JK 1284-11-40
Artikel 6.1 i Europakonventionen har inte ansetts vara tillämplig på ett domstolsförfarande angående värnpliktstjänstgöringsbetygs överklagbarhet
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern avslår HB:s anspråk.
Anspråket
HB har begärt skadestånd av staten för förlorad arbetsinkomst med 200 000 kr per år som handläggningen av ett mål angående värnpliktstjänstgöringsbetygs överklagbarhet har pågått. Han har som grund för anspråket anfört att handläggningstiden i målet har varit oskäligt lång och hans rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen därigenom har överträtts.
Utredningen
Justitiekanslern har inhämtat yttrande från Högsta förvaltningsdomstolen (tidigare Regeringsrätten). I yttrandet anges sammanfattningsvis följande. Målets sammanlagda handläggningstid var fyra år och åtta månader, varav handläggningstiden i Högsta förvaltningsdomstolen var två år och två månader. HB begärde anstånd vid två tillfällen, vilket ledde till en fördröjning av handläggningstiden med ca två månader. Europadomstolen har fastslagit att artikel 6.1 i Europakonventionen är tillämplig under förutsättning att det föreligger en reell och seriös tvist mellan en enskild person och en annan person eller myndighet, att tvisten gäller en rättighet som har sin grund i den nationella rätten och att denna rättighet kan karaktäriseras som en civil rättighet. Europadomstolen har i målet Van Marle m.fl. mot Nederländerna funnit att en värdering av kunskaper och erfarenheter som liknar den bedömning som görs vid en skol- eller universitetsexamen ligger så långt från vad som normalt prövas av domstol att det i ett sådant fall inte är fråga om en tvist som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Avgörandet har i doktrinen tolkats på så vis att subjektiva omdömen om kunskaper eller arbetsinsatser i form av betyg eller liknande inte behöver underkastas domstolskontroll (se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3:e uppl. s. 143). Mot den bakgrunden kan det ifrågasättas om artikel 6.1 i Europakonventionen har varit tillämplig i HB:s mål. Oavsett om så har varit fallet, kan handläggningen av målet med hänsyn till att HB:s eget handlande har bidragit till att förlänga handläggningstiden, inte anses ha skett under en oskäligt lång tid.
Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har var och en vid prövningen av hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter eller vid en anklagelse om brott rätt till domstolsprövning inom skälig tid.
På de skäl som Högsta förvaltningsdomstolen har anfört bedömer Justitiekanslern att det aktuella förfarandet i förvaltningsdomstolarna inte kan anses ha gällt HB:s civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Artikel 6.1 i konventionen har alltså inte varit tillämplig på processen.
Under alla förhållanden finns det inte något som tyder på att HB till följd av den långsamma handläggningen av målet skulle ha drabbats av den inkomstförlust som han har begärt ersättning för.
På grund av det anförda ska HB:s anspråk på skadestånd avslås.