ARN 2010-6081

Fråga om ett lufttrafikföretag som inte har något avtalsförhållande med konsumenten är skyldigt att betala kompensation enligt förordning (EG) nr 261/2004 när flygningen ställts in till följd av flygarrangörens konkurs.

Fråga om ett lufttrafikföretag som inte har något avtalsförhållande med konsumenten är skyldigt att betala kompensation enligt förordning (EG) nr 261/2004 när flygningen ställts in till följd av flygarrangörens konkurs.

Avgörande 2012-04-03; 2010-6081.

På grund av flygarrangörens konkurs ställdes flygningen till Sverige in. D och hans medresenärer fick själva boka nya biljetter till en kostnad av 17 200 kr. D och hans medresenärer yrkande skadestånd med samma belopp.

Lufttrafikföretaget motsatte sig yrkandet eftersom det aldrig haft någon avtalsrelation med anmälaren eller bekräftat någon platsreservation för honom, utan anmälaren köpte resesällskapets biljetter av flygarrangören. Flygarrangören hyrde flygplan av lufttrafikföretaget. Anledningen till att den aktuella flygningen inte blev av var att flygarrangören försattes i konkurs. Lufttrafikföretaget fick inte någon betalning för flygningen eller någon passagerarlista före konkursen. Normalt skickade flygarrangören namnlista och betalning för respektive flygtur två dagar före avgång, och då endast för enkel resa, aldrig för returflyget. Flygarrangören hade inte heller någon annan kontakt med lufttrafikföretaget efter den 20 juli 2010 då lufttrafikföretaget hade sin sista flygavgång för flygarrangören. Lufttrafikföretaget hade inte heller någon s.k. bookinglink till flygarrangörens bokningssystem utan all information som flygarrangören hade blev kvar hos det företaget. Lufttrafikföretaget har inte kunnat göra mer än vad som gjorts.

Nämnden, i utökad sammansättning, gjorde följande bedömning

D bokade den 12 mars 2010 av flygarrangören flygtransport för sig själv och tre medresenärer. Transporten avsåg sträckan Göteborg – Beirut tur och retur. Av den elektroniska bokningen och av resebeviset D fick senare samma dag med e-post från flygarrangören angavs att båda flygningarna skulle utföras av lufttrafikföretaget. I resebeviset angavs bl.a. avgångs- och ankomsttider samt flightnummer.

Transporten Göteborg – Beirut genomfördes. Hemresan skulle enligt bokningen och resebeviset ske den 5 augusti 2010.

Flygarrangören hade chartrat plan av lufttrafikföretaget. Flygarrangören försattes den 28 juli 2010 i konkurs. Som en följd av att lufttrafikföretaget sedan den 20 juli 2010 varken fått betalningar eller passagerarlistor av flygarrangören ställde lufttrafikföretaget in de flygningar som det enligt avtal med flygarrangören skulle utföra för flygarrangörens räkning. En av dessa flygningar var den som skulle ha transporterat D och hans ressällskap från Beirut till Göteborg den 5 augusti 2010. Till följd av den uteblivna transporten med lufttrafikföretaget drabbades D och hans tre medresenärer av kostnader för inköp av nya flygbiljetter för att ta sig till Göteborg.

Såvitt framgår av utredningen finns det inget avtalsförhållande mellan D och lufttrafikföretaget. D kan därför inte grunda sitt ersättningsanspråk mot lufttrafikföretaget på något avtalsrättsligt förhållande.

Nämnden går därför över till att pröva om D kan ha någon rätt till ersättning med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004.

2010-6081 2012-11-19

016

Av artikel 3 punkt 1 i förordningen framgår att förordningen är tillämplig när en flygning från ett tredje land till ett EU-land ställs in, under förutsättning att flygningen skulle ha skett med ett EGlufttrafikföretag. Lufttrafikföretaget har sin licens i Danmark och är således ett EG-lufttrafikföretag.

Enligt punkt 2 i samma artikel krävs dock för att förordningen ska tillämpas att passageraren har en bekräftad platsreservation på den berörda flygningen.

Begreppet platsreservation definieras i artikel 2 g (såvitt gäller resor av nu aktuellt slag) såsom att passageraren har en biljett eller annat bevis som visar att platsreservationen har godkänts och registrerats av lufttrafikföretaget.

Begreppet biljett definieras i artikel 2 f såsom ett giltigt färdbevis som berättigar till transport, eller något likvärdigt i papperslös form, inbegripet i elektronisk form, som utfärdats eller godkänts av lufttrafikföretaget eller av dess auktoriserade agent.

Såvitt framkommit i ärendet har flygarrangören i eget namn ingått avtal med resenärerna avseende den ifrågavarande flygresan. Flygarrangören har alltså inte ingått avtalet såsom auktoriserad agent för lufttrafikföretaget. Resebeviset har utfärdats av flygarrangören och inte av lufttrafikföretaget.

Nämnden konstaterar att den svenska texten i artikel 2 g i förordningen är flertydig. Det framgår emellertid vid en jämförelse med andra språkversioner (se särskilt den tyska) att bestämmelsen ska tolkas på så sätt att med platsreservation ska avses att passageraren har en biljett eller annat bevis och att den handling som passageraren har, oavsett om det är en biljett eller ett annat bevis, visar att platsreservationen har godkänts och registrerats av lufttrafikföretaget.

En förutsättning för att D och hans medresenärer ska ha rätt till ersättning är således enligt artikel 2 g att de kan bevisa att lufttrafikföretaget godkänt och registrerat deras platsreservation.

Lufttrafikföretaget har förnekat att det godkänt och registrerat platsreservationer för D och hans medresenärer på flygningen Beirut – Göteborg den 5 augusti 2010. Lufttrafikföretaget har åberopat att det inte fått någon information från flygarrangören om vilka personer som skulle vara passagerare på den flygningen.

D har givit in en kopia av bokningen samt resebevis, utfärdat av flygarrangören. Dessa handlingar utvisar att avsikten varit att lufttrafikföretaget skulle utföra flygningen. Handlingarna utvisar dock inte att lufttrafikföretaget godkänt och registrerat den platsreservation på den berörda flygningen som D gjort hos flygarrangören. I ärendet har inte heller framkommit några andra omständigheter som medför att platsreservationen får anses ha godkänts och registrerats av lufttrafikföretaget.

Eftersom förutsättningen i artikel 3 punkt 2 därmed inte är uppfylld, är förordningen (EG) nr 261/2004 inte tillämplig.

På grund av detta, och eftersom någon annan grund för ersättning inte har visats föreligga, ska D:s yrkande avslås.