ARN 2010-8943

Beviskravet för ursprungligt fel på en båtmotor har sänkts med hänsyn till att backslagets hållbarhet inte motsvarat vad som normalt kan förväntas.

Beviskravet för ursprungligt fel på en båtmotor har sänkts med hänsyn till att backslagets hållbarhet inte motsvarat vad som normalt kan förväntas. Avgörande 2011-04-13; 2010-8943

C köpte en båtmotor av bolaget, som även installerade densamma. Sedan båten legat oanvänd i ett par år, med motorn väl omhändertagen, sålde C båten till A. Samma dag när A körde båten till Ven havererade backslaget efter 17,3 timmars total drift. A reklamerade och hävdade på C:s inrådan att bolaget var ansvarigt, något som även gjorda besiktningar talade för. Det verkade ha saknats olja i backslaget; detta skulle i vart fall knappast ha gått sönder så snabbt om det varit helt vid leverans och korrekt monterat och driftsatt. Eftersom bolaget förnekade ansvar köpte och monterade A ett nytt backslag. C begärde ersättning av bolaget motsvarande de krav A riktade mot C för det nya backslaget och för vissa ytterligare kostnader som A haft i anledning av felet.

Bolaget motsatte sig C:s krav med motiveringen att C inte reklamerat till bolaget och att det inte heller getts möjlighet att besiktiga och avhjälpa inom skälig tid – detta eftersom A felsökte och demonterade backslaget själv varefter A köpte och monterade ett nytt och sedan tog med sig det gamla till Stockholm, trots överenskommelse om att bolaget skulle få utreda haveriorsaken. Bolaget ifrågasatte vidare påståendet att det skulle ha saknats olja i backslaget och pekade även på skepparens kontrollskyldighet i detta avseende.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Eftersom köpet av motorn/backslaget i förhållande till installationen och driftsättningen utgör den övervägande delen av köpet och tjänsten sammantaget, finner nämnden att konsumentköplagen (1990:932) är tillämplig i ärendet. Enligt 16 § tredje stycket i denna lag ska en vara anses felaktig om den i något avseende avviker från vad köparen med fog har kunnat förutsätta. Enligt 20 § samma lag krävs att felet har varit ursprungligt för att säljaren ska bli ansvarig. Utgångspunkten i de fall då felet visar sig efter det att en eventuell garantitid har gått ut och senare än sex månader från det att köparen tog emot varan, är att det är köparen som har bevisbördan för att felet varit ursprungligt. Köparen har enligt 30 § konsumentköplagen rätt till ersättning för den skada han eller hon lider genom att en vara är felaktig. Av 27 § framgår dock att säljaren, om köparen kräver annan påföljd, har rätt att avhjälpa fel eller företa omleverans förutsatt att han efter reklamation (jfr 23 §) utan uppskov erbjuder sig att göra detta samt åtgärden kan ske inom skälig tid efter reklamationen och utan kostnad eller väsentlig olägenhet för köparen.

Av utredningen får det anses klarlagt att köparen A reklamerat backslaget å C:s vägnar. Bolagets invändning om att C inte reklamerat ska därför lämnas utan avseende.

Det är utrett att backslaget havererat. Parterna är dock inte överens om orsaken till detta. Då det inte framkommit att någon garanti fortfarande gällde för motorn när felet visade sig, är det köparen som har bevisbördan för att det rör sig om ett ursprungligt fel. Enligt anmälarens uppfattning talar de båda besiktningsintygen för att felet antingen beror på att det fyllts på för lite eller ingen olja alls i backslaget, eller att det rör sig om ett fabrikationsfel. Bolaget har uppgett att det fyllt på olja, men samtidigt poängterat att detta är något som är på skepparens ansvar att ombesörja. Bolaget har vidare invänt att det inte beretts möjlighet att besiktiga motorn för att få en egen bild av vad som inträffat.

2010-8943 2012-03-30

001

Enligt nämndens uppfattning är det inte troligt att felet uppstått på grund av att det saknats olja i backslaget; om så varit fallet hade det med största sannolikhet skurit betydligt tidigare än som nu var fallet. Frågan är då om det funnits något ursprungligt fel i form av ett fabrikationsfel på backslaget. Enligt nämndens uppfattning finns det ingen bevisning som direkt utvisar något sådant. Oavsett detta finns det dock skäl som talar för att man som köpare har rätt att förvänta sig att en köpt vara ska hålla under den tid som är normal för varor av ifrågavarande slag; ett backslag ska således normalt ha en hållbarhet som väsentligt överstiger 17,3 timmar. När så inte är fallet bör beviskravet kunna ställas lägre än det normala kravet på att ursprungligt fel ska vara styrkt. Det bör vara tillräckligt att det, när all bevisning förebragts, framstår som övervägande sannolikt att försämringen beror på något som säljaren svarar för, för att ett ursprungligt fel ska anses föreligga (jfr Torgny Håstad, Den nya köprätten, 5 uppl., s. 93 f.). Den ovan redovisade bevisningen och utredningen i övrigt talar enligt nämndens uppfattning för att så är fallet här. Backslagshaveriet ska alltså anses ha orsakats av ett ursprungligt fel.

Därmed återstår frågan vilken påföljd som kan bli aktuell. Bolaget anser att det inte har beretts möjlighet att avhjälpa felet, varför anmälaren inte är berättigad till ersättning för avhjälpande. Nämnden finner dock inte skäl att ifrågasätta anmälarens uppgift att bolaget förnekade ansvar när köparen A på C:s inrådan framställde krav mot bolaget. C har då haft rätt att låta åtgärda felet på annat sätt än genom bolagets försorg samt att få ersättning för detta, liksom för de kostnader i övrigt som hon drabbats av genom bolagets agerande, i den mån dessa är skäliga. Kostnaderna, vilka motsvaras av de som köparen A påstår sig ha haft och i sin tur krävt C på, är enligt nämndens uppfattning ersättningsgilla i de delar som avser nytt backslag (30 250 kr), hyrbil (1 130 kr) och sjöassistans (2 700 kr). Vad gäller monteringskostnaderna (7 000 kr), vilka avser A:s eget arbete, anser nämnden honom skäligen tillgodosedd med 1 500 kr, vilket därmed är vad C ska tillerkännas. Bolaget ska således rekommenderas att betala 35 580 kr till C, medan C:s yrkande i övrigt ska avslås.