtal om tjänster börjar ångerfristen löpa den dag då
avtalet ingås, dock tidigast den dag då information enligt 2 kap. 7 § kommer konsumenten till handa (2 kap. 10 §). Om konsumenten utövar sin ångerrätt ska näringsidkaren betala tillbaka vad konsumenten har betalat till näringsidkaren. När näringsidkaren underlåtit att i föreskriven form informera om ångerrätten, förlorar konsumenten sin ångerrätt ett år efter det att avtalet ingåtts (2 kap. 11 §).
Bestämmelserna om ångerrätt gäller inte, om den tjänst som avtalet gäller har påbörjats med konsumentens samtycke under ångerfristen (2 kap. 4 § första stycket 1). Som framgår av lagtexten krävs att samtycket, för att kunna göras gällande mot konsumenten, ska ha lämnats
under ångerfristen. Ångerfristen ska alltså ha börjat löpa då samtycket lämnas. Det förutsätter
i sin tur att näringsidkaren fullgjort sin informationsplikt enligt 2 kap. 7 §. Med andra ord kan konsumenten inte avstå från en rätt han eller hon inte känner till eller har förvärvat (jfr EUdomstolens dom den 13 december 2001 i mål C-481/99 Georg Heiniger et. v. Bayerische Hypo- und Vereinsbank AG).
I 2 kap. 7 § andra stycket distans- och hemförsäljningslagen föreskrivs alltså att konsumenten ska få information om sin ångerrätt enligt lagen. Av distansavtalsdirektivets ordalydelse, lagförarbetena och rättspraxis framgår det att informationsplikten innebär att näringsidkaren ska lämna information om att det finns en möjlighet att ångra avtalet, hur ångerfristen beräknas, hur man ska göra om man vill ångra avtalet och vad som gäller om man ångrar sig (se prop. 1999/2000:89 s. 86 f., prop. 2004/05:13 s. 136, Svea hovrätts dom den 3 maj 2010 i mål T 4184-09, Peter Rott, German Law Journal, vol. 7, s. 1118 f. samt MD 2005:37 och MD 2009:8). Om avtalet gäller en tjänst, ska konsumenten dessutom få information om att han eller hon inte får utöva ångerrätten, om fullgörandet av tjänsten påbörjas med konsumentens samtycke under ångerfristen. Det räcker alltså inte att i allmänna ordalag hänvisa till ångerrätten.
Sammanfattning
E har i samband med att hon ingått avtalet bekräftat att hon läst och tagit del av informationen om ångerrätten och övriga villkor samt att hon accepterat villkoren. Bolaget har därefter skickat en bekräftelse med e-post till E. I bekräftelsen anges bl.a. att konsumenten förstår att ångerrätten slutar när denne klickar på ”visa resultat”. Därutöver anges under rubriken ”ÖVRIGT INFORMATION – Distans- och hemförsäljningslag (2005:59)” bl.a. ”Ångerrätt tills drömvikt-strategi har visats”.
Som redovisats krävs det för att ångerfristen ska börja löpa och konsumenten kunna avstå från ångerrätten att näringsidkaren i en bekräftelse av avtalet lämnat information om ångerrätten i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 7 § distans- och hemförsäljningslagen. Nämnden konstaterar att E inte fått information som uppfyller de krav som ställs upp i lagstiftningen, varken direkt efter det att avtalet ingåtts eller senare. Ångerfristen hade således inte börjat löpa, vilket i sin tur innebär att E inte heller med bindande verkan kunnat avstå från sin ångerrätt enligt bestämmelserna i 2 kap. 4 § första stycket 1 distans- och hemförsäljningslagen. Den tid under vilken E kunnat ångra avtalet ska istället beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 2 kap. 11 §, vilket innebär att ångerfristen löpte ut i oktober 2010. E har dessförinnan meddelat bolaget att hon velat frånträda avtalet och således i rätt tid ångrat avtalet. Det förhållandet att E utnyttjat tjänsten ändrar inte den saken. Eftersom E haft rätt att frånträda avtalet ska bolaget rekommenderas att avstå från sitt betalningskrav mot henne.