lagen.nu
JK 2025/6337

Kritik mot Polismyndigheten för sent utlämnande av egendom som varit beslagtagen

Myndighet
Justitiekanslern
Diarienummer
2025/6337
Källa
www.jk.se

Justitiekanslern avslår sökandens anspråk.

Justitiekanslern riktar kritik mot Polismyndigheten för att myndigheten dröjt med att fatta beslut om utlämnande av egendomen.

Ärendet

Bakgrund

Den 2 mars 2022 inleddes två förundersökningar. Den första (härefter förundersökning A) avsåg grovt penningtvättsbrott, otillåten avfallstransport och otillåten miljöverksamhet. Den pågick till den 21 februari 2024. Den andra förundersökningen (härefter förundersökning B), pågick till den 8 november 2023, och avsåg otillåten avfallstransport. Den 2 och 3 mars 2022 togs 40 katalysatorer i beslag (beslag 1–4) och den 9 mars 2022 togs 197 katalysatorer och tre substrat från katalysatorer i beslag från sökanden (beslag 5–8). Åklagaren beslutade den 8 november 2023 att häva beslagen. Den 13 november 2023 beslutade Polismyndigheten att lämna ut beslag 1–4 och en underrättelse om att egendomen kunde hämtas ut skickades ut nästföljande dag. Den 20 november 2023 beslutade myndigheten att lämna ut beslag 5,7 och 8 och skickade samma dag ut en underrättelse. Polismyndigheten beslutade den 4 december 2023 att lämna ut beslag 6, som avsåg substrat från katalysatorer, och en underrättelse skickades ut samma dag.

Anspråket m.m.

Bolaget har begärt skadestånd av staten med 447 013 kr jämte ränta till följd av den skada bolaget orsakats när katalysatorerna togs i beslag. Detta skedde i samband med att bolagets enda styrelseledamot arresterades. Hon frigavs kort efter anhållandet, men beslaget av katalysatorerna bestod till den 13 november 2023. Katalysatorernas marknadsvärde baseras på de metaller som återfinns i dessa. När beslagen hävdes hade marknadsvärdet på metallerna, och därmed katalysatorerna, sjunkit kraftigt. Den ekonomiska skada bolaget drabbats av avser skillnaden mellan vad katalysatorerna var värda när de togs i beslag och värdet på katalysatorerna när beslaget hävdes.

Polismyndigheten har med ett eget yttrande lämnat över anspråket hit.

Rättsliga utgångspunkter

Allmänt om statens skadeståndsansvar

Staten ska ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för (3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen; 1972:207). Polismyndighetens handläggning av och beslut i fråga om beslag är sådan verksamhet.

Staten bär inte något strikt skadeståndsansvar för ofullkomligheter i den statliga verksamheten. Liksom övriga regler i skadeståndslagen innebär 3 kap. 2 § ett ansvar för styrkt vållande. Bedömningen av om en myndighet har varit oaktsam ska vara objektiv. I regel är det endast rena förbiseenden av en bestämmelse eller uppenbart oriktiga bedömningar som kan anses utgöra fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadestånds-lagen. En helhetsbedömning ska göras. (Jfr bl.a. rättsfallen NJA 1994 s. 194 och 654, NJA 2003 s. 285, NJA 2007 s. 862 samt NJA 2013 s. 842 och 1210.)

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrun­dande är inte tillräckligt för att ersättning ska ges ut. Det krävs också att den som begär ersättning kan styrka att det inträffade har orsakat en skada och hur stor skadan är.

Långsam handläggning

Enligt 23 kap. 4 § rättegångsbalken ska en förundersökning bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Av 1 a § förundersöknings-kungörelsen (1947:948) framgår att förundersökningsledaren ska se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara.

