JK 1465-17-2.4

Kritik mot Polismyndigheten, Polisregion Mitt, för agerandet när det stod klart att förundersökningsledningen i ett ärende återlämnats från åklagaren

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern riktar kritik mot Polismyndigheten, Polisregion Mitt, för hur myndigheten agerat när det stod klart att förundersökningsledningen i ett ärende återlämnats till polisen från Åklagarmyndigheten.

Ärendet

Bakgrund

I ett beslut den 23 februari 2017 (dnr 2635-16-40) avslog Justitiekanslern en begäran om skadestånd från SR med anledning av att hans körkort varit återkallat i drygt två år. I skaderegleringsärendet framkom följande.

Dåvarande Polismyndigheten i Västmanlands län (Västmanlandspolisen) ledde under våren 2014 en förundersökning om grovt rattfylleri mot SR. SR:s körkort hade med anledning av brottsmisstanken omhändertagits av polisen och sedan återkallats av Transportstyrelsen. Diarieföringen i polisens ärende skedde i datorsystemet PUST, som lades ner 2014. Polisen slutredovisade förundersökningen till åklagare den 19 maj 2014. Den 21 maj 2014 beslutade åklagaren att förundersökningen måste kompletteras och lämnade tillbaka ledningen av förundersökningen till Västmanlandspolisen. Västmanlandspolisen uppfattade dock aldrig att förundersökningen skulle återupptas. I skaderegleringsärendet uppgav Polismyndigheten att detta antagligen berodde på att det skett en miss när beslutet kom in till Västmanlandspolisen, och att en förklaring kan vara att PUST vid den aktuella tidpunkten var på väg att läggas ned.

Eftersom SR:s körkort var återkallat, kontrollerade Transportstyrelsen kontinuerligt med polisen vad som hände i förundersökningen. Den första frågan om vad som hände i ärendet skickade Transportstyrelsen i oktober 2014. Polisen besvarade frågan genom att skicka förundersökningsprotokollet. Nästa gång Transportstyrelsen frågade var i april 2015. Då bad styrelsen om information tillsammans med skriftlig dokumentation huruvida ärendet var nedlagt eller inte. Polismyndigheten svarade att ärendet var redovisat med förundersökningsprotokoll till åklagaren i maj 2014. Redan nästa månad, i maj 2015, frågade Transportstyrelsen på nytt med samma fråga och fick samma svar. Med anledning av att SR ansökt om körkortstillstånd begärde Transportstyrelsen ytterligare en månad senare, den 10 juni 2015, ett yttrande av Polismyndigheten, Region Mitt, enligt 3 kap. 8 § körkortsförordningen (1998:980). Enligt den paragrafen får Transportstyrelsen vid handläggningen av en ansökan om körkortstillstånd begära in ett yttrande av bl.a. Polismyndigheten. Ett sådant yttrande ska innehålla en redogörelse för de omständigheter som har betydelse för att bedöma sökandens lämplighet som innehavare av körkort eller traktorkort.

Polismyndigheten besvarade remissen genom att den 17 juni 2015 på nytt skicka förundersökningsprotokollet. Transportstyrelsen ringde med anledning av detta till Åklagarkammaren i Västerås några dagar senare, och fick därifrån besked om att ärendet varit hos åklagare men skickats tillbaka till polisen för fortsatt utredning. I december 2015 gjorde Transportstyrelsen en tjänsteanteckning om att myndigheten inte fått in några uppgifter från polis som tydde på att ärendet skulle vara nedlagt.

