ARN 2014-01581

Fråga om rätt till skadestånd när rollator skadats under resa med buss i linjetrafik. Tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011, om passagerares rättigheter vid busstransport.

A begärde skadestånd med 2 995 kr. Hennes rollator skadades i samband med en kraftig inbromsning av bussen. Enligt säljaren av rollatorn gick den inte att reparera. Det yrkade skadeståndet motsvarar kostnaden för at reparera eller ersätta rollatorn.

Bussföretaget motsatte sig kravet. Eftersom busschauffören inte har orsakat skadan av vårdslöshet finns ingen rätt till skadestånd.

Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning

Tillämpliga bestämmelser

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011, om passagerares rättigheter vid busstransport m.m., fastställs bl.a. rättigheter för passagerare på bussar i linjetrafik trädde i kraft den 1 mars 2013. Den är som andra EU-förordningar direkt tillämplig i medlemsstaterna och har direkt effekt, dvs. den skapar direkt rättigheter och skyldigheter för enskilda. Förordningen gäller som utgångspunkt för passagerare som reser med linjetrafik för icke specificerade passagerarkategorier och där transportsträckan är 250 km eller längre. Vissa av förordningens bestämmelser, bl.a. de som gäller passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, gäller dock även om transportsträckan är kortare (artikel 2.2).

Enligt artikel 6 i förordningen får skyldigheter gentemot passagerare enligt förordningen inte begränsas eller åsidosättas, i synnerhet inte genom undantag eller begränsande restriktioner i transportavtal. Det framgår av artikel 7.2 b att i fråga om skada på s.k. rörlighetsutrustning eller hjälpmedel ska ersättningsbeloppet vid skada alltid uppgå till kostnaden för att ersätta eller reparera den förlorade eller skadade utrustningen (se också artikel 17.2). Det bör uppmärksammas att dessa bestämmelser inte ingår i uppräkningen av de bestämmelser som enligt artikel 2.2 är tillämpliga vid transportsträckor som är kortare än 250 km. Det kan med hänsyn till det skydd som genom förordningen ges till passagerare med särskilda behov inte rimligen ha varit lagstiftarens avsikt att det ska vara möjligt att begränsa t.ex. ersättningen till sådan passagerare som drabbas av skada vid sådana kortare transporter.

Enligt artikel 7.1 har passagerare, i enlighet med nationell lag, rätt till ersättning för resgods som skadas på grund av olyckor som inträffar till följd av användning av bussen. Vid skada på rullstolar, annan rörlighetsutrustning och hjälpmedel ska ersättningsbeloppet alltid uppgå till kostnaden för att ersätta eller reparera den skadade utrustningen.

I kapitel III i förordningen regleras speciellt de rättigheter som gäller för personer med nedsatt rörlighet. Enligt artikel 17.1 ansvarar transportörer, för förlust av och skada på rullstolar, annan rörlighetsutrustning och hjälpmedel. Förlusten ska ersättas av den transportör som ansvarar för skadan. Enligt artikel 3.e är en transportör en fysisk eller juridisk person som inte är en researrangör, en resebyrå eller en biljettförsäljare, som erbjuder allmänheten transport medelst linjetrafik eller tillfällig trafik.

2014-01581

2015-06-22

024

Bedömningen i detta fall

Bussföretaget har varit transportör i förordningens mening och är därför i och för sig ansvarigt för skador som drabbar en resenärer. Det är klarlagt att A:s rollator skadats under transporten. Tvisten i ärendet gäller huvudsakligen om bussföretaget orsakat denna skada genom oaktsamhet och om detta är en förutsättning för skadeståndsansvar enligt förordningen.

Nämnden anser att den omständigheten att bestämmelsen klargör att transportören ansvarar för skador också innefattar ett besked om tillämplig ansvarsgrund, nämligen strikt ansvar. Varken denna eller anslutande bestämmelse hänvisar i detta avseende till att ansvarsgrunden ska fastställas med tillämpning av nationell lag. Ett sådant synsätt ligger också väl i linje med vad som uppenbarligen är ett av syftena med bestämmelserna i förordningen, nämligen att ge ett starkt skydd för resenärer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

Bussföretaget är därmed skyldigt att ersätta A för den uppkomna skadan. Det råder inte tvist om det yrkade beloppet.

Nämnden vill därutöver tillägga följande. Även om slutsatsen hade blivit att bussföretaget bara ansvarar vid skador som orsakats av bolagets oaktsamhet, hade i detta fall skadestånd aktualiserats. En passagerare har ofta mycket begränsade möjligheter att lägga fram utredning om transportörens oaktsamhet. Ofta kan han eller hon bara beskriva det faktiska händelseförlopp, men inte alltid ens det, som resenären kunnat förnimma och som antagits ha orsakat skadan. Transportören däremot har väsentligt bättre förutsättningar att inhämta information om vad som förekommit direkt från chaufför, trafikledning, utredande polis m.fl. Transportören får därför anses ha ett betydande mått av bevisskyldighet för att en skada inte orsakats av oaktsamhet. I detta fall har transportören inte lagt fram någon sådan utredning. Det händelseförlopp resenären beskrivit är väl förenligt med att oaktsamhet kan ha förekommit på transportörens sida. Hennes anspråk skulle därför ha godtagits även med denna utgångspunkt.

Men nämndens uppfattning är alltså att förordning (EU) nr 181/2011 innebär att transportören har ett strikt skadeståndsansvar. Bussföretaget ska därför rekommenderas att betala 2 995 kr till A.