ARN 2011-2466

SJ har ansetts skadeståndsskyldigt när det inte aktivt informerat om att en väsentlig begränsning av årskortets användbarhet skulle inträffa någon månad efter köpet.

SJ har ansetts skadeståndsskyldigt när det inte aktivt informerat om att en väsentlig begränsning av årskortets användbarhet skulle inträffa någon månad efter köpet.

Avgörande 2011-12-13; Änr 2011-2466.

H köpte ett årskort av SJ med särskilt resplustillägg för läns- och tätortstrafik med giltighet 27 november 2010 - 27 november 2011. Avsikten var att använda kortet för länsgränsöverskridande resor. Den 1 januari 2011 upphörde rätten att göra länsgränsöverskridande resor med kortet. H fick ingen information om detta vid köpet utan först i mitten av december av personal från länstrafikbolaget. H yrkande därför skadestånd av SJ med 19 481 kr på grund av fel i tjänsten.

SJ motsatte sig yrkandet. Sedan december 2009 har SJ informerat på sin hemsida om att resplustillägget från årsskiftet 2010/2011 endast skulle gälla för resa inom länet och inte för länsöverskridande resor. Informationen har funnits i SJ:s broschyr för årskort och skickades också med brev till samtliga innehavare av årskort med resplustillägg. SJ kan inte ta ansvar för att H inte tagit till sig informationen innan han köpte årskortet.

Nämnden gjorde följande bedömning

Av utredningen i ärendet framgår att H inte i samband med att han köpte årskortet fick någon information av SJ om att kortet efter årsskiftet 2010/2011 inte längre skulle kunna användas för länsgränsöverskridande resor. I det informationsmaterial som H fått i samband med köpet finns inte någon uppgift härom. Inte heller i katalogen ”Tågtider för perioden 22 augusti – 11 december 2010” under avsnittet Resplus/Resplus Årskortstillägg fanns någon sådan uppgift. Där angavs i stället att man till SJ:s årskort ”numera” kunde köpa ett Resplustillägg, som gav möjlighet att resa obegränsat på den samhällsbetalda läns- och tätortstrafiken som ingår i Resplus. Denna uppgift följdes i katalogen av uppgiften ”För mer information se www.resplus.se/arskort”.

SJ har invänt att H om denne tagit del av uppgifterna på Internet på den länk som angavs i katalogen hade kunnat få information om den begränsning beträffande länsgränsöverskridande resor som gällde från årsskiftet 2010/2011. SJ har vidare invänt att det under 2010 till alla innehavare av kort med Resplustillägg skickat ut information om att kortet från den 1 januari 2011 inte skulle gälla för resa på länsgränsöverskridande resor med tåg i Bergslagen. SJ har dessutom sedan dess haft denna information på sin webbsida och i tågbolagets broschyr för årskort. SJ har vidare anfört att det inte kan ta ansvar för att H underlåtit att ta till sig den information som fanns att tillgå innan han i november 2010 förvärvade sitt årskort med Resplustillägg.

Det är en allmän princip inom konsumenträtten att köparen av en vara eller en tjänst ska kunna räkna med att säljaren upplyser köparen före köpet om väsentliga förhållanden som kan påverka köpet. I 16 § tredje stycket 2 konsumentköplagen (1990:932) anges exempelvis att en vara ska anses felaktig om säljaren före köpet har underlåtit att upplysa köparen om ett sådant förhållande rörande varans egenskaper eller användning som säljaren kände till eller borde ha känt till och som köparen med fog kunde räkna med att bli upplyst om, under förutsättning att underlåtenheten kan antas ha inverkat på

2011-2466 2012-07-16

012

köpet. Denna bestämmelse får anses analogt tillämplig även på köp som inte omfattas av konsumentköplagen. I den rättsliga litteraturen har anförts att det är av särskild betydelse för köparen att bli upplyst om eventuella begränsningar i varans eller tjänstens användbarhet (se Anders Eriksson m. fl., Konsumentköp, En kommentar till konsumentköplagen, Karnov Group, 2011, s. 127).

SJ har långt innan H förvärvat årskortet känt till att det vid årsskiftet 2010/2011 skulle bli en väsentlig begränsning av årskortets användbarhet. Nämnden finner att det förelegat en skyldighet för SJ att i samband med försäljningen av årskortet aktivt upplysa H om begränsningen (jfr 16 § tredje stycket 2 konsumentköplagen). Det räcker således inte med att sådan information funnits tillgänglig på t.ex. SJ:s hemsida eller på någon länk på Internet eller i någon broschyr. Eftersom SJ inte visat att det aktivt lämnat någon sådan information till H före köpet eller att han på annat sätt före köpet tagit del av sådan information och eftersom det får anses helt klart att H inte skulle ha köpt årskortet om H fått information om begränsningen, ska årskortet anses behäftat med ett köprättsligt relevant fel. SJ är ansvarigt för felet.

Vid fel i en vara eller en tjänst kan köparen göra gällande påföljder. En sådan påföljd är skadestånd.

En förutsättning för skadestånd är att köparen kan visa att han drabbats av en skada till följd av felet. I detta fall består skadan i att H har drabbats av kostnader för att kunna resa länsgränsöverskridande mellan Falun och Gävle även efter den 1 januari 2011 fram till den 27 november 2011. Det har i ärendet inte framkommit några omständigheter som tyder på att H skulle ha kunnat göra dessa resor till en lägre kostnad än det belopp som han yrkat som ersättning av SJ.

På grund av vad som nu har anförts ska H:s yrkande bifallas.