Oacceptabla dröjsmål vid handläggningen av ett ärende kan vara att bedöma som fel eller försummelse i skadeståndslagens mening. Det krävs dock att handläggningstiden klart har överstigit vad som kan anses vara en normal handläggningstid för ärenden av det aktuella slaget eller att en i lag föreskriven tidsfrist har överskridits. När en sådan tidsfrist saknas förutsätter skadeståndsskyldighet i regel att det har förekommit perioder när hanteringen, utan att den skadelidande kan lastas för det, har präglats av inaktivitet. Varje period av inaktivitet är dock inte att bedöma som ett oskäligt dröjsmål (jfr NJA 2005 s. 462 och NJA 2005 s. 726).

Beslag

I 27 kap. rättegångsbalken finns bestämmelser om beslag. Av 1 § framgår att föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott, eller vara förverkat på grund av brott får tas i beslag. Det förutsätter att åtgärden är proportionerlig. Så snart det inte längre finns skäl för beslaget ska det omedelbart hävas (8 §). Enligt huvudregeln ska egendomen då lämnas ut till den hos vilken beslaget gjorts (8 a §) och denne ska så snart som möjligt efter beslagets hävande underrättas om att egendomen kan hämtas (8 b §).

Justitiekanslern har tidigare uttalat att ett återställande av egendomen bör ske senast omkring en vecka efter hävandet (se t.ex. dnr 405-98-40, 6848-16-40 och 2021/6220). Med detta ska förstås att från det att beslaget hävs bör beslut om utlämnande fattas och underrättelse om att föremålen kan hämtas ske inom en vecka. Om det tar längre tid än en vecka finns det oftast fog att kritisera myndighetens hantering. För det fall det tar längre tid än två veckor för myndigheten att fatta beslut om utlämnande föreligger därtill i normalfallet ett skadeståndsgrundande dröjsmål (se bl.a. dnr 2022/3115 och 2025/1407). Skadeståndsskyldigheten omfattar därvid eventuella skador som uppkommit som en följd av dröjsmålet.

Justitiekanslerns bedömning

Det har inte framkommit något som talar för att besluten att ta katalysatorerna i beslag skulle ha varit uppenbart oriktiga. Beslagen får alltså anses rättsligt grundade och även proportionerliga. Den omständighet att förundersökningen senare har lagts ned förändrar inte den bedömningen. Något skadeståndsgrundande fel eller försummelse föreligger alltså inte i denna del.

Polismyndigheten har uppgett att den misstänkta brottsligheten som utretts i förundersökning B har varit av relativt komplicerat slag och utretts tillsammans med brottsligheten i förundersökning A. Vidare att det funnits behov av tekniska åtgärder och omfattande kontakter med andra myndigheter och aktörer. Det har inte framkommit skäl att ifrågasätta dessa uppgifter. Därtill framgår att handläggningen varit tämligen aktiv under hela utredningstiden. Det har heller inte framkommit att det funnits anledning för åklagaren att under pågående förundersökning häva beslagen. På nu anförda skäl kan beslaget inte anses ha blivit oproportionerligt under denna tidsperiod. Bolagets skadeståndsanspråk ska därför lämnas utan bifall i denna del.

Vad avser beslag 6 – som avsåg tre substrat från katalysatorer – tog det nästan en månad innan Polismyndigheten fattade beslut om utlämnande av beslaget. Detta får anses utgöra ett skadeståndsgrundande dröjsmål i enlighet med vad som ovan anförts. Bolaget har dock inte visat att detta orsakat bolaget någon skada, varför skadeståndsanspråket i denna del ska lämnas utan bifall.

Vad avser övriga beslag föreligger inte något skadeståndsgrundande dröjsmål från Polismyndighetens sida med att återställa beslagen. Något skadestånd ska därför inte heller utgå i denna del.

Tillsyn

Vad avser beslagen av katalysatorerna i beslag 5, 7 och 8 tog det över en vecka innan Polismyndigheten fattade beslut om utlämnande av egendomen. Därtill tog det nästan en månad för myndigheten att fatta beslut om utlämnande av substraten från katalysatorerna i beslag 6. Polismyndigheten kritiseras därför för att myndigheten dröjt med att återställa egendomen till sökanden.