En ny förfrågan från Transportstyrelsen till Polismyndigheten om vad som hänt i ärendet gjordes i februari 2016. Polisen meddelade då att det inte fanns något öppet ärende, men att det inte heller hade kommit någon dom. Efter ytterligare förfrågningar fick Transportstyrelsen den 11 februari 2016 besked från en arkivarie vid polisen om att ärendet måste ha fastnat mellan Åklagarmyndigheten och Västmanlandspolisen och att det aldrig kommit fram till handläggaren inom polisen. Transportstyrelsen uppmanades att maila diariet i Västerås, som skulle se till att ärendet hamnade hos en handläggare för handläggning. Den 22 februari 2016 skickade Transportstyrelsen ett sådant mail. Då inget hände påminde Transportstyrelsen diariet den 16 mars 2016. Efter att ytterligare en tid gått utan att något hände rekvirerade Transportstyrelsen den 4 april 2016 på nytt handlingar i körkortsärendet och skrev ”Trots flertalet påminnelser sedan juni 2015 har polisen inte hittat handlingarna hos sig och åklagarkammaren hänvisar till att ärendet finns hos polisen.” Polismyndigheten skickade den 12 april 2016 på nytt över förundersökningsprotokollet samt en händelselogg, där det bland annat framgick att en viss poliskommissarie varit inblandad i ärendet. En handläggare från Transportstyrelsen ringde samma dag till denna poliskommissarie som meddelade att ärendet var avslutat i brist på bevisning. Vid Polismyndigheten upprättades inte någon tjänsteanteckning över detta telefonsamtal med Transportstyrelsen och kontakten diariefördes inte heller på något annat sätt. Handläggningen av ärendet återupptogs aldrig formellt. Det finns därmed inte heller något beslut om att lägga ned förundersökningen. Det aktuella brottet preskriberas den 20 februari 2019.

SR har uppgett att han ringt till polisen och frågat om varför hans körkort fortfarande var återkallat och då fått beskedet att polisen inte visste något utan att han istället skulle vända sig till tingsrätten.

Det som framkom i skaderegleringsärendet väckte hos Justitiekanslern frågor kring dels varför det aldrig upptäcktes att förundersökningen inte hade återupptagits trots att Transportstyrelsen kontinuerligt frågade Polismyndigheten om ärendet var pågående eller inte, dels varför förundersökningen inte återupptogs när Polismyndigheten i april 2016 fick klart för sig att åklagaren hade lämnat tillbaka ledningen av förundersökningen till polisen. Justitiekanslern beslutade mot denna bakgrund att inleda ett särskilt tillsynsärende och hämta in ett yttrande från Polismyndigheten för att få svar på vissa frågor.

Justitiekanslerns frågor och Polismyndighetens svar

Justitiekanslerns första fråga avsåg om det inom Polismyndigheten finns några särskilda regler rörande förfrågningar från Transportstyrelsen i körkortsärenden och som borde ha aktualiserats i ärendet.

Polismyndigheten har besvarat denna fråga genom att redogöra för ett flertal nya rutiner som tillkommit efter det inträffade. Myndigheten har också redogjort för hur kommunikationen mellan Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten numera hanteras. Kommunikationen sker genom att e-post skickas från Åklagarmyndigheten till en ärendesamordnare hos polisen, som återupptar ärenden direkt i det digitala ärendehanteringssystemet DurTvå. I denna del har myndigheten angett att det pågår ett arbete med att ta fram nya nationella riktlinjer för ärendehantering i brottsutredningar.

Den andra frågan avsåg om Polismyndigheten gör några egna kontroller av vad som hänt i ett ärende när en förfrågan kommer från Transportstyrelsen i en förundersökning som är slutredovisad till åklagaren. Polismyndigheten har svarat att handläggaren i dessa fall bör vidarebefordra förfrågan till Åklagarmyndigheten, men att det inte finns någon skriftlig rutin för detta.

En ytterligare fråga från Justitiekanslern tog sikte på varför den arkivarie vid polisen som uppmärksammade att det aktuella ärendet fastnat mellan polisen och Åklagarmyndigheten inte själv kontaktade den berörda delen av Polismyndigheten för att påpeka felet, utan överlät till Transportstyrelsen att göra detta.

Polismyndigheten har i denna del svarat att det inte ingår i registrators arbetsuppgifter att agera när felaktigheter i polisens handläggning framkommer. Däremot ger registrator akten i retur till handläggaren om han eller hon bedömer att akten inte är klar för arkivering. Polismyndigheten har bifogat ett informationsblad som används i dessa situationer och där det finns möjlighet att ange en förklaring till varför akten kommer i retur.

