ARN 2011-08574

Fråga om förälders betalningsansvar för underårigs köp av digitala varor. Föräldern har registrerat kortinformation till ett användarkonto som hans elvaårige son har tillgång till. Varje köp har inte överstigit belopp som en elvaåring normalt kan antas ha rätt att disponera och köpen har skett under en längre tidsperiod. Avtalen har ansetts vara giltiga. (9 kap. föräldrabalken)

Fråga om förälders betalningsansvar för underårigs köp av digitala varor. Föräldern har registrerat kortinformation till ett användarkonto som hans elvaårige son har tillgång till. Varje köp har inte överstigit belopp som en elvaåring normalt kan antas ha rätt att disponera och köpen har skett under en längre tidsperiod. Avtalen har ansetts vara giltiga. ( 9 kap. föräldrabalken )

Beslut 2013-03-12; 2011-08574

NH begärde återbetalning av 2 654 kr.

Han hjälpte sin elvaårige son att köpa spel via sonens Playstation 3 och Sony Playstation Network. Han var mycket noga med att ange att ingen information skulle sparas. Hans son har därefter laddat ned fler spel i tron att spelen var gratis. Sonen behövde då bara klicka på en knapp med ordet ”Download”. Det dök aldrig upp någon information som angav att det då rörde sig om ett köp. Han tycker att det är orimligt att en underårig ska kunna beställa spel utan att bli informerad om att det rör sig om ett köp. Sammanlagt handlar det om tolv köp för totalt 2 654 kr.

Sony motsatte sig kravet.

NH:s son har skapat ett konto hos Playstation Network där han angett att han var över 18 år och att han accepterade användarvillkoren. Med bakgrund av de lämnade uppgifterna skapade bolaget ett konto och tillhandahöll begärda tjänster, inklusive köp, som sonen kunnat disponera omedelbart och inte kan lämnas tillbaka till bolaget. Detta är tydligt för en kund när ett köp utförs via Playstation Network. När en användare köper en produkt via Playstation Network klickar kunden på knappen ”Buy Now” vid varan, som då läggs i en varukorg. Därefter förs kunden till en sida benämnd ”purchase confirmation”. Den sidan visar den valda produkten och dess pris. På skärmen visas ett meddelande som anger att Playstation Networks användarvillkor accepteras vid bekräftelse av köpet. Efter att köpet godkänts, vilket sker genom att man klickar på en knapp benämnd ”Confirm Purchase”, sänds en bekräftelse på köpet till kunden per mejl. Bekräftelsen är utformad på ett sådant vis att risken för att den ska misstas för skräppost minimeras.

Bolagets sekretesspolicy förklarar att kredit- och bankkortsinformation, med undantag för säkerhetskoden, lagras för framtida köp när ett köp genomförs, om inte kunden själv tar bort uppgifterna.

Playstation Network erbjuder inte återbetalning vid köp av digitala tjänster som är direkt tillgängliga för kunden. Nämnden bör vidare ta hänsyn till att NH:s son har genomfört flera köp under en period av flera månader.

2011-08574

2018-02-07

020

Allmänna reklamationsnämnden, i utökad sammansättning, gjorde följande bedömning.

Parterna är överens om att köpen gjorts av NH:s underårige son.

NH har hävdat att det inte varit tydligt för hans son att det var fråga om köp när programvaran laddades ned. Sony har gett in en redogörelse av vilken det framgår att det normalt är tydligt för en kund att en nedladdning av programvara är ett köp förenat med en kostnad. NH har inte gett in någon bevisning som talar för att de köp som hans son gjort inte följt den normala inköpsproceduren. Nämnden utgår därför från att avtal kommit till stånd mellan Sony och NH:s son och nämnden har därmed enbart att ta ställning till konsekvenserna av att en underårig ingått avtalen.

Bestämmelserna om underårigs omyndighet finns i 9 kap.föräldrabalken. Den som är under 18 år är omyndig, vilket innebär att han eller hon som huvudregel inte har någon rättslig handlingsförmåga. Syftet med begränsningen är att skydda den underårige mot följderna av ekonomiskt ofördelaktiga rättshandlingar, och avtal som en underårig ingår på egen hand är i princip ogiltiga. En underårig kan dock träffa avtal med bindande verkan, om rätthandlingen görs med förmyndares samtycke. Vid bedömningen av underårigas rättshandlingsförmåga har man i praxis vid vissa kontantköp tolkat in ett underförstått samtycke (jfr t.ex. RH 1988:82 och Allmänna reklamationsnämndens beslut i ärende 1999-1495, 1999-4143 och 2003-7431). I dessa fall har det inte krävts ett verkligt och uttryckligt samtycke från förmyndarens sida, utan det har räckt med att förmyndaren har gjort det möjligt för den underårige att uppträda så att det ser ut som om han eller hon har haft tillåtelse att ingå avtal.

NH har kopplat sin kontokortsinformation till ett användarkonto som hans son har haft tillgång till. Av användarvillkoren, som måste accepteras av en användare av tjänsten, framgår att kortinformation lagras efter att den registrerats och att det därefter krävs en aktiv handling från kontoinnehavaren för att avregistrera informationen. Informationen är tillräckligt tydlig för att NH måste anses ha godkänt att hans kortinformation varit kopplad till användarkontot. NH har inte gett in någon utredning som bevisar att han i efterhand begärt att kortinformationen skulle tas bort från kontot.

Att kortinformation kopplas till ett användarkonto av aktuellt slag innebär att personer med tillgång till användarkontot får möjlighet att använda bank- eller kreditkortet för att utföra köp, vilket nämnden anser måste ha stått klart för NH. Att en förmyndare registrerar kortinformation till ett användarkonto som förmyndarens underåriga barn har tillgång till kan därför jämställas med att förmyndaren gett den underårige tillgång till kontanter som den underårige sedan haft möjlighet att använda för att köpa varor eller tjänster i en fysisk butik.

För att avtalet ska bli bindande är det emellertid inte tillräckligt att den underårige fått tillgång till ett betalningsmedel. Det krävs även att det som köps är en vara eller tjänst som en underårig av en viss ålder normalt kan antas ha tillåtelse att köpa. I detta fall har varje köp inte överstigit belopp som en elvaåring normalt kan antas ha rätt att disponera och köpen har skett under en längre tidsperiod. Hade köp av liknande produkter gjorts i en fysisk butik hade en

näringsidkare inte haft skäl att anta att samtycke saknats, varken på grund av varje enskilt köps värde eller på grund av antalet köp. De köpta produkterna i sig är av sådant slag som normalt konsumeras av barn i NH:s sons ålder. Sony har därför inte haft skäl att anta att ett samtycke till köpen inte har funnits och avtalen måste anses som bindande. NH:s yrkande ska därför avslås.