ARN 2010-5204

Bankens ansvar för att försäkring med låneskydd upphörde.

Bankens ansvar för att försäkring med låneskydd upphörde. Avgörande 2011-02-24; 2010-5204

Dödsboet yrkade att det skulle befrias från skyldighet att betala den avlidnes (NN) skuld till banken och att skulden skulle omfattas av tecknat låneskydd. Försäkring avseende låneskydd hade tecknats med startdatum den 10 juni 2009. Banken meddelade dödsboet den 17 juni 2010 att det inte fanns något låneskydd. Försäkringen var dock inte uppsagd.

Banken motsatte sig yrkandet. I augusti 2009 ville NN låna ytterligare 30 000 kr samt lösa ett tidigare lån. Låneskyddet avseende det tidigare lånet upphörde automatiskt när det tidigare lånet löstes. NN valde att inte teckna något låneskydd för det nya lånet.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Av handlingarna i ärendet framgår att det inte tecknats någon försäkring avseende det nya lånet. Någon försäkring föreligger därför inte och därmed kan någon ersättning ur försäkring inte erhållas. Nämnden har härefter att pröva om det föreligger någon annan grund för att dödsboet ska helt eller delvis befrias från skyldigheten att betala NN:s skuld till banken.

I ärendet är utrett att NN så sent som den 6 juni 2009 ansökt om bankens låneskydd för sitt ursprungliga lån med lånenummer XX om 70 000 kr och att bankens försäkringsbolag beviljade hans ansökan den 11 juni 2009. Försäkringens startdatum angavs till den 10 juni 2009. Det är vidare utrett att NN den 29 augusti 2009 ansökte om en höjning av sitt lån med 30 000 kr. Ansökan gjordes på en blankett som tillhandahölls av banken. I blanketten finns rutor med förtryckta texter.

I de två första rutorna angavs som förtryckt text ”Jag/vi vill höja mitt lån med” respektive ”Jag/vi vill lösa lån”. I NN:s fall är båda dessa rutor ifyllda. I den förstnämnda har fyllts i ”30 000” och i den andra ”lånenrXX”. Det går inte att både höja ett lån och att samtidigt lösa samma lån. Banken måste därför – när banken fått del av ansökan – genast ha insett att det fanns något fel i ansökan. Genom det sätt på vilket blanketten blivit ifylld är det otydligt om NN valt att endast höja ett befintligt lån eller att lösa det gamla lånet och uppta ett nytt. Detta har stor betydelse eftersom han strax innan begäran om höjning tecknat ett låneskydd för sitt lån. Detta låneskydd försvann i och med ”höjningen” eftersom ”höjningen” i praktiken innebar att det gamla lånet löstes och ett nytt lån på en högre summa tecknades. I den aktuella situationen anser nämnden att banken borde ha upplyst NN om att hans tidigare gällande låneskydd skulle komma att upphöra, särskilt med hänsyn till att låneskyddet tecknats endast en kort tid före ändringen. Att det längre ner på blanketten, i rutan för låneskydd, anges ”0” föranleder i den aktuella situationen inte nämnden att göra någon annan bedömning. Genom att inte ta kontakt med NN och klarlägga hans avsikt med ansökan har banken åtminstone varit medvållande till uppkomsten av den skada som det medfört för honom att låneskyddet upphörde. På grund härav finner nämnden att banken är skyldig att ersätta en del av skadan. Vid bedömningen av hur stor del banken bör ersätta beaktar nämnden också att den av banken tillhandhållna blanketten haft en olämplig utformning som är ägnad att medverka till att otydlighet uppkommer om innebörden i kreditsökandens ansökan. Nämnden finner att banken därför bör ersätta dödsboet med såsom skäligt ansedda 25 000 kr.