ARN 2012-00657

Fråga om förälders betalningsansvar för underårigs köp av digitala varor. Den underårige sonen har olovligen kommit åt förälderns kontokortsuppgifter och köpen var därför ogiltiga. Eftersom det rört sig om nöjesprodukter har sonen inte ansetts haft någon nytta av dem och företaget har inte bevisat att avtalet medfört några kostnader för det; företaget har därför inte rätt till ersättning. (9 kap. 7 § föräldrabalken)

Beslut 2013-03-12; 2012-00657

BR begärde återbetalning av 2 373 kr. Hans underårig son använde hans kontokort för att

köpa speluppdateringar genom Microsofts onlinetjänst Xbox Live. Totalt har 38 köp utförts och den sammanlagda kostnaden blev 2 373 kr. Hans son hade inte rätt att utföra köpen.

Microsoft motsatte sig kravet. Det är kunden som ansvarar för hur tjänsten Xbox Live

används och företaget kan inte hållas ansvarigt för att BR:s son utfört köp via tjänsten utan förmyndares medgivande.

Allmänna reklamationsnämnden, i utökad sammansättning, gjorde följande bedömning.

Microsoft har inte motsatt sig påståendet att BR:s kontokortsinformation registrerats olovligen till det användarkonto som använts vid köpen. Bolaget har inte heller ifrågasatt att det var BR:s underårige son som gjorde köpen. Nämnden lägger därför dessa uppgifter till grund för sin bedömning.

Bestämmelserna om underårigs omyndighet finns i 9 kap.föräldrabalken. Den som är under 18 år är omyndig, vilket innebär att han eller hon som huvudregel inte har någon rättslig handlingsförmåga. Syftet med begränsningen är att skydda den underårige mot följderna av ekonomiskt ofördelaktiga rättshandlingar, och avtal som en underårig ingår på egen hand är i princip ogiltiga. En underårig kan dock träffa avtal med bindande verkan om rättshandlingen görs med förmyndares samtycke. Vid bedömningen av underårigs rättshandlingsförmåga har man i praxis vid vissa kontantköp tolkat in ett underförstått samtycke (jfr t.ex. RH 1988:82 och Allmänna reklamationsnämndens beslut i ärende 1999-1495, 1999-4143 och 2003-7431). I dessa fall har det inte krävts ett verkligt och uttryckligt samtycke från förmyndarens sida, utan det har räckt med att förmyndaren har gjort det möjligt för den underårige att uppträda så att det ser ut som om han eller hon har haft tillåtelse att ingå avtal.

För att ett underförstått samtycke ska antas finnas krävs det att den underårige inte olovligen fått tillgång till kontanter eller något annat betalningsmedel. Om en underårig olovligen tagit pengar från sina föräldrar kan ett samtycke aldrig presumeras, oavsett omständigheterna runt köpet i övrigt, se t.ex. Ds 2012:31 s. 145. Eftersom BR:s son genomfört köpen av nedladdade program genom att olovligen ha skaffat tillgång till och använt sig av uppgifter om hans kontokort är köpen ogiltiga.

När ett avtal blir ogiltigt på grund av att den ena parten är underårig ska parternas respektive prestationer återgå (9 kap. 7 § första stycket föräldrabalken). De produkter som BR:s son köpt är dock av sådant slag att de inte kan återlämnas. I sådana fall ska den underårige betala

2012-00657

2018-02-07

014

ersättning för värdet på vad han eller hon mottagit. Detta gäller dock endast om det som den underårige tagit emot använts till skäligt underhåll eller på något annat sätt medfört nytta för honom eller henne. Nämnden konstaterar att de köpta produkterna inte har använts för skäligt underhåll. Frågan är då om BR:s son haft nytta av produkterna. I praxis har synen på vad som är att se som nytta för en underårig varit restriktiv. Rena nöjesprodukter, som spel och musikspelare, har inte ansetts vara av nytta för underåriga. Det har inte framkommit något annat än att det som BR:s son köpt är rena nöjesprodukter. Han kan därför inte anses ha haft nytta av de köpta produkterna.

En underårig som vilselett en säljare är skyldig att betala ersättning för den förlust som orsakats av avtalet (9 kap. 7 § andra stycket föräldrabalken). De produkter som BR:s son har köpt är nedladdade program, en varutyp som i praktiken är oändligt duplicerbar och med försumbara distributionskostnader. Det går därför inte att, som vid köp av fysiska varor, anta att det inneburit någon faktisk förlust, exempelvis i form av återanskaffningskostnader, för Microsoft att BR:s son laddat ned produkter som inte kan återlämnas. Microsoft har inte gett in någon utredning som redovisar vilka faktiska kostnader avtalet medfört för bolaget. Eftersom det inte är bevisat att avtalet medfört kostnader för Microsoft kan BR:s son inte anses vara ersättningsskyldig gentemot bolaget. BR:s yrkande ska därför bifallas och Microsoft rekommenderas att betala tillbaka 2 373 kr till honom.