JK 405-98-40
Anspråk på skadestånd av staten med hänvisning till ett ifrågasatt felaktigt beslag av en personbil
Anspråket m.m.
Advokaten Lars L har såsom ombud för Gunnel K hos dåvarande Polismyndigheten i Malmöhus län begärt ersättning av staten med 2 050 kr jämte ombudskostnader med 1 400 kr. Anspråket avser stilleståndsersättning med 25 kr per dag under 82 dagar då en Gunnel K tillhörig personbil varit under beslag efter beslut av åklagare. Gunnel K var berövad besittningen av bilen under tiden den 12 januari till den 4 april 1995. Såvitt kan förstås görs gällande att bilen varit i beslag under onödigt lång tid med hänsyn tagen till den undersökning som skulle göras av bilen och att polisen i varje fall varit i dröjsmål med att återställa den beslagtagna bilen sedan åklagare beslutat häva beslaget den 16 mars 1995.
Rikspolisstyrelsen har med eget yttrande överlämnat anspråket hit. Yttrandet bör fogas till detta beslut som bilaga 1 (här utesluten).
Sedan frågan uppkommit om åklagaren hanterat beslagsfrågan på ett korrekt sätt har Justitiekanslern kompletterat utredningen i ärendet genom en remiss till överåklagaren vid Åklagarmyndigheten i Malmö med begäran om yttrande rörande åklagares befattning med beslagsfrågan m.m.
Överåklagaren har den 26 mars 1998 avgett yttrande i saken. Yttrandet bör fogas till beslutet som bilaga 2 (här utesluten).
Advokaten Lars L har lämnat vissa synpunkter på utredningen.
Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § skadeståndslagen skall staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för.
Utredningen i ärendet ger inte något entydigt underlag för bedömningen av den här väckta skadeståndsfrågan. Jag anser mig emellertid kunna slå fast följande.
Hanteringen av beslaget
Det har inte framkommit att beslutet om att ta Gunnel K:s bil i beslag skulle vara felaktigt. Vad gäller själva hanteringen av beslagsfrågan därefter kan konstateras att beslaget avsett en personbil av märket Volvo 240 av 1988 års modell. Även om det inte finns någon närmare uppgift om körsträcka eller bilens skick får det enligt min mening hållas för visst att en sju år gammal Volvo (beslaget skedde 1995) haft ett värde som överstigit 1/10 del av det då gällande basbeloppet. Enligt de regler som gällde vid tidpunkten för beslaget, och för vilka närmare redogjorts i överåklagarens yttrande, skulle då, eftersom åtal inte väcktes eller åtalstiden begärdes förlängd beslaget av personbilen ha hävts senast den 12 februari 1995 dvs. en månad efter det att beslaget verkställdes.
Om ett beslag hävs skall egendomen i princip genast återställas till den person varifrån egendomen togs i beslag. Det kan vara rimligt att detta får ta högst någon vecka i anspråk. Vid en korrekt handläggning av ärendet skulle alltså Gunnel K såvitt på föreliggande utredning kan bedömas senast omkring den 20 februari 1995 ha fått tillbaka sin bil. Hon återfick den först den 4 april 1995 eller ca sex veckor senare än vad som bort ha varit fallet.
Såvitt utredningen ger vid handen har det inträffade inte direkt förorsakat någon förmögenhetsskada för Gunnel K. Hennes krav grundar sig på en "stilleståndsersättning" om 25 kr per dag under viss tid. Att vara av med sin bil leder emellertid rimligen till vissa kostnader för att anlita andra färdmedel såsom buss, taxi eller liknande. Även om hon inte styrkt några sådana kostnader finner jag det skäligt att ersätta henne med ett belopp som för den aktuella tiden kan uppskattas till 1 000 kr (40 dagar á 25 kr/dag). Jag anser mig med hänsyn till omständigheterna sakna anledning att aktualisera ev. frågor om medvållande från Gunnel K:s sida med hänvisning till att hon inte begärt rättens prövning av beslaget.
Ersättning för ombudskostnader
Enligt den s.k. skaderegleringskungörelsen (1972:415) kunde ersättning inte utgå för kostnader som en enskild haft för att framställa sitt anspråk om detta inte avsåg ersättning vid frihetsinskränkning (se dåvarande 3 § tredje stycket nämnda kungörelse).
Enligt den numera gällande förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten (som trädde i kraft den 1 januari 1996) får emellertid Justitiekanslern besluta om ersättning för ombudskostnader i skälig omfattning (14 § förordningen). Enligt övergångsbestämmelserna till förordningen skall emellertid äldre bestämmelser tillämpas i ärenden där framställning om ersättning gjorts före ikraftträdandet. Advokaten Lars L vände sig redan i juni 1995 till polisen i Malmö med Gunnel K:s krav. Någon ersättning för kostnader skulle då formellt inte kunna utgå. Eftersom ärendet senare också kommit att inriktas på frågan om åklagares befattning med beslagsfrågan och då ärendet överlämnades hit först i början av år 1998 får det enligt min mening anses rimligt att tillämpa den nya förordningens bestämmelser på ersättningsfrågan.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis skall alltså staten ersätta Gunnel K för den felaktiga hanteringen av beslagsfrågan med såsom skäliga ansedda 1 000 kr.
Jag uppdrar åt Riksåklagaren att ombesörja att denna ersättning betalas ut till henne genom hennes ombud advokaten Lars L.
Gunnel K skall vidare ersättas för ombudskostnader med 1 400 kr avseende arvode till Lars L. Denna ersättning skall utbetalas av Justitiekanslern till honom.
Ärendet är därmed avslutat här.