ARN 2016-10780
Att parterna i samband med avtal om köp av bil har kommit överens om handpenning medför inte att de har kommit överens om en på förhand bestämd ersättning enligt 41 § andra stycket konsumentköplagen. När konsumenten avbeställer köpet kan säljaren ha rätt till ersättning enligt 41 § första stycket; säljaren har då bevisbördan för att hen haft de kostnader och andra förluster som hen begär ersättning för.
Att parterna i samband med avtal om köp av bil har kommit överens om handpenning medför inte att de har kommit överens om en på förhand bestämd ersättning enligt 41 § andra stycket konsumentköplagen . När konsumenten avbeställer köpet kan säljaren ha rätt till ersättning enligt 41 § första stycket; säljaren har då bevisbördan för att hen haft de kostnader och andra förluster som hen begär ersättning för.
Beslut 2017-02-02; 2016-10780
BE begärde att bilförsäljaren HB AB skulle betala tillbaka den handpenning om 5 000 kr som
han hade betalt till företaget.
Han funderade på att köpa den aktuella bilen och betalade handpenningen. Vid en provkörning några dagar senare upptäckte han att bilen inte stämde med annonsen, och han valde att inte köpa den. Eftersom något avtal om bilköp aldrig träffades vill han få tillbaka handpenningen.
HB AB motsatte sig kravet.
BE kontaktade företagets säljare den 6 oktober avseende aktuell bil. Vid samtalet med säljaren bestämde BE sig för att köpa bilen. Företaget har som rutin att köparen måste betala en handpenning vid köp av osedda bilar. Den 8 oktober ringde BE och sa att han inte ville fullfölja köpet. Han gjorde sig härigenom skyldig till ett muntligt kontraktsbrott. Företaget sa då att handpenningen skulle gå förlorad, vilket BE förstod. Tre dagar efter detta kom BE ändå och provkörde bilen, men han blev inte nöjd trots att företaget försökte tillgodose hans krav. Företaget har rätt att behålla handpenningen.
Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning.
Betalningen av handpenning (som enligt kontoutdrag skedde den 7 oktober) får med hänsyn till omständigheterna i ärendet anses innebära att BE har ingått ett avtal med HB AB om köp av bilen (jfr Eriksson, Nordling, Palm, Konsumentköp, En kommentar till konsumentköplagen, s. 267 och nämndens beslut i ärende 2008-1346). Det är vidare klarlagt att BE den 8 oktober meddelat företaget att han inte ville fullfölja köpet. Detta är rättsligt sett att betrakta som en avbeställning av köpet.
En konsument har enligt 37 § konsumentköplagen rätt att avbeställa en vara innan varan har avlämnats. Säljaren har då inte rätt att hålla fast vid köpet och kräva betalning. Säljaren har i stället enligt 41 § första stycket konsumentköplagen rätt till ersättning av köparen för särskilda kostnader som säljaren haft för att ingå och fullgöra avtalet till den del säljaren inte kan tillgodogöra sig dessa på annat sätt, för särskilda kostnader till följd av avbeställningen samt för förlust i övrigt med ett belopp som är skäligt med hänsyn till priset för varan, tidpunkten för avbeställningen, omfattningen av nedlagt arbete och omständigheterna i övrigt. Säljaren får enligt 41 § andra stycket konsumentköplagen förbehålla sig en på förhand bestämd ersättning vid avbeställning, om den ersättningen är skälig med hänsyn till vad som
2016-10780
2017-02-14
032
normalt kan antas komma att tillfalla en säljare i enlighet med vad som framgår i 41 § första stycket konsumentköplagen.
I det nu aktuella fallet har HB AB inte bevisat att företaget och BE avtalat att företaget vid en avbeställning skulle få en på förhand bestämd ersättning. Den omständigheten att företaget och BE kommit överens om att BE skulle betala en handpenning medför inte att de kommit överens om en sådan på förhand bestämd ersättning. Det krävs i stället att parterna i köpeavtalet uttryckligen reglerar ersättningsfrågan (jfr Eriksson, Nordling, Palm, a.a., s. 262). I stället får frågan om BE är skyldig att betala ersättning till företaget i anledning av avbeställningen bedömas enligt reglerna i 41 § första stycket konsumentköplagen.
Av förarbetena till konsumentköplagen (se prop. 1989/90:89 s. 154) framgår att det är säljaren som har bevisbördan för att han haft de kostnader och andra förluster som säljaren begär ersättning för. Det innebär att säljaren ska bevisa dels att säljaren haft kostnaden eller förlusten i övrigt, dels storleken av kostnaden eller förlusten i övrigt (se Eriksson, Nordling, Palm, a.a., s. 266).
HB AB har i ärendet inte lagt fram någon bevisning om att företaget haft några särskilda kostnader av det slag som anges i 41 § första stycket konsumentköplagen. Företaget är därför inte berättigat till någon ersättning för sådana kostnader.
Vad som återstår att pröva är om företaget har rätt till ersättning av BE för förlust i övrigt. Enligt förarbetena till konsumentköplagen (se nämnda prop. s. 152 f) ska sådan ersättning kompensera förlust som säljaren gör till följd av att affären inte kommer till stånd. Som redan nämnts är det säljaren som ska bevisa förlustens storlek. Kravet på styrka i den bevisningen kan dock sättas lägre än annars (se Eriksson, Nordling, Palm, a.a., s 266). Säljaren har i ärendet inte lagt fram någon särskild bevisning rörande storleken av sin förlust. Nämnden har därför anledning att utgå från vad som med en försiktig beräkning kan antas vara en normalförlust bestående i förlorad vinst på affären. Normalt får säljaren inte ersättning för hela den förlust som består i att säljaren gått miste om den vinst som han skulle ha gjort på affären. I stället ska ersättningen enligt 41 § första stycket konsumentköplagen – som redan har berörts – bestämmas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till priset för varan, tidpunkten för avbeställningen, omfattningen av nedlagt arbete och omständigheterna i övrigt. Även i dessa avseenden har säljaren bevisbördan.
HB AB har inte lagt fram någon utredning som visar att företaget har lagt ned något omfattande arbete på den affär som avbeställdes. Avbeställningen skedde mycket kort tid efter beställningen. Enligt förarbetena till konsumentköplagen är vad som nu nämnts omständigheter som ska leda till att ersättningen till säljaren blir lägre än annars. Den avbeställda bilen var en BMV 320d 184 hk M-Sport Aut 2010 och betingade ett pris på 189 900 kr och betalades genom en inbytesbil till ett pris om 154 900 samt kontant 35 000 kr (varav handpenning 5 000 kr). Med beaktande av samtliga omständigheter som visats föreligga vid denna affär finner nämnden att ett skäligt ersättningsbelopp till säljaren med anledning av avbeställningen är 2000 kr.
Ett avtal om handpenning anses normalt bara innebära att handpenningen utgör en förskottsbetalning (jfr Eriksson, Nordling, Palm, a.a., s. 262 med hänvisningar). I sådana fall har köparen rätt att få tillbaka handpenningen om köpet avbeställs.
Sammantaget innebär vad nämnden nu kommit fram till att BE har rätt att återfå handpenningen på 5 000 kr men samtidigt är skyldig att ersätta HB AB med 2 000 kr i anledning av avbeställningen. Företaget ska alltså rekommenderas att av handpenningen återbetala 3 000 kr till BE.