Justitiekanslerns avslutande frågor avsåg händelserna hos Polismyndigheten efter att felet uppmärksammats. Polismyndigheten har på dessa frågor svarat dels att polisens kontakter med Transportstyrelsen i april 2016 borde ha dokumenterats i en tjänsteanteckning, dels att förundersökningen borde ha återupptagits när det uppdagades att så inte hade skett och att ett formellt beslut om att lägga ned förundersökningen borde ha fattats i samband därmed om bedömningen var att brott inte gick att styrka.

Justitiekanslerns bedömning

Utredningen i ärendet visar att det förekommit brister i Polismyndighetens handläggning i det aktuella fallet. Det första misstaget var att Västmanlandspolisen inte återupptog förundersökningen omedelbart i maj 2014. En allvarlig brist var givetvis också att det trots upprepade frågor från Transportstyrelsen som borde föranlett en noggrann kontroll, tog oacceptabelt lång tid innan myndigheten upptäckte att förundersökningsledningen hade återlämnats till polisen. Polismyndigheten har dock redogjort för nya rutiner som förefaller vara väl ägnade att förebygga att något liknande händer igen. Det låter betryggande om den myndighetspraxis som finns också kan bli nedskriven i de nya nationella riktlinjerna för ärendehantering i brottsutredningar, som är på väg att tas fram. Det kan finnas skäl att överväga om man i detta sammanhang även bör skriva ner rutinen att vidarebefordra förfrågningar från Transportstyrelsen i körkortsärenden till Åklagarmyndigheten, om en förundersökning är slutredovisad. En sådan rutin bör underlätta för Transportstyrelsen, och hade i det aktuella fallet sannolikt gjort att det tidigare hade kunnat upptäckas att förundersökningsledningen fallit mellan stolarna.

Polismyndighetens svar att det inte ingår i arbetsuppgifterna för registratorer (och arkivarier, som det här var fråga om) att agera när felaktigheter i polisens handläggning framkommer kan enligt Justitiekanslern ifrågasättas. I detta fall hade arkivarien konstaterat att ärendet verkade ha fastnat innan det kom fram till handläggaren inom polisen. Det stod alltså klart för arkivarien att det inte var fråga om någon vanlig typ av brist i ett ärende som arkiverats, utan om att ett ärende som skulle handläggas vidare aldrig blivit handlagt. Enligt Justitiekanslerns mening bör alla som är anställda vid en myndighet och som upptäcker ett fel av detta slag göra vad som är möjligt för att rätta till felet. Den aktuella arkivarien agerade visserligen genom att uppmana Transportstyrelsen att till polisens diarium i Västerås skicka vidare de papper som myndigheten fått från arkivarien. Mot bakgrund av vad som framkommit om det fortsatta händelseförloppet skulle det ha varit bättre om arkivarien själv kontaktat den del inom Polismyndigheten som borde ha fått Åklagarmyndighetens meddelande från början och redogjort för sina iakttagelser. Detta skulle rimligen bättre ha säkerställt att felet åtgärdades.

Det är vidare anmärkningsvärt att adekvata åtgärder inte vidtogs när det slutligen stod klart för Polismyndigheten att förundersökningsledningen återgått till polisen. Som Polismyndigheten konstaterat i sitt remissvar borde kontakten med Transportstyrelsen för det första ha dokumenterats i en tjänsteanteckning. För det andra borde förundersökningen ha återupptagits. Om förundersökningsledaren sedan hade gjort bedömningen att så lång tid gått sedan slutredovisningen till åklagare att bevisläget – enbart till följd av den tid som gått – försämrats så avsevärt att det inte längre skulle gå att bevisa att den misstänkte gjort sig skyldig till brott samt att ytterligare utredning inte kunde antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt, borde detta ha framgått av ett motiverat nedläggningsbeslut. Den polis som tog emot telefonsamtalet från Transportstyrelsen var poliskommissarie och borde ha varit väl medveten om vilka åtgärder som skulle vidtas. Bristerna i denna del är av sådant allvar att Polismyndigheten, Polisregion Mitt, ska kritiseras för dem.