ARN 2010-8339

Giltigheten av ett presentkort efter det att restaurangen bytt ägare.

Giltigheten av ett presentkort efter det att restaurangen bytt ägare. Avgörande 2011-03-22; 2010-8339.

A yrkade att få utnyttja det ettåriga presentkort som hon hade köpt för restaurangbesök på en restaurang som vid köpet ägdes av aktiebolaget M.

M motsatte sig yrkandet på den grunden att bolaget efter köpet hade överlåtit restaurangen till aktiebolaget E och att bolagen inte hade avtalat om att E skulle ta över ansvaret för utfärdade presentkort.

E motsatte sig yrkandet på den grunden att bolaget inte var skyldigt att lösa in presentkort som utfärdats av någon annan.

Nämnden gjorde följande bedömning

Frågan i ärendet är om anmälaren haft rätt att utnyttja presentkortet under den ettåriga giltighetstid som angetts på kortet trots att ägarbyte skett.

Det är klarlagt i ärendet att M tidigare drivit restaurangen. Det var under detta bolags innehav av restaurangen som det i ärendet aktuella presentkortet utfärdades. Därefter har M överlåtit restaurangen – i vart fall lokaler och namn – till E. Detta senare bolag har fortsatt att tillhandahålla presentkort, vilka ostridigt har samma utformning som de presentkort som utfärdades av restaurangen i M:s ägo. För den normale konsumenten är det omöjligt att bara vid betraktande av presentkortet få någon annan uppfattning än att det är restaurangen som utfärdat presentkortet och att det är på restaurangen som presentkortet kunnat göras gällande, oavsett hur ägarstrukturen sett ut.

Ett presentkort utgör enligt nämndens uppfattning en bärare av en fordran. Innehavaren har rätt att till det värde som anges på kortet ta del av utfärdarens utbud i enlighet med de för presentkortet gällande villkoren. I detta fall har presentkortet gett innehavaren rätt att tillgodogöra sig mat och dryck ur restaurangens utbud till ett värde av 500 kr.

Utredningen får anses ge stöd för att den överlåtelse som skett mellan M och E inte omfattat de skyldigheter – i vart fall med avseende på presentkort – som det första bolaget iklätt sig före överlåtelsen. Även om det senare bolagets agerande efter överlåtelsen ger intryck av att rörelsen fortsatt som tidigare godtar nämnden att E inte har att svara för de skyldigheter som det tidigare bolaget iklätt sig, låt vara att det skett med angivande av det restaurangnamn som fortfarande är aktuellt. Restaurangen har dock inte varit en självständig juridisk person som kunnat ikläda sig skyldigheter och inneha rättigheter.

Ett presentkort är alltså ett fordringsbevis med den innebörd som nämnden har angett ovan. Enligt detta fordringsbevis har en part åtagit sig att utföra en prestation, dvs. tillhandahålla mat eller dryck. Den parten är (natura)gäldenär i rättsförhållandet och innehavaren av presentkortet borgenär (fordringsägare). Det aktuella fordringsförhållandet har enligt fordringsavtalet varit tidsbegränsat – presentkortet har haft en giltighetstid på ett år. Det innebär att innehavaren av presentkortet haft rätt att när som helst under giltighetstiden kräva fullgörelse enligt fordringsbeviset.

Gäldenären – aktiebolaget M – har ensidigt förklarat sig inte ha för avsikt att prestera enligt fordringsbeviset före utgången av den ettåriga giltighetstiden. En gäldenär kan dock inte

ensidigt förklara sig avstå från att prestera enligt sitt åtagande. Det är lätt att inse vilka följder det skulle få om en sådan rätt fanns. Med mindre borgenären godtar en justering av fordringens giltighetstid (eller andra villkor) gäller alltså vad parterna ursprungligen kommit överens om. Det förhållandet att M kan ha tillkännagett ändrad giltighetstid inne på restaurangen och möjligen på sin webbplats ändrar inte detta förhållande. A:s uteblivna reaktion på meddelandet kan nämligen inte ges den rättsliga innebörden att hon godtagit den förändrade giltighetstiden. I själva verket är det sannolikt så att hon över huvud taget inte haft någon kännedom om informationen. Någon överenskommelse om en förkortad giltighetstid föreligger alltså inte. Följden av att M ensidigt avkortat giltighetstiden är att bolaget uppburit 500 kr utan att tillhandahålla någon motprestation, vilket inte är skäligt.

A har alltså haft rätt att under presentkortets ettåriga giltighetstid kräva att utfärdaren, M, presterat i enlighet med sitt åtagande. Det har bolaget inte gjort. Det förefaller inte nu möjligt att utnyttja presentkortet hos M, dvs. som betalning för mat eller dryck. A bör därför i stället vara berättigad att utfå presentkortets värde. Detta belopp bör därför M rekommenderas att